Påven kan ju ifall han menar allvar med sitt utspel om av avsluta penningens religion, sätta verkligheten som insats bakom orden och på riktigt börja pressa på för förändringen, med papperen om förintelsen å ena sidan och med pedofilinformationen å andra sidan, för att minska lusten till maktbevarande interventioner från de som kontrollerar det kreditbaserade valutafinansiella systemet inom BIS och IMF.

Menar Påven allvar så kan han garanterat mycket enkelt ta loven av judesionisterna med förintelsepapperen i ryggen, likväl som att han kan ta jesuitligan, med flera av de tretton styrande familjerna i hampan, med hjälp av pedofilinformationerna från Offshorebolags-öarna. Ingendera parterna klarar det mediala ljuset av verkligheten.

Det torde dock vara en väl entusiastiskt from förhoppning (symptomatiskt ?) att dessa människor nu självmant skulle välja att vända under galgen, varför det för deras egen skull ändå vore bäst att hålla informationen i dagen, för de lär inte göra detta själva.

Men vem vet, kanske Wallenbergs idag öppnar alla arkiv och säger att de nu sätter sig ner för att invänta på människors dom, trovärdigheten i att detta skulle inträffa får envar bedöma själv.

Man kan väl nu därför koka ner detta till kvintessensen av själva den Påvliga tron på den mänskliga förmågan till att ge förlåtelse. Nu manifesteras alltså detta som det påvliga dilemmat. När allt blir ett, så kommer det an på denne högste trosmässiga förkunnare att bevisa sin egen förmåga att tro på att han själv som människa kan stå rycken av verkligheten för främjandet av okunskapens dimmor och att inte girigheten har tagit överhanden, så att människor fortfarande kan förlåta.

Jag kan därför inte helt värja mig från känslan att förlåtelsens enklare väg in i glömskans dimma lätt blir mer av samma tankemässiga moraliska bedövning som råder idag. En rationellt betingad förlåtelse på sakliga grunder till grund för känslorna är trots allt en annan betingelse än ännu mera skit under de påvliga mattorna, som kan tas fram vid påkallat behov av en eller annan med varierande syfte.

DETTA skall man också ha glasklart för sig, ett rent hus är ett rent hus och en fast grund är just en fast grund och om de giriga skall kunna ges uppriktig förlåtelse, så kan inte argumentet om deras illgärningars historia hållas inlåst i de påvliga arkiven som ett hot för upprätthållandet av ett rättfärdigt beteende, för den tryckkokaren smäller likafullt med tiden när informationen väl har börjat att röra på sig.

SÅ frågan blir tills sist vad Påven egentligen vill i förhållande till det syfte som han uppger.

Är han korset på allvar i detta, alltså punkten där allt sammanstrålar lika, eller är han bara en vidare förlängning av den rådande enfalden? Vill Påven rädda alla människor, så skall all information i dagen och vill Påven spela teater på maktens scen, ja då är han bara en del av det havererade spelet.