Ingen gång genom historien så har en nations ekonomi havererat baserat på att landets valuta har varit för stark. Ett påstående om sådant är närmast patologiskt dumt, det finns helt enkelt inte i verkligheten.

I ett kreditsystem så saknar själva namnet, på skulden som funktion, helt och hållet all betydelse, så åsikten om att mer arbete i förhållande till andra är att föredra framför mindre, är rena vansinnet och kan därav bara vara en tankemässig konsekvens av den finansiella elitens ordergivning till de politiska finanstrojanerna och deras presstituerade med förledande opinionsbildningssyfte.

Ett valutakrig skiljer sig därför på ett avgörande sätt från all annan typ av öppen konventionell krigföring och liknar mer de egentliga psyops som alltid har legat till grund för konventionella krig. Målet med valuta krigföring är att förgöra sig själv.

Den nation som lyckas med att skada sina invånare mest ur ett finansekonomiskt perspektiv, vinner kriget. Att delta är alltid att förlora.

Jag tar därför detta igen……..följdriktigt så ökar vår skuld automatiskt ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då den finansiella skuldbördan växer mot oändligheten. Under tiden ökar kostnaden prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbörda. Se på åtstramningspaketen i många länder och den ökande sociala instabiliteten. Samtidigt förväntas alla konsumera så att det blir tillväxt och vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop, detta är en ekvation som gör ovillkorligt att det bara går åt helvete. Det är stagflationsdrakens natur.

Människor har börjat tänka, fundera och undra. Hur kan det egentligen komma sig att ingenting är som det det har förefallit att vara och att så mycket är så genomgående ohederligt?

Allt fler människor frågar sig nu om våra politiker har haft någon som helst avsikt, annat än den egna nyttan, med någonting som de någonsin har uttryckt?

Som så ofta finns det en vad som förefaller var en riktigt beskrivning av de finansiella symptomen, men som också vanligt en lite "eljest" idé om att guld har ett verkligt värde, inte bara ett imaginärt värde, för en biologisk organism som kallas människan.

Att åberopa historiska fakta till grund för guldets värde, är som att påstå att internet alltid har funnits eller att människan förståelse för resursallokering aldrig har kunnat utvecklas. Guld som fiskalt disciplinskapande och denominerande medel för värde inom resursallokering för arbetsdelning, är därför givetvis rena religiösa svärmerier.

Guld är minst av allt värdebeständigt i förhållande till sitt historiska värde, detta eftersom dess funktionalitet inte med bästa vilja i världen kan sägas innebära att att någon med större innehav på grund av detta, besitter högre direkt funktionalitet i någon som helst form. Guld har nu vad som kan kallas för en fallande värdekapacitans.

Guldets historiska roll bygger på en religiös övertygelse om dess disciplinära förmåga att verka denominerande för värden inom handel med varor och tjänster. Ämnets fysiska förmågor är dock till dagens teknologiska utvecklingsklimat knappast någonting som, annat än för fortfarande religiöst lagda, kan betraktas som motiverande för en värdering till annat än den praktiskt fysiska efterfråga som råder på guld baserat på dess användningsbarhet.

Alltså en sällsynthet - begränsad tillgång - innebär i sig själv egentligen inte med någon automatik ett värde om den saknar praktisk fysisk funktionsmässig förmåga.

Har du någonsin undrat hur egentligen all denna desinformation får sin dragkraft - hjälp - inom ramen för en polariserande kulissbildning, varför fungerar till exempel falseflag operationer?

Vad jag liksom inte har kunnat undgå att märka är att när en anmärkningsvärd episod inträffar, såsom exempelvis senaste tidens sociala oroligheter, så kommer de allra flesta oavsett om de är höger eller vänster, urskiljningslöst gå med på den officiella förklaringen, eftersom de kan ansluta sin egen enskilda agenda till den officiella förklaringen.

Den vänsterinriktade sidan gillar de officiella berättelserna om fundamentalistiska muslimer som skapar terrorism förödelse i Sverige, eftersom de bevisar både muslimernas dåliga samhällsteori och tillfredsställer behovet av att påvisa att de egendomslösa och förtryckta kan slå tillbaka mot imperialismen och kapitalismen.

Den patriotiska högern gillar den officiella historien, eftersom den bevisar Sverige attackeras för sin godhet eller för att terrorister kom hit genom de odugliga immigrationsmyndigheterna och vårdas av välfärden, eller därför att regeringen, som inte kan göra något rätt, ignorerade den rikliga floran av varningar.

Oavsett vad någon säger, oavsett hur problematiskt det är, så får den officiella berättelsen sin dragkraft från dess kompatibilitet med befintliga egennyttiga uppsåt och agendor inom den polariseringsskapande kulissen .

I ett sådant land, har relationen mellan sanning i förhållande till verkligheten ingen relevans. Endast enskilda dagordningar är viktiga. Detta gäller i fråga om ekonomi såväl som inom annat, eftersom bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken