Ja så här på morgonen kan man ju undra saker, man kan ju dock utan vidare spisning konstatera att det i alla händelser är på det viset att samhällets ekonomiska situation inte främst borde vara beroende av religion, i så fall måste ju detta rent faktiskt närmast hänföras till mänsklig dumhet, men för all del, sådan kan ju som bekant vara rätt betydande, dumheten alltså.

Men det är ju trots detta inte helt sällan förekommande fall av allmän obetänksamhet, egentligen inte så särskilt trovärdigt för någon enda människa, som tänker efter det allra minsta, att påstå att stagflationen i det kreditbaserade valutafinansiella systemet till exempel kommer från Islamiseringen av samhället. Som vore matematikens lagar betingade av religion?

Det finns väl trots allt ganska begränsade mängder islamiserande muslimer inom ledningen på BIS och IMF. Vad som däremot finns inom BIS och IMF är givetvis en vilja att skapa just en polarisering inom samhället, detta för att dra undan människors uppmärksamhet från den matematiska grund som rent faktiskt skapar stagflationen i samhället, alltså den krympande - stagnerande reala ekonomin i samhället och den expanderande- inflaterade finansiella ekonomin i samhället, samtidigt.

Detta stagflationstillstånds matematiska grund skapas av att själva medlet för handel med varor och tjänster i samhället har den inneboende naturen som samhällets pengar innebär nu, alltså inom ett kreditsystem som det vi befinner oss i inom BIS och IMF, vilket tydligen häpnadsväckande nog för många faktiskt är att pengar är, ja just det, krediter! Detta tycks nu alltså dessutom inte sällan få en kraftigt överskattad matematisk koppling till exempelvis Islam.

Att enskilda vinstmaximerande banker skapar samhällets pengar, till en evigt växande ackumulerad räntekostnad för alla utom skapare av pengar i ett sådant system, detta ligger det givetvis inte i någon banks intresse att informera om. Att det uppenbarligen inte heller ligger in några politikers intresse att informera om detta rådande tillstånd, kan knappast heller vara någonting som utgör grund för ifrågasättande.

Hela den politiska skalan ställer däremot både villigt och mangrant upp för att sjunga bankernas lov inom det kreditbaserade valutafinansiella systemet, ett system som alltså nu liksom alltid sedan 1931, rullar dit det ovillkorligen lutar för samhällets vidkommande med en ökande grad av socialekonomisk snedfördelning av tillgångarna.

Att de sämst bemedlade har fått bättre levnadsstandard över tiden, har egentligen bara inneburit att de bäst bemedlade har blivit ännu mycket mer bemedlade.

Men nu i det kreditbaserade valutafinansiella systemets slutskede efter att kreditsystemet ha nått skuldmättnad, så innebär systemets fundamentala inneboende funktion följande: för att de bäst bemedlade människorna som kontrollerar systemet nu skall kunna fortsätta att få det bättre alltså bli mer bemedlade, så måste i stället allt fler människor få det allt sämre och bli mindre bemedlade.

Skuldmättnaden kan därför också uttryckas som den punkt där den reala ekonomi inte längre förmår växa i samma takt, som kravet på tillväxt ställer, detta är alltså baserat på att pengar är krediter med en utanpåliggande kostnad av ränta, krediter som skapas av enskilda banker som vinstmaximerar.

Att våra politiker ändå fortfarande glatt påstår att det råder tillväxt, eftersom kreditmassan ökar det vill säga att skuldsättningsgraden ökar, får nog närmast ses som både underdånigt och religiöst betingat. Men skylla just på Islam för detta förefaller faktiskt en smula enfaldigt.