Så vad är då egentligen denna semitism som utgör den grundande tesen för antitesen antisemitism? Alla känner i igen detta reflexmässigt använda argument antisemit. Men varför finns det ingen semitism? Det är det ingen som vet för den finns inte det är inte alls som med arktis och antarktis (anti-arktis), men istället så finns ju uppfinnaren av antisemitismen, vilket kanske kan förklara detta lite märkliga förhållande och varför man inte bara använder begreppet judehat om nu detta är vad som man försöker att uttrycka, vilket implicerar att semitism lite grovt  skulle kunna tänkas tolkas som judekärlek, vilket skapar rätt anmärkningsvärda perspektiv i detta, långt ifrån likavärdering och andra människorättsstadgade normer i ett modernt samhälle.

Wilhelm Marr måste på hela taget ha varit en anmärkningsvärd tänkare, eller en möjligen inte alls.

Denne Marr var enligt tillgängliga uppgifter gift tre gånger, varav två gånger med judinnor, något som möjligen kan ha en betydelse i sammanhanget. Som en föga framgångsrik affärsman återvände Marr på 1850-talet till Hamburg, detta alltså i tidsmässig anslutning till London Communist Leagues lansering av det välbekanta manifest som framställts av Marx och Engels. Marr höll sig inte särskilt anmärkningsvärt med en något skrymtande socialistisk övertygelse, men hade då även helt passande ändrat sin liberala inställning i rasfrågor och ibland annat försvarade han slaveriet, vilket som vore det av en slump främst riktade sig emot utövare av Islam.

Marr kan alltså försiktigt uttryckt uppenbarligen antas ha haft vissa politiskt judiska sympatier. Vilket per definition gjorde honom diskriminerande av andra än de som inte befann sig inom ramen för denna indelning.

Detta framgår av Reise nach Centralamerika (1863) att konfrontationen med verkligheten i ett etniskt blandat samhälle skakade honom och förändrade hans tidigare, vad som i alla fall kan tolkas som idealistiska inställning. 1862 utgav han Judenspiegel och 1879 Vom jüdischen Kriegsschauplatz. Han skickade sina skrifter även till Richard Wagner, vilken hemma i villa Wahnfried, nog inte ens med bästa vilja i världen kan sägas ha varit någon beundrare av judendomens inverkan på samhällsutvecklingen. Hemma i dennes bostad kom inte så märkligt nog av samma skäl en annan mörksens man att vistas, denne man hette Adolf Hitler som slöt avtal med den senare tillkomna politiska inriktningen sionismen om en viss slutlig lösning som innebar en bildning av en judisk stat i Palestina och en förflyttning av av judar dit.