Vi kan skylla alla typer av människor och institutioner för vår misslyckade fantasi, vår brist på eget fritt tänkande, men det ändrar inte vår situation det minsta. Det skjuter bara fram den dagen då vi tar tyglarna till vårt eget öde.

Jag tar detta ett stort steg vidare. Vi vet inte riktigt vad vi är kapabla att göra, inte förrän dess vi lever genom och med fantasi i form av eget fritt tänkande. Då och endast då kan vi komma in i vårt eget jag, i vår egen själ, vårt eget själsliv. Då och endast då faller skygglapparna bort från våra ögon. Först då börjar vi uppleva vår sanna kraft och hur långt denna sträcker sig. Först då kan vi komma i kontakt med våra sanna känslojag. Först med fritt tänkande kan vi betrakta oss själva obundet och vår individuella själ från alla håll.

Det kan vara svårt att se detta eftersom vi så länge har tittat på livet genom fel ände av teleskopet. Vi ser på oss själva som långt borta, kämpande för att nå upp till någon nivå som vi tycks veta väldigt lite om. Men detta är ett irrationellt och baklänges betraktande, som inte leder oss framåt som människor.

Sanningen är att det fanns en tid då var och en av oss visste vad det innebar att leva genom och med Fritt tänkande. Vi var där, vi hade härvaro. Och när vi var där i vårt eget dåvarande nu, förstod vi perfekt. Vi förstod att leva genom fantasin som den mest naturliga sak i världen. Det var som att andas.

Det är det egentligen fortfarande, när vi har lyckats skära oss loss från den fängslande kunskapen som ger vanföreställningarna, och släppa lös det naturliga vetande som skapas genom fritt tänkande.

Och det är därför vi nu fortfarande bekänner oss till okunnighetens religion vi kan inte längre räkna ut saker och dra slutsatser på samma sätt som vi tidigare kunde. Som är som en fågel som går över en strand och undrar om han någonsin kommer att kunna uppfylla sin dröm om att flyga.

Vi är dock fast på marken i bojor under en skuldtyngd ovanför oss som ovillkorligen leder till en depression på grund av att regeringen i verkligheten har gjort allt för att göra fel saker för människor och samhället och uppsåtligen har misslyckats med att ta itu med de grundläggande problemen. Förr eller allt mindre senare faller vår verkliga historia ner över oss.

Istället för att ta in nya perspektiv som avser de verkliga problem som samhället nu står inför, håller vi på med återvinning av samma gamla utjänta beteenden som orsakade problemet i första läget. Ingen vill se elefanten i trädet ovaför våra huvuden.

Detta är inte en fråga om vänster kontra höger … det är korruption och dålig politik som hjälper en super-elit som kontrollerar den politiska kulissen med höger och vänster, men orsakar en depression för den stora majoriteten av folket (99%).

Det är alltid den reala makten som skapar indelningarna för att ställa människorna emot varandra, inte människorna som själva ingår i dessa indelningar, redan adel, präster, borgare borgare eller bönder var alltså redan då bara samma melodi med annan versrad. Makten att styra ligger i att pengar styr ekonomi som styr politiken.

Eftersom kreditbildningspunkten ligger i bankerna, alltså där skapas pengarna, samtidigt som bankerna är vinstmaximerande verksamheter som lever på ränta, så kan detta system aldrig någonsin sluta på något som helst annat än ett haveri eftersom kostnaden för krediterna växer mot oändligheten. detta gör att kreditomsättningshastigheten, efter skuldmättnadspunkten, faller i samma omfattning som skuldsättningen ökar. Systemet är dödsdömt på matematiska grunder och det politiska förräderiet mot folket i att vidgå detta är av episka proportioner.