Vi är fast i bojor under en skuldtyngd som leder till en depression på grund av att regeringen i verkligheten har gjort allt för att göra fel saker för människor och samhället och uppsåtligen har misslyckats med att ta itu med de grundläggande problemen. Förr eller allt mindre senare faller vår verkliga historia ner över oss.

Istället för att ta in nya perspektiv som avser de verkliga problem som samhället nu står inför, håller vi på med återvinning av samma gamla utjänta slitbanor som orsakade problemet i första läget. Ingen vill se elefanten i rummet.

Detta är inte en fråga om vänster kontra höger ... det är korruption och dålig politik som hjälper en super-elit som kontrollerar den politiska kulissen med höger och vänster, men orsakar en depression för den stora majoriteten av folket (99%).

Det är alltid den reala makten som skapar indelningarna för att ställa människorna emot varandra, inte människorna som själva ingår i dessa indelningar, så adel, präster, borgare borgare eller bönder är bara samma melodi med annan versrad.

Man kan i detta betänka att indelningsverket fanns kvar till 1902 och statarindelningen ända fram till 1942 om jag inte helt missminner mig. Efter detta har den mentala styrande bojans indelning varit baserad på ismer och ideologier.

Samma gamla melodi men olika versrader för att ställa människor emot varandra och alla egentligen lika maktlösa inför den reala maktens möjliga kraft att bryta motstånd. Verklighetens oavvisliga krav på att adressera den bärande sakfråga som utgör problemet för människor och samhälle, är inte längre möjlig att gömma bakom röken och speglarna i en alltmera patetisk och handlingsimpotent politisk adel var främsta syfte är att skydda sina ekonomiska herrar.

Pengar som krediter till en kostnad av ränta skapade av enskilda vinstmaximerande intressen, är ovillkorligen på matematiska grunder ett dött system.

Hur de politiska marionetterna än sprattlar så gör detta ingen skillnad för den matematiska verkligheten bakom det valutafinansiella system som nu havererar och som alltid bara har haft som syfte att berika den finansiella elit som äger den politiska teatern

Nationella bemästringsstrategier kan baserat på detta ta sig alla möjliga former och faktiskt även sådana som inte alls verkar vara möjliga! Kejsar Konstantins företrädare i Rom hette tidigt på 300-talet e.kr kejsare Diocletianus och han utfärdade ett ökänt dekret för att kontrollera skenande löner och priser i det snabbt försämrade romerska riket.

Som en del av sitt påbud, befallde Diocletianus att alla handlare eller kunder som ertappades bryta mot nya anbefallda prisstrukturer skulle dödas. Det var nog en överraskning för några.

Detta är en viktig lärdom av historien och det är en trend som har upprepats många gånger och på många platser sedan dess genom den mänskliga historien. När nationer är i terminal ekonomisk nedgång så kommer regeringarna inte att stanna vid någonting för att hålla igång festen bara lite längre.