Det finns en självdestruktiv mekanism inbyggd i vårt monetära bytessystem, alltså vårt system med hur pengar skapas och får sitt värde, det är konsekvenserna av detta vi nu ser i lågornas sken . Ett samhälle utan fungerande bytessystem till handel blir ett samhälle utan fungerande arbetsdelning och är i en akut existentiell kris.

Nuvarande penningsystem utgör därför ett allvarligt nationellt hot. Vi måste inse att penningsystemet måste ändras, det utgör roten till det onda. Bara ett hållbart monetärt system till grund för bytessystemet ger oss möjligheten att bygga en hållbar ekonomi och därmed ett hållbart och rättvist samhälle i framtiden. Bankernas rätt att skapa krediter ur ingenting som grundas på deras rätt att skapa den inlåning som blir utlåning ur ingenting måste upphöra och rätten till att skapa pengar måste återföras till samhället.

I sin nuvarande form på det rådande finansiella systemet är alla förslag till politiska program fullkomligt meningslösa eftersom de saknar ekonomiskt grundade fundament när bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

De ansvariga som har medverkat till upprätthållandet av utvecklingsriktningen som har lett oss dit vi nu är och som har motverkat - inte har verkat aktivt för - en förändring till långsiktig hållbarhet för samhället, måste hållas ansvariga för detta.

Penningsystemets dysfunktionalitet har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före ett sammanbrott) i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om en minskande mängd pengar ute i samhället, då det per definition alltid finns för lite pengar i den reala ekonomin i samhällssystemet, för att betala den växande kostnaden för räntan i den finansiella delen av ekonomin, alltså banker, börs och så vidare.

Räntan gör att några allt färre individer inom finansekonomin ackumulerar alltmer skuldtitlar (pengar) samtidigt som resten blir alltmer skuldsatta. Alltfler människor måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor i en ekonomisk dödsspiral där allting strömmar upp till toppen. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris.

Tillväxt är därav alla ekonomers och politikers envisa mantra för att upprätthålla detta vansinniga system som främst gynnar dem själva som individer. För bara genom tillväxt kan vi ens försöka komma ikapp den exponentiella räntekostnadstillväxten av våra skulder men vi bor likafullt på en ändlig planet, så den giriga enfalden är inte obetydlig.

Jag tar detta igen........följdriktigt så ökar vår skuld automatiskt ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då den finansiella skuldbördan växer mot oändligheten. Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer alla samhällets system alltmera ur balans. Tillväxttvånget respekterar inte alls behovet av återhämtning.

Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbörda. Se på åtstramningspaketen i många länder och den ökande sociala instabiliteten. Samtidigt förväntas alla  konsumera så att det blir tillväxt och vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop, detta är en ekvation som gör ovillkorligt att det bara går åt helvete. Det är stagflationsdrakens natur.