Jag har länge varit engagerad i att skriva min syn på olika politiska frågor på min facebook sida i mina försök att få folk att tänka på de paradigm som de baserar sina politiska åsikter på. Jag försöker få människor att inse att det inte finns någon realpolitisk skillnad mellan höger och vänster. Jag försöker få människor att inse att när de röstar på Vänster eller Höger så röstar de för sitt eget slaveri, i Sverige finns det inte en svensk gris som skulle rösta för julen. Inte heller en människa som medvetet skulle be om iglar fästingar och löss.

Det är inte en lätt uppgift eftersom de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av förnekelse där de vill tro att regeringen älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka och välfärd. Dessa människor kommer inte att erkänna att hela systemet har blivit korrupt och bara bryr sig om att bevara sig själv. Det skulle innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av föreställningar till ingenting och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att göra något sådant. De vill helt enkelt inte ställas inför möjligheten att deras hela värld har baserats på lögner och att deras liv inte är deras.

I och med tillkomsten av Stefvan Löfténs ganska framgångsrika körning för ordförandeskapet, har många vänsteranhängare kommit till slutsatsen att den politiska processen antingen är trasig eller aldrig riktigt inrättades för att representera viljan hos vanligt folk eller för att göra livet bättre för gräsrötterna. Jag säger dock att Löfténs körning lyckades, inte för att han blev den socialdemokratiska kandidaten för statsministerposten, utan för att han lyckades väcka så många människor som annars fortfarande kunde ha varit blinda och lyckligt ovetande utefter partilinjen som leder grisarna till slakt.

Det är synd att något liknande fenomen inte skedde på den borgerliga sidan av ekvationen, när alltför många av dem nu verkar nöjda och suger på nappen av stora regeringen och ber om att få tas om hand. De tycks bara inte kunna komma till insikt om vad för många är det allra första steget mot uppvaknande, insikten att båda parter är desamma. Stefvan Löftén en självklar marionett, en man som aldrig borde ha sökt SAP:s nominering . Han är en sådan demokrat som har utformats som en hörnsten i demokratiska partiers största så kallade prestation. Partiernas ideal är så lika att det har blivit komiskt att titta på demokratin där polariserade fanatiker hånfullt pekar ut den andres fel och bortser från samma fel i deras egna led.

Med det skamliga uppdagandet av Lundingate och den falska ståten i den politiska adeln, så gjorde partierna klart att de inte kunde bry sig mindre om de vinner eller förlorar val, de vill bara vara säkra på en elitistisk, kollektivistisk marionettregering eller en annan modell som grisar har valt.
Vår riksdag och regering har blivit ett kriminellt företag. Politiker ger inte ett skit för detta eftersom folk inte bryr sig ett skit om det. Så länge regeringen ger vanligt folk lite pengar, eller en illusion av säkerhet, eller illusionen att de kommer att tas om hand, eller något för att få dem att må bra i sig själva, eller någon annan smula som faller från bordet där den härskande klassen roffar åt sig, så kommer de låta regeringen komma undan med att göra de saker man aldrig har givit dem tillstånd att göra. Huruvida människor är ovilliga eller oförmögna att upprätthålla lagar och samhällen och begränsa regeringen till det som den ska vara, spelar egentligen ingen roll i det långa loppet.

Allt som verkligen betyder något är att brottslingar kommer undan med sina brott och ju fler människor som känner igen det här problemet, desto bättre. Det var av denna anledning som jag började upplysa människor.

Om du ska delta i maskeraden som röstar, så föreslår jag att du lägger din röst för någon annan än de två etablerade kumpanerna som den realpolitiska makten har plockat fram åt dig. Om du är orolig för en omröstning för en person är en röst för hattar eller mössor, eller att en röst för den eller den personen är en röst för någonting alls, slappna av. De är alla i förväg ordinerade av de krafter som ändå till slut bestämmer. Trots allt, om du inte vid det här laget förstår att den verkliga makten inte finns i händerna på politiker, om du inte förstår att det är krafter som inte skulle lämna ett så viktigt beslut i händerna på de otvättade massorna, då är du till marken slagen av illusionen och inte kikar du heller bakom gardinen för att se vad som verkligen händer.

