Grunderna till människors upplevda vanmakt att påverka sin egen situation är följande. Det är ett obestridligt faktum att systemet för handel med varor och tjänster nu havererar på rent matematiskt betingade grunder, detta är inte en fråga om enskilt tyckande. Det blir allt svårare att försörja sig för allt fler medan allt färre blir väldigt mycket rikare eftersom någons pengar alltid är någon annans skuld i ett kreditsystem och att "pengarna" genom räntan kanaliseras till toppen på den finansiella pyramiden - kedjan där makten för skapande av pengar som krediter, är belägen.

Det valutafinansiella kreditsystemets matematiska grund gör nu, som alla kan se, ovillkorligt gällande att det råder stagflation i samhället. Alltså, inflation i den finansiella delen av ekonomin med stigande priser på finansiella tillgångar som aktier och bostäder, samtidigt som det råder stagnation i realekonomin, krympande verksamhet, genom deflation i realekonomin skapad av en alltmera växande likviditetsströmning från realekonomin till den finansiella ekonomin.

Dessa sociala våldsyttringar kommer alltså eskalera på rent matematiskt betingade grunder eftersom vi befinner oss i ett kreditsystem inom BIS och IMF, som har passerat sin skuldmättnad.  Det nya med detta är att människan aldrig har upplevt stagflation i denna utsträckning och det ännu nyare är att förloppet övergår till hyperstagflation till dess att antingen människor gör revolution eller att systemet havererar när krediterna i bankernas balanser havererar.

Att politikerna i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, skulle göra någonting för att motverka detta är inte trovärdigt, de har ju trots allt banklån. Trots allt, varför skulle någon arbeta om penninghandel är mer lönsamt...

Opinionsbildningsförsöken för att maskera stagflationsproblemet varierar från demonisering av religiösa indelningar till att människor är så dumma att de känner en växande frustration över utvecklingen i samhället och att detta tar sig uttryck i termer av våldsutveckling... Ja, det innebär ju att det måste ju vara fel på människorna eftersom systemet är perfekt, eller hur?

För det är väl inte alls så att människor upplever att det föreligger ett demokratiunderskott med en politiska adel indelad i partier som skyddar de banker som skapar de pengar som behövs för människor och samhällets handel med varor och tjänster. Människorna känner fel känslor om de känner en frustration, enligt våra politiker.

Människors frustration kommer nu att eskalera som en konsekvens av att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Människor upplever nog ändå, trots vad de förtroendevalda anför, att människors möjligheter att påverka sin egen situation inom ramen för samhällssystemet är en smula begränsade. Frustration definieras som vanmakt och denna situation som definierar makt i termer av demokrati, kan uttryckas vara början på slutet av detta bedrägeri mot människorna