Det kunskapsbaserade medvetandet i det moderna samhället har expanderat till den punkt där specialiteter har blivit norm och den bärande interaktionen emellan kunskaperna har försvunnit. Det är givetvis inte möjligt för en person att ha ingående kunskap om varje disciplin i hela samhället. Vi måste lita på att andra förmedlar sådan kunskap, vanligen i relativt enkla, i form av vad vi upplever som för oss själva som enkla termer.

De flesta av oss måste ta till ett godtyckligt värde på många av de idéer och koncept som vi bombarderas med i denna tid av omedelbar, masskommunikation och informationsöverbelastning. Människor tenderar att vilja enkelhet. I många fall, besitter inte människor tillräcklig kompetens i frågor, där detta krävs. Människor kräver lätthanterliga paket av kunskap, och dessa paket blir till självklarheter innehållande "sunt förnuft" baserad kunskap, som gör det möjligt för människor att klara rationellt betingad beslutsfattande, men felaktig eller missvisande "kunskap" kan faktiskt därför leda till irrationella beteenden.

Politiker och media erkänner också människors behov av enkelhet. Och här ligger problemet, särskilt i en allt mer komplex och förvirrande värld. För att samla massorna kring vissa idéer och att göra saker "enkla" för människor, så har både politiker och media i stor utsträckning tagit sina toner från reklam, propaganda och PR. Där är enkelhet manipulationens anfader.

Politiker och media vet hur man manipulerar grupper av människor och får massorna att efterfråga produkter och budskap i det moderna samhället. Vi är nu alla utsätta för den här typen av manipulation varje dag i form av oupphörliga bombardemanget av reklam.

Det är därför som det är genom det banala, det förenklade och trivialiserade som annons industrin nu utmärker sig i hela det produktiva samhället. Det är också ett skenande fenomen att viktiga frågor och problem reduceras ner till någon oviktig modefluga av något slag genom kontinuerlig upprepning. Samma debatter kastas runt så ofta i den mediala torktumlaren att detta nästan har blivit som en modefluga. Detta betyder inte att dessa frågor i sig själva inte är viktiga, det betyder bara att de har reducerats till något som liknar ljudkuliss debatter. Det nöts in i medvetandet utan några informationsmässigt avgörande genombrott i medvetandets banor, det är som en slags Pavlovianism

Detta kan lätt gå till den punkt där människor bara slutar att bry sig om det hela. Med tanke på alla informationskanaler och alla olika rörelser som är låsta i ändlösa debatter, kan det vara lätt att det etableras en sorts apati och passivitet in i bland den bredare befolkningen.

I själva verket har många frågor reducerats till mediavänliga slagord. Till exempel var årtionden av allvarligt bedrivet likabehandlingsarbete enkelt omkört av Spice Girls som ropade slagordet "Girl Power" vid varje tillfälle. En allvarlig fråga blev som ett kommersiellt knep för att sälja musik. Vad menas med Girl Power? Vem brydde sig då: bara skrik ut det!.

Alliansen förlitade sig på mantrat ”arbetslinjen”, som betyder allt och ingenting på samma gång. I vissa fall kan ljudkulisser göra en skillnad, de kan upprepas om och om igen till den punkt där de bara blir meningslös må-bra retorik.

Vidare finns det alla denna TV-reklam, som minskar ner allt till en minsta gemensamma nämnare av försäljningsargument "eftersom det är du värd" (självkänsla reduceras till att bära nagellack eller läppstift), "dess mycket, mycket sexiga" (där typ av sexualitet reduceras till effekterna av en deodorant). Komplicerade frågor blir bara mediala råvaruformer och reduceras till att utgöra behovet av varumärkenas identiteter som är till salu på marknaden.

Hand i hand med allt detta går åtlöje och cynism, som innebär att om allvarliga frågor inte banaliseras till ljudkuliss, så görs de till ett förlöjligande. Att inte för länge sedan tänka sig att det skulle finnas en grund till en påpekad illasinnad planering inom den finansiella världen, renderade påpekaren epititetet foliehatt nästan villkorslöst.

Man kan som exempel diskutera även uppfattningen att Olof Palme dödades i en statskupp och att den svenska regeringen var delaktig och att Sverige har drivits i hemlighet sedan dess. Det kan eller kan inte vara sant, men när vi har haft hundra böcker och många filmer om Palme, så tenderar människor att helt stänga receptionen, rycka på axlarna och säga - fint det kan eller inte kan vara fallet, men vad spelar det egentligen för roll? Det har blivit banalt. Detta är bara ytterligare ett exempel på hur du kan ta frågor av yttersta mänskliga sociala betydelse och förvandla dem till banalitet.

Och det är precis vad som behövs för makten: banalitet och hånfullhet som finner sitt slutliga uttryck i cynism, apati och acceptans av och anslutning till status quo..

Med tanke på de viktiga frågor som påverkar oss, allt från kärnvapenkrig till ekologisk härdsmälta, så är vad vi verkligen behöver övergripande sociala och ekonomiska reformer och bra idéer. Men har alla stora rörelser och idéer från förr som kan ge inspiration till dagens förändringar reducerats till medioker banalitet? Är de nu bara foder för marknaden? Skall hånade och förlöjligade av en befolkning nedslagen till apati och cynism betraktas som en normal och övergripande del av människans villkor?

Finns det något bättre sätt att kontrollera en befolkning än genom att inducera apati och banalitet och uppmuntra trivialisering av orsaker, idéer eller plikter för vissa människor? Finns det något bättre sätt att styra oliktänkande än genom förlöjligande av oliktänkande? Ska vi bara ignorera detta och luta oss tillbaka och vara nöjda med en kultur som ger mer samtalstid och spaltmeter till en berättelse om Carolas skor på en fest än att hela mänskligheten är hotad? Skall vi bara att luta oss tillbaka och köpa schampo eftersom vi köpt lögnen att vi "är värda det"? Om så är fallet, är det inte bara de personer som protesterade mot Wall Street och emot andra liknande hot mot hela världen som är i trubbel - de flesta andra är det också!

Det kännetecknande för ett intelligent samhälle är dess förmåga att ställa frågor. Om någon är i tvivel, så har denne rätt att ställa frågor. En enkel handling som att ställa frågor behandlas snart som uppvigling i Sverige..