Det står en elefant i det svenska finanspolitiska rummet fast den syns inte i det allmänna sinnet, som möjligen därför mera kan liknas vid de hos kossor, elefanten är som vore den från yttre rymden eller inte existerande i det allmänna medvetandet. I ord-molnet av aktuella händelser, så dyker frasen "det parasitiska finansiella systemet" upp i böljorna, till upp en grad som antyder att även så kallade tänkande personer börjar förstå vad som händer: att bankernas busstreck suger livet ur avancerade samhällen. Det var ju detta med att be om iglar, fästingar och löss på människan, är en önskan om starka banker

Naturligtvis är detta genomgripande moraliska bokföringsbrott och rutinmässiga svindleri som driver bank "branschen" understött av alla i modern tid tidigare sittande regeringars "politik" för Riksbanken sedan systemets införande 1931, en institution som 99,999 procent av den Svenska allmänheten inte kunde förklara innebörden av om de så hotades av tortyr eller indraget fredagsmys. Summan av kardemumman är ett politiskt och ekonomiskt ledarskap som bara kan låtsas att ekonomin fungerar och ödet av sådant låtsande är alltid död legitimitet - dvs allmänhetens förlorade förtroende för systemet.

Förr eller senare kommer allmänheten revoltera mot ett sådant system, eller så kommer systemet bara implodera och lämna allmänheten kämpande i en period av fruktansvärt kaos.

Praktiskt taget ingen annan där ute i blogg-världen kommer att berätta vad den så kallade "bostadsmarknaden" är, så jag gör det. Den omfattar i princip växande förorter, som jag definierar på två sätt: 1) den största snedfördelning av resurser i världshistorien, och 2) ett levande arrangemang utan framtid. Den första propositionen är naturligtvis en funktion av den andra.

Tyvärr var förorts utbredningssystemet utbytbart med det maskätna gamla politiska äpplet som kallades det svenska folkhemmet. Djupt går Sannerligen tjälen här i nord.

Det handlar inte om "rädda" människor det handlar om att rädda bankernas obemärkta rätt att plundra människor och nationer, alltid.

Centralbankernas politik att hålla räntorna till noll och köpa havererande bolån UPPGES därför vara avsedda för, att stärka bostadsmarknaden genom att göra det billigare för köpare att låna pengar. Med bolåneräntor under 4% och en oändlighet (som snart är två) med pengar skapade ur tvivelaktiga inteckningar i ingenting överförda från bankernas vacklande balansräkningar till Centralbankernas underbart ogenomskinliga balansräkningar, då verkar detta rimligt. Men naturligtvis är det bara ett PR-knep, som allt annat som Centralbankirer säger.

Om Centralbanker ville "rädda" bostäder eller människor och inte bankerna, varför inte köpa bolån direkt från husägare? Istället för att köpa värdelösa inteckningar från bankerna, eller varför inte bara köpa alla utestående bolån och ge husägare samma ränta som Centralbankerna tar i avgifter av bankerna, dvs noll? Det är ju kort sagt rent patetiskt att detta kan fortgå.

Centralbankernas mål är inte att befria från skuld livegenskap, det är det att upprätthålla detta. Hela syftet med Centralbankers politik är att se till att husägare fortsätter att betala ränta till bankerna för resten av livet, och att uppmuntra dem som inte ännu blivit skuld livegna att ansluta sig till livegenskap med en "billig" inteckning.

En annan del av illusionen om den eviga tillväxten är därför Frihandelsillusionen.

Ta till exempel 2002 års fall av för affärsman i Ghana som i åratal hade exporterat obearbetad kakao till EU för vidare bearbetning av stora multinationella företaget Nestlé. Han bestämde sig för att börja behandla en del av kakaon själv i Ghana i form av sitt eget varumärke drick-choklad. Hör och häpna han smälldes i huvudet med en massiv importskatt för att få den till EU eftersom det fanns en tull på bearbetad kakao på plats.

Ja, viss "frihandel". Tullen var enligt uppgift på plats för att "skydda kvaliteten i livsmedel". Nonsens. Det var för att skydda företagens intressen Nestlé. PUNKT!

Fri handel har alltid bara handlat om att få de fattiga länderna att släppa råvaror till västvärlden utan att beskatta dem så att kolonialistföretagen kan utnyttja U-landets naturresurser till en minimal kostnad och eller utan oro för de rättmätiga ägarna av dessa resurser. Det har aldrig handlat om att öppna upp nya marknader för den lilla människan.

Myten och kulten av frihandelsavtals rörelsen är en del av de mest ondskefulla, lömska stölder som någonsin begåtts. Nog är nog och nu.