Jag brukar ju själv inte sällan anföra att namnet på funktionens denominering har begränsad roll för funktionens innebörd 😉

Men jag hoppar tyvärr inte sällan över det som jag (uppenbarligen felaktigt)tror är givet för andra när jag skriver.

Detta kan tankemässigt målande uttryckas för att beskriva dysfunktionaliteten i det valutafinansiella systemet i termer av en lustig moped! 😉 En helt makalös manick!

Det hela kan egentligen liknas vid att centralbankspengar uttrycks vara det främre drevet på en mopeds drivlina (en kreditlina) alltså motordrevet och ekonomin är bakhjulet med en av centrifugalkraften föränderlig diameter, med bankerna som det bakre drevet fäst i fälgen, ett bankdrev, som håller däcket. Men framdrevet är just bara ett framdrev som snurrar runt och ingenting annat. Centralbanks pengar är just bara centralbankspengar och dessa till kommer de som interagerar med centralbanker och inte några andra

Före skuldmättnad så växer ekonomin, bakhjulets fälg och däck, båda av centrifugalkraften, alltså BÅDE bakhjulets fälg och däck, och mopeden rör sig allt snabbare framåt i terrängen till ett givet varvtal till det runttuffande främre motordrevet och alla är glada och nöjda, utom privatbankerna som är jätteglada, men allt är frid och fröjd.

Men snart nog på resan till målet som sägs vara bestående av allmän välfärd, så dyker det upp klara problem av särskilt obehaglig funktionsmässig karaktär för mopeder av denna modell.

Däcket på bakhjulet måste ju växa, dels som en konsekvens av att en del av bakhjulets däcksmassa hela tiden försvinner tillbaka som smörjning till det alltmera växande ba(n)kdrevet, alltså genom räntan till bankerna, annars sprängs ju däcket, men också dels genom att centrifugalkraften expanderar både fälgens diameter samtidigt som fälgen blir allt tunnare (reservkraven) och till råga på alla funktionella eländen så expanderar också ba(n)kdrevet på mopeden av centrifugalkraften!

Kravet som skapas av det allt större ba(n)kdrevet blir ju dessutom större om inte mopeden skall tappa fart för att utväxlingen gör den starkare, bankerna växer.

Men bakdäcket får också genom detta hela tiden en lägre profil beroende på att arbetet med att blåsa luft i däcket också kostar däcksmassa (människors lönearbete).  Detta sker samtidigt som bakhjulets tillväxt till det yttre även begränsas av ramen (naturen i verkligheten på jorden med naturresurserna), så bakhjulet kan bara växa tills dess att hjulet inte mer får plats inom ramens utrymme som kallas för verkligheten och det börjar ta emot. Då uppstår problemet med att mopedens framdrivning har blivit jättestark på grund av utväxlingen genom ba(n)kdrevets tillväxt, bankerna har blivit för stora och kommer att haverera mopedens framdrivning. Goda smörjande råd har nu blivit en bristvara i växellådan på Brunkebergsåsen. Maskinisten i växellådan vet att om mopeden byggs om till snöskoterdrift, alltså att låta bakdrevet utgöra kontakt ytan med marken så kommer den uteblivna smörjningen att närmast omgående haverera hela mopeden, människor kan finnas utan banker men banker kan inte finnas utan mopeder. Alla kan ju dessutom inte jobba på bank, några måste ju faktiskt göra saker på riktigt också, så ba(n)kdrevet kan låtas inte bli större än hjulet, ett inte obetydligt funktionsmässigt mopedproblem således.

Så balansgången för gubben inuti växellådan, den valutafinansiella stabilitetens väktare, blir att se till att det inte blir ett ballongdäck som tar i ramen för då blir det en punktering som måste lagas, alltså en bubbla. Samtidigt får fälgen inte växa så snabbt att den sliter av däcket och havererar hela framdrivningsfunktionen av mopeden. En delikat uppgift således för riksbanken, en uppgift vilken man varit medveten om hela tiden givetvis inte går att lösa, eftersom inga obalanser kan bestå för alltid i naturen, vilken såvitt jag känner till utifrån min kunskap om mopeder, är ett jämviktssystem.

God morgon 😉