Det bra med nätet är att minnet är hyfsat beständigt. Dock har detta med det dysfunktionella finansiella systemets haveri låtits gå så långt, att det börjar bli svårt att se hur denna omvandling skall kunna genomföras som en ordnad reformation.

Verkligheten knackar på dörren, jag undrar vem det är som besöket gäller. I den innevarande situation inom BIS och IMF där banker inte kan åtalas för trolöshet mot huvudman, eftersom de inte är skyldiga någon egendom som förvaltas åt insättaren / kunden, eftersom kunden anses använda sina egna pengar för att spekulera etc. genom att låna ut pengar till banken, kunden står risken med inlåningen, detta gäller lika i hela BIS och IMF. Så finns absolut inget straffansvar för bankerna, de kan ta pengarna närhelst de behagar och ingen kan göra någonting alls åt detta.

Vad händer då när exempelvis exempelvis går i konkurs, observera att namnbyte på en skuldfunktion (namnet på valuta) inte innebär några förändringar i dess innebörd. Här är några saker:

- Varenda bank i landet kommer omedelbart att gå i konkurs.

- Landets regering kommer att nationalisera alla banker i landet.

- Den grekiska regeringen kommer att förbjuda uttag från grekiska banker.

- Betydande delar av inlåningen kommer att exproprieras för att rädda bankernas balanser. Alltså deras redovisade bokföring av digitala siffror.

- För att förhindra landets insättare från att starta upplopp på gatorna, som i Argentina-2002-stilen (när den argentinska presidenten tvingades fly med helikopter från taket på presidentpalatset för att undgår en mobb av just sådana lite lätt förargade och blåsta digitala sifferinsättare), så kommer landets regering förklara ett utegångsförbud och kanske till och med allmänna undantagstillstånd.

- Landet kommer redenominera alla sina skulder till ”Nya pengar” eller vad man att nu väljer kalla den nya valutan (skuldfunktionen, detta med ”nya” är ett klassiskt trick av länder som begår avtalsbrott för att rädda bankernas fortsatta plundringsrätt)

- Den nya valutan kommer att devalveras med omkring 30-70 procent (alltså runt 50 procent, fast kanske mer), effektivt sett så blir avskrivningen på 50 procent eller mer av alla landets euroskulder. Detta för att upprätthålla kulissen av systemets funktion ännu en tid.

- Den staten kommer inom några dygn efter detta, att gå ifrån skuldansvaret för dess banksystem, som blev pådyvlat dem 30 september 2008. Irländarna har precis som Skottarna fattat var roten till problemet sitter i.

- Andra regeringar kommer att avvakta för att se om det är kaos i landet innan de fattar beslut om att gå i konkurs i tur och ordning. Därför kommer dessa evigt återkommande räddningspaketet till olika länder, för att hindra eller i varje fall bromsa den vidare spridningens hastighet i processen

- Ett antal franska och tyska banker kommer i och med detta att göra tillräckliga förluster som gör att de inte längre uppfyller lagstadgade krav kapitaltäckning. Detta i sin tur genererar naturligtvis effekter i dessa länder, men för diskussionens skull så stannar vi ännu så länge kvar i betraktelsen ur det direkta PIGS-perspektivet i detta

- Europeiska centralbanken kommer omedelbart på obestånd på grund av dess mycket höga exponering mot grekiska statsskulden, och till den grekiska banksektorn och den irländska banksektorns havererade skuld. Tjänstemännen som inte förstår eller inser systemets bedrägliga grunder kommer givetvis att reagera med den systemiska ryggmärgsreflexen att det är kundernas fel och att det är kunderna som har haft för lättvindiga villkor, oaktat att de nog i väl så många fall undermedvetet har en känsla för att det nog har någonting med dessa kreditexpansioner att göra. Hur som haver så blir den ordinerade medicinen att ta ”tillgångar” där de finns, alternativet är att skapa dem ur ingenting, vilket nu är just problemet för ett system som bygger på tilltro, alltså allmän okunskap.

- De franska och tyska regeringarna kommer att sammanträda för att besluta om (a) skjuta till kapital till ECB, eller (b) att tillåta ECB att trycka upp sina egna pengar för att återställa sin solvens.

(Eftersom ECB har relativt liten utländsk valuta exponering, så skulle det ju i princip vara möjligt att skapa pengar åt sig själv och sin väg ut ur detta, men detta är ju faktiskt förbjudet enligt ECB:s egen grundstadga. Å andra sidan så förbjuder ju EU-fördraget uttryckligen, och explicit, exakt just precis de former av räddningsaktioner som används för Grekland, Portugal och Irland, så en sådan liten obetydlig sak som att detta är uppenbart olagligt, har ju tidigare inte precis hindrat just detta från att ändå inträffa.

Så det är alltså inte i och för sig självklart att bara för att det är olagligt för ECB att skapa pengar ur ingenting åt sig själv för sin väg ut ur detta, så kommer detta tt utgör aett hinder. Mer troligt så kommer en INTE detalj som ett förbud till slut att visa sig utgöra mycket lite till hinder.

- De kommer sannolikt därför att rekapitalisera, rekapitalisera och åter rekapitalisera sina egna banker, men samtidigt förklara ett slut på alla räddningsaktionerna.

- Det kommer att bli ett blodbad på marknaden för svagare obligationer i banksektorn, när obligationsinnehavare inser vad som komma skall.

- Detta antagande kommer att visa sig motiverat, eftersom länder uppenbarligen väljer att överutnyttja strukturen i nuvarande obligationskontrakt i exempelvis den spanska banksektorn, så kapitaltillskott till ett antal banker via skuldsättningsgradsökningar blir den sannolika primära följden av detta utifrån den alltmera politiskt instabila situationen i Spanien. Och bensin är ju bara mera sällan ett bra släckningsmedel för eld.

- Obligationsägarna kommer svara med att ta den spanska banksektorn till den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (och troligen andra domstolar, också) och hävda brott mot äganderätten. Dessa ärenden kommer emellertid inte att höras av på flera år. När dessa sedan äntligen hörs av, så finns det ingen som lyssnar. Och bara tanken på att ge en bank mänskliga rättigheter säger väl i sig själv en del om detta system.

- Man kommer sedan att vända sig till de brittiska bankerna i London City. Sedan får vi se hur långt som de kringliggande perspektiven har kommit i sin utveckling och det enda som är helt säkert ur de omgivande perspektiven är att även dessa är under ständig förändring, så är det någonting utifrån detta som går att räkna med, så är det att hastigheter och effekter blir större.