Vad som händer om räntan är låg och krediterna många, vilket ger en ackumulerad räntekostnadsnivå, beskriver inte modellen och som av en slump så är det just detta faktum som inbegriper den lilla detaljen att det inte är staten som är enskild operatör av penningmängden som i form av krediter. Detta är så patetiskt uppenbart så att man nära nog baxnar över den expertvisa oförmågan att notera detta "LILLA" problem med att modellen bara fungerar fram till punkten för skuldmättnaden!

Den som tvivlar kan undersöka vad IS-LM-modellen, som är den mest grundläggande modellen för varu- och penningmarknaden, visar när räntan inte längre går att sänka. För den som fullt förståeligt inte har lust eller tid – för just ett sådant scenario täcker nämligen inte modellen.

Således går det redan här att ana problem för alla formelfanatiker med faibless för det teoretiska. Och hade ”teoretiska genier” a la Åsa Nisse (som lustigt nog nyligen klagat på bristfällig intellektuell höjd i den övriga direktionen) eller dennes idolkollega Ben Bernanke bara suttit inlåsta i sina elfenbenstorn med sina formler och modeller hade det varit väl. Men verkligheten är en helt annan.

Nationalekonomer innehar ledande positioner på centralbanker världen över. Summan av deras handlingar spelar den enskilt viktigaste rollen för hur världsekonomin utvecklar sig eftersom de samfällt koordinerar galenskaperna för att gynna det privata banksystemets nyttomaximering. Att påstå att dessa herrar nu står handfallna inför sin arbetsuppgift är uppenbarligen långt ifrån lika befängt som att påvisa den uppenbara och ovillkorliga dysfunktionen av modellerna de använder för att beskriva den finansekonomiska verkligheten.

Att komma på någon lösning på problemet utöver att gödsla med billiga krediter ligger naturligtvis inte inom den möjliga förmågan hos dessa skrymtare, men första steget borde väl åtminstone vara att öppet acceptera att nationalekonomiska samband är ungefär lika pålitliga som att spå i teblad. Eller som Keynes ständiga antagonist F.A Hayek sade: “The curious task of economics is to demonstrate to men how little they really know about what they imagine they can design”.

Lösningen har jag och andra redovisat så många gånger så det behövs inte här och nu.