Läsare av detta kan överväga omfattningen av det aktuella problemet i USA genom att inse att enligt US Federal Reserve, är den totala skulden i USA nu ca 353 % av BNP. Vid 5 % ränta måste den skattepliktiga gäldenären arbeta nästan 1 dag per vecka bara för att betala för tidigare konsumtion.

”För mycket” kommer lätt på läpparna när vi beskriver någon som har förbrukat för många hamburgare eller tagit för många semestrar på kredit. Vederbörande kan till och med komma att låna mer … och äta mer hamburgare, alltså konsumera mer. Men det är sällan en bra idé.

Vid en viss punkt så kostar räntebelastade krediter mer nytta även för ekonomin som helhet, än vad ytterligare räntebelastade krediter tillför i form av nytta i handeln med varor och tjänster, då gör den räntebelastade upplåningen mer skada än nytta. Den räntebelastade kreditkonomin är då kommen till nedsidan, ekonomin har passerat punkten för skuldmättnad.

Marginalnyttan av räntebelastad kredit är ganska hög när du använder den för att bygga ett företag eller en bro. Men den minskar kraftigt så fort du börjar använda den för konsumtion, för att bara inte tala om vad den gör när den används direkt för att betala för tidigare krediter.

Fortsätt med denna upplåning och utgifterna kommer vid någon tidpunkt inte att kunna hanteras. Vikten av det förflutna blir alltför tung att bära. Dina ben kommer alldeles oavsett hur du spänner dem ändå i så fall att bryta ryggen av dig.

”För mycket” har en innebörd som de finansiella ingenjörerna inte kan ducka för eller undvika. Maskinen kan inte justeras eller kalibreras för att få detta att försvinna. ”För mycket” måste erkännas och lidas. Det lidande som kommer till en marknad kallas ”korrigering”. Skarpa dramatiska korrigeringar kallas ”krascher. De kan förnekas. De kan vara fördröjda. Men de kommer inte att ha försvunnit för att någon blundar. ”

För mycket” får konsekvenser, nackdelen måste komma en dag. Den dagen så havererar det finansiella systemet med räntebelastade krediter, oavsett hur politiker och medier försöker att gömma och förneka detta.

Baksidan av de privata bankernas kreditcykel är nu så uppenbar att det knappast verkar värt att beskriva detta. Det fungerar ungefär som du förväntar dig. Jag skulle inte bry mig om att diskutera detta, om det inte vore för att ”smarta” moderna ekonomer har övertygat många av världens ”smartaste” människor – och sig själva – om att det INTE är på det sätt som alla nu kan se att det i verkligheten ÄR.

Skulder har blivit en stor börda i ekonomierna i USA, Europa och Japan. Skulderna blockerar ekonomierna från att spara, spendera, investera och skapa nytt välstånd. Varför? Jo, därför att skulderna har en kostnad av ränta som blir kvar i systemet, när skulderna betalats eftersom krediter skapas utan att innehålla kostnaden för sin egen ränta.

Eftersom de finansiella resurser som kunde ha lagts till arbetet med att bygga framtiden, redan har tagits i anspråk av det förflutna så är de borta. Skulden minskade häpnadsväckande nog inte av att bli större. Nu måste den betalas. Det är som om Farao redan hade konsumerat den säd som behövdes… som om säden som behövdes för att plantera för nästa år redan ätits upp. När något konsumerats kan det inte lånas. Det är borta.

När du är skyldig pengar på ditt kreditkort, är det ofta för saker som inte längre ens existerar. Hamburgare som ätits för en månad sedan. Kläder som gick ur modet i somras, skidsemester på förra vinterns snö. Med denna börda från förr på dina axlar, finner du det svårare att flytta in i framtiden. Dina fotspår drar dig bakåt, ditt liv krymper. Du tvingas använda din tid i morgon för att ge till den tid du lånade igår.

Att stater måste hålla sig med egna skuldfria pengar, som intermediär för handel med varor och tjänster, i stället för krediter skapade ur ingenting i privata banker till en kostnad av ränta för att bankerna skall kunna plundra människor och nationer är nu så självklart att det snart inte behöver påtalas mer.