Politik styrs av ekonomi som styrs av pengar. Dessa pengar styrs av den part som skapar pengarna till ett pris.

Vi närmar oss slutet av 2012 och vi börjar se fram emot 2013 och därefter. Förhoppningar och drömmar måste alltid mildras av det nakna strålkastarljuset från dagens verklighet. Ingenting kan hända om det inte bygger på dagens värld, strukturer, händelser och ledare inom politik och pengar. Vi är där vi är som en konsekvens av allt som tidigare har varit. Den första viktiga punkten vi måste inse är att de strukturer som vi ser omkring oss, där allt är sammanbundet, tillsammans med de nuvarande ledarna och deras vilja till framtiden - dessa saker kommer därför också att forma de kommande åren. I en eller annan riktning.

Mycket som vi kanske hungrar efter som reformer på så många områden, måste göra oss pragmatiska nog att titta framåt. Världen nu är inte god, mycket långt därifrån, så det är realistiskt att titta på vad som är tillvaron här i dag, som kommer att forma framtiden. Om vi tittar på framtiden genom dessa våra ledares ögon utifrån pengar så ger detta oss ett tydligt perspektiv.

Fundamentet för den utvecklade världen är samhället, som ligger till grund tillståndet i nationer. Detta i sin tur beskriver tillståndet i den nationella och globala sammanhållningen inom världens strukturer. Till exempel genom att kontrastera utvecklingen av Kinas ekonomi till resten av den utvecklade världen, så får vi en fokuserad bild av den ekonomiska och monetära kapaciteten inom civilisationen i två block.

Om du tvivlar på detta, men ser tillbaka till början av kreditkrisen under 2007 så kan du se att det nu har gått över fem år sedan detta började. De problem som exploderade i ansiktet på oss då, har dessa lösts? Har det politiska systemet reformerats? Är den utvecklade världen någonting som visar en tydlig riktning framåt, eller är det en ökad blandning av motsägelser från maktbaser, i tvist med varandra. Har det finansiella systemet reformerats? Eller är det beroende av en rad räddningsaktioner som försöker hålla ihop strukturer som har misslyckats hittills med att ge oss vad vi söker i vår framtid? Är de grundläggande strukturerna i regeringen och bankerna som skapar pengarna öppet sammanhållet arbetande för att tillhandahålla lösningar som kommer att leda den utvecklade världen till en bättre framtid? Eller försöker de ge ett sken av att de företräder olika inriktningar av intresse, trots att förhållandet med att det är bankerna som skapar pengarna är fullkomligt obestridligt? Försöker de ge sken av olika intressen eller inte? Vet de kanske inte om hur det egna systemet som de är satta att leda fungerar?

Det synes därför helt ovillkorligen som att de politiska partierna undanhåller lovandet av lösningen på samhällets problem (med hjälp av liten eller ingen information) och lyckas undvika att låta oss se att de problem vi står inför, som en konsekvens av tidigare åtgärder från samma dominerande bottenliggande strukturers intressetema.

Har vi nu ett starkt fungerande monetärt system för att ta oss in i framtiden? Nej det har vi inte. Är maktlösa vanliga människor mer självsäkra på sin framtid? Nej de är inte. Vad vi ser är en växande grad av missnöje bland merparten av mänskligheten avseende att deras framtid är så osäker. Detta missnöje föder instabilitet och vidare osäkerhet, en status som inte har minskat under de senaste sju åren. Eftersom den utvecklade världen pekar mot en större ekonomisk underprestation, så hotar den ökande strömmen av missnöje att förvärras betydligt. Det är mot denna bakgrund som vi ser på framtiden. Allt detta bygger på att vårt dysfunktionella finansiella systems växande hunger kräver allt mer, av allting annat utom sig självt.

Vi har fortfarande samma finansiella politiska dödläge, där bankerna kontrollerar penningmängden, vilket har gjort ledarna i landet oförmögna att leda, än mindre givetvis att reformera under de senaste åren. Naturligtvis så har därför inga verkliga försök att egentligen främja tillväxt och sysselsättning kommit ut från Rosenbad. Det enda som har kommit ut från Helgeandsholmens tempel för makt är illaluktande varmluft. Resultatet är fullkomligt uppenbart och obestridligt för alla som vill se och förstå detta.

Tyngdpunkten i den politiska och ekonomiska världen har i samma meningslösa andas mening varit att FÖRSÖKA att rädda det havererande bank och valutasystemet från sin dödsspiral ner i en kollaps. Åsa - Nisse kan visserligen påstå att riksbanken har lyckats med detta, men inte mycket mer! Det är egentligen inte ens värt att kallas för ett försök, så dålig är faktiskt kulissen, den får monstret i svarta lagunen att framstå som trovärdig.

De förhoppningar som tycks ha funnits inuti regeringen tycks även ha varit att få slippa se någon ytterligare nedgång och att uthållighet och beslutsamhet hos konsumenten kommer att lyfta landet ur sin svacka. Kanske bör man i detta fråga: "Är politikerna i verkligheten där pengar styr, ens kvalificerade att skapa den ekonomiska tillväxten de så intensivt också tycks hoppas på, eller helt enkelt minska bördan regeringen sätter på den produktiva aspekten av en nation?" De senaste fem åren, då tillväxten har varit ett så stort behov, har vi inte sett det hända. Vad övertygar oss om att nästa år sak förändras till det bättre? Och verklighet kräver detaljer, inte bara vag allmän, hoppfullhet.

Sist men absolut inte minst är politikernas löner och förmåner, vilka av en eller annan anledning inte alls sorterar under samma utvecklingsmönster för tillväxt som det övriga i ovan beskrivna, den tillväxtens riktning är inte att ta miste på och dessa löner är minsann inga kulisser, men en fars är det likaförbannat!