Är du fast i ett politisk hjulspår? Tror du att samhälleliga problem bara kan lösas genom användning av statlig kraft? Anser du att det bara finns två sidor till politiska problem? Tror du att vi är alltför dumma för att räkna ut hur man ska lösa problemen på egen hand och att politiker är smarta nog att göra det? Tror du att vi måste rösta för en av två Nimrods till högste ledare? Är du bättre än vad jag är?

Är du bättre för att du är en Socialdemokrat och andra inte är det? Gör det dig mer bekymrad om sociala frågor än vad andra blir? Är du bättre för att du är en Moderat och andra inte är det? Gör det dig mer berörd och kunnig om ekonomiska frågor än andra? Tror du att eftersom vissa frihetligt sinnade tror något så måste jag också tro samma sak? Även om vederbörande är en berömd frihetlig? Om denna frihetlige skulle säga något riktigt dumt så skulle det betyda alla frihetliga var verkligen dumma? Finns det frågor som är mycket viktigare än det som den dumt frihetlige sa?

Skulle folk låsa sig på vad den frihetlige sagt, gnugga detta i ansiktet på alla frihetliga och sedan hävda retorisk seger och moralisk överlägsenhet? Tänk om jag var en anarkist, skulle det göra mig en dålig person? Är du aktiv, eller bara reaktiv? Du sätter verkligen tro i dina politiska åsikter och handlingar, eller gör du bara gör vad någon annan säger åt dig att göra och känner vad någon annan säger åt dig att känna? Har du gett bort din makt? Vet du vad som är bäst för dig, eller vet någon annan det? Vet skolan vad som är bäst för ditt barn, eller hur? Vet din försäkring och din läkare vad som är bäst för dig? Vet regeringen vilken försäkring som är bäst för dig? Hur mycket ansvar för ditt liv har du gett över till andra? Hur mycket av detta förtroende har missbrukats?

Hur mycket val har du egentligen? Hur mycket av dina val och ansvar är du villig att avstå? Tror du på demokrati? Tror du att det är givet med visdom i folksamlingar? Tror du de flesta alltid vet vad som är bäst? Tror du att det är ok för 50% + 1 att berätta för resten av oss vad vi ska göra? Hur tänker du? Hur känns det? Tror du att det är ok för 50% +1 för att tvinga alla andra att bete sig på ett visst sätt? Att köpa vissa produkter? För att betala för vissa tjänster? Att tvinga människor att använda vissa tjänster som de kanske inte vill använda? Tror du att det är ok om företrädarna för folket majoriteten tvingar andra att bete sig på vissa sätt?

Tror du att det är ok att mörda en person om alla andra vill att personen dör? Skulle det vara ok för 99% att döda 1%? Om så är fallet, vad skulle procentsatsen vara för att stoppa detta? 98% till 2%? 95% till 5%? 90% till 10%? 80% till 20%? 60% till 40%? 50% + 1 för alla andra?

Om inte, är det för att du tror att individuella rättigheter bör hedras oavsett vad majoriteten tycker? Tror du att folk i maktens kuliss verkligen vet vad som är bäst för alla bara för att fler människor röstade på dem? Tror du fortfarande på demokrati? Tror du att regeringen i Sverige är en demokrati? Tror du att den bygger på demokrati? Tror du grundarna med partier är avsedda för att bygga på demokrati? Om du fortfarande tror på demokrati är demokrati bara bra om det gynnar dig, när dina principer, ideal och agenda stöds av en majoritet, eller skulle du gärna stödja majoriteten även om du inte höll med dem? Även om det var skadligt för dig? Även om det störde dina naturliga rättigheter till liv, frihet och strävan efter lycka?

Skulle du lyda dåliga lagar eftersom de är dåliga, även om de flesta håller med lagar, eller skulle du bara säga något och gå med för att komma överens? Hur extrema skulle dessa lagar behöva bli innan du sa eller gjorde något åt det? Ska vi gå alltid tillsammans med majoritetens vilja, eller hedra de naturliga enskilda rättigheterna som en viktig princip och faktiskt bättre för det större goda? Kanske är det dags att utvärdera andra alternativ och att sluta göra det som inte har fungerat hittills.

Kanske är det dags att inse att rösta inte fungerar. Kanske måste vi ignorera den härskande klassen och börja leva livet som de fria människor vi är. Kanske är det dags att stödja dem som bestämmer sig för att göra det. Kanske är det dags att sluta attackerande våra medmänniskor och börja hedra våra egna fria personliga val. Kanske är det dags att förneka sitt samtycke.