Inflation gynnar ju per definition nytta hos den som skapar pengarna och missgynnar de som sparar eller arbetar för dessa pengar.

I huvudsak så finns det två typer av inflation, bunden och fri. Eftersom inflationen grovt definieras som en ökning av penningmängden och krediter i förhållande till tillgängliga varor och tjänster, så kan man uppnå inflation genom en ökning av pengar komponenten (som i Weimar-Tyskland eller det moderna Zimbabwe) eller genom en ökning av kredit komponenten.

I det förra fallet, så delas den underliggande reala förmögenhetspajen i allt mindre och mindre bitar. I det senare fallet, som representerar vår situation idag, så delar man inte upp den verkliga rikedomen, utan istället skapar man flera ömsesidigt uteslutande och parallella anspråk på samma bitar av kakan. Detta eftersom tid inte är en absolut parameter på en värdemässig kredit.(alla krediter är ju inte samtida eller löser ut samtidigt)

En kreditexpansion skapar därmed en egentlig skadekostnad som överstiger den underliggande reala förmögenheten och vi har just genomlevt den största kreditexpansionen i mänsklighetens historia.

Med andra ord så spelar vi alla en jätteomgång av hela havet stormar, bara med ett litet aber att det finns kanske en stol för varje hundratal personer som spelar med i spelet. Man kan lätt föreställa sig vad som kommer att hända när musiken tystnar. Det är då fritt fram för alla ta tag i en ledig stol och försöka minska skadekostnaden som vida överstiger sin underliggande reala förmögenhet, och detta är deflation per definition. Omskrivet så suger den finansiella delen av ekonomin livet ur den reala producerande delen av ekonomin.

Detta kommer att utgöra slutet på denna expansion-och-förtroendeleken, och vidare bibringa insikten om att det bara finns så många stolar att gå runt, antingen folk nu vill förstå detta eller inte och musiken spelar bara så länge som räntorna på krediterna kan betalas.

Dessutom vidare så är hastigheten på pengarna i ekonomin, en viktig faktor som avgör hur finanskrisen kommer att spelas upp i praktiken. Hastigheten på pengar är i själva verket en kritisk faktor. Detta är ett uttryck för hur snabbt som pengarna cirkulerar i en ekonomi. Om lite pengar är i vila, och det mesta av den effektiva penningmängden är i omlopp, så kommer många transaktioner att inträffa, innebärande att det kommer att vara enkelt att ansluta köpare och säljare till varandra och ekonomin kommer att i sådana fall att vara frisk.

Problemet i en depression alltså när ekonomin tappar tryck och depresserar, särskilt i fråga om kreditfallet som innebär expansion av penningmängden genom kreditbildning vilket leder till att räntekostnaden växer exponentiellt, är att det fåtal personer som fortfarande har tillgång till pengar - krediter (efter kollapsen av kreditutbudet) kommer att hänga fast till dessa för brinnande livet, eftersom de inte har någon aning om när de kommer att tjäna mer pengar i en tid med hög arbetslöshet och instabilitet.

Detta innebär dessutom även att endast mycket lite av den redan lilla mängden befintliga kontanter kommer att vara i omlopp. Det mesta kommer därför att vara i vila, hamstrade av människor, och företag och banker.

Pengar är det medium i ekonomin på samma sätt som motorolja är smörjmedlet i våra bilar. Utan tillräckligt med smörjmedel, så kommer motorn att skära ihop, medan olja utan motor är en tämligen meningslös företeelse.

Detta är faktiskt exakt vad som hände på 1930-talet – ekonomin hade ett anfall av uttorkning dock var det den bakomliggande som skulle motivera införandet av BIS och senare IMF opinionsbildningsmässigt. När detta händer är det nästan omöjligt att komma i kontakt mellan köpare och säljare, i brist på bytesmedel eller medium, om inte byteshandel etableras.

På 1930-talet hade vi gott om allt – energi, resurser, arbetskraft och så vidare – utom pengar. Bedrövliga saker händer under sådana omständigheter. På 1930-talet var det mycket svårt för jordbrukare med en produkt att sälja att komma i kontakt med de hungriga människor som ville köpa den produkten.

Eftersom efterfrågan inte är vad man vill, utan vad man kan betala för, under förhållanden med lite cirkulerande pengar, så fanns det endast en mycket begränsad efterfråga. På 1930-talet dumpade bönderna mjölk i diken medan människor svalt ihjäl på vägen, so 2 speak.

Det är dit vi nu är på väg igen, och vi måste vara medvetna om konsekvenserna, för att kunna förbereda oss för dem. En dramatisk nedgång i hastigheten på pengar har redan kommit att innebära ytterligare kollaps av penningmängden beroende på avdunstningen av krediter. Detta är en dynamik som alla behöver förstå.