Nu har det varit midsommartradition! Det svenska folket är idag ibland de bäst underhållna och de minst informerade och mest opinionsbildade folken på jorden. Och detta har naturligtvis djupgående konsekvenser för en demokrati, eftersom en demokrati inte kan fungera länge utan en välinformerad allmänhet med människor som tänker själva och som engagerar sig i samhällsprocesserna, utan att demokratin blir korrumperad.

Omvänt kan ju detta sägas vara den mest fundamentala metoden för att korrumpera en demokrati, alltså att underhålla, opinionsbilda och desinformera människorna, ringer det inga klockor, nej visst det är små grodorna som klingar i öronen? Nu har det varit midsommar och den svenska kulturen kommer till sin fulla rätt i sin högsta intellektuella potens. Ett enfaldigt leve för fäderneslandet.

Detta är en tid av svävande närmast Montgolfierska tankar. Den globala penningmängden har expanderat på ett absolut aldrig tidigare skådat sätt. Så varför upplever vi då inte en skenande inflation, finns det ingen boprisinflation? Varför faller inte exempelvis den amerikanska dollarn bara rakt igenom golvet?

Jo, verkligheten är att alla dessa nya pengar i form av krediter som har kommit in i det globala finansiella kreditsystemet har en skugga som gör att inte hamnar i händerna på företag och konsumenter. Denna skugga har ett namn som är ränta. Faktum är att även om penningmängden växer explosionsartat för att rädda bankernas balansräkningar, så har bankerna alltmera dramatiskt minskat sin utlåning.

Detta har fört oss till en mycket bisarr ekonomisk situation som global ekonomi. En situation som kallas för stagflation. Det råder realekonomisk stagnation och finansiell inflation. Därför har finansministrarna fira midsommar tillsammans, hur festen har avlöpt rapporteras det inte om..

Vad vi just har sett, för att använda ett talande exempel, är att den amerikanska regeringen skyfflat in stora mängder pengar i det amerikanska finansiella systemet och sedan storögt tittat på när de stora bankerna sitter på sin kassa för att inte riskera ytterligare likviditetsbrister då valutatäckningskraven ökar i och med realiserade kundförluster och den fallande återbetalningsförmågan i ekonomin därför gör att de vägrar att låna ut kassan till den reala ekonomin. Inte bara amerikanska banker har noterat sin skarpaste nedgång i utlåningen sedan 1942.

Så alla dessa pengar som regeringar pumpade in i det finansiella systemet har påverkat företag och konsumenter väldigt lite, samtidigt som den ackumulerade kostnaden för ränta eskalerar. Det är därför vi kan ha en kraftigt utökad penningmängd och väldigt lite inflation. Det valutafinansiella systemet absorberar nu helt den ökande penningmängden inom BIS och IMF, samtidigt som räntekostnaderna för den uteliggande kreditmassan innebär ett ökande utflöde av likviditet ur de reala producerande ekonomierna som därför stagnerar.

Samtidigt gör kreditriskerna att de cirkulerande krediter som bankerna förfogar över placeras i finansiella instrument som aktier, eller vad som bedöms som minst osäkra tillgångar som huslån, för när dessa faller så faller allt. Vi ser därför stigande priser i den finansiella delen av ekonomin. Fastighetspriserna är det sista bärande monetära fundamentet för svensk ekonomi, men nu har börsen börjat falla och nu måste börsen stimuleras för att inte dra med sig fastigheterna.

Det är en tid då trasiga fallskärmar skall se ut som de flyger trots att faller med en accelererande hastighet mot marken

Detta var föremål för helgens övningar för finansministrarna. Bail-in är en omskrivning för expropriation av insattarnas tillgångar vilket är en av huvudfrågorna i den kommande helgens förhandlingar i EU om bankkrislagen, alltså hur stor del av smällen i en bankkrasch som ska falla på vart och ett av de tre benen: en nationell avvecklingsfond, bankens förmåga att absorbera förluster, samt bail in-instrument (nedskrivning av bankens skulder i from av inlåning enligt en bestämd ordningsföljd).

Benen påverkar varandra. Om antalet tillgångar som kan vara bail in-instrument blir färre, alltså om det finns mindre insättningar alltså att banken har en liten inlåning i förhållande till den uteliggande kreditmassan, så måste absorbtionsförmågan för förluster öka. Skall vi gissa att att bankernas egna skapade depositionsbevis ( inlåning ) har en lite annan prioritet än den monetära kundinlåningen? Fast å andra sidan så kan man ju inte särskilt vågat, gissa på att de stryker sin egen skapade inlåning också för att stärka tillgångssidan balanserna, samtidigt som de behåller tillgångsmassan i form av fordringar...

Det är väl ungefär på den nivån som vi befinner oss nu inom det kreditbaserade systemet inom BIS och IMF. Det som återstår är väl i princip att stärka den relativa tillgångssidan i bankerna genom att istället skapa en obalansräkning. Detta börjar faktiskt bli riktigt fånigt, människor vilja att slava under bankerna är fullkomligt häpnadsväckande enfaldig.

Gissa om denna typ av övningar beror på att man från politiskt ledningshåll tror att det är möjligt att någonting blir bättre....