Många människor frågar mig, " Varför är du så fokuserad på EU och bankerna? Vem bryr sig om EU? "

Det korta svaret är att alla ska bry sig om Euron. Eurons kollaps skulle kunna ta ner banksystemet i Europa, för namnet på skulden påverkar inte funktionen, vilket skulle innebära en Svensk finansiell kris minst i nivå med 2008 multiplicerat med någon tiopotens eller så och vad menar jag då med detta? Eller kanske snarare.

Hur skulle detta då kunna utvecklas?

För att förstå detta måste människor förstå hur det europeiska banksystemet fungerar. Vid det här laget så vet alla att många europeiska länder har stora skuldproblem: Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien, de ökända PIIGS. Ja, till och med det Svenska annars så själsligt intellektuellt bedövade folket har faktiskt börjat misstänka någonting i saken ur ett systemiskt funktionsmässigt perspektiv.

Dessa länders fråga om skuld kallas i dagligt tal för obligationer och det är främst de europeiska bankerna som köper dessa obligationer och som därvid monetariserar, alltså skapar pengar utifrån dessa skulder som säkerhet. Låt oss säga ett antal miljarder euro i nya lån i form av obligationer skapas genom gälder (gäldar skuld) från länder. Merparten av dessa obligationer kommer att alltså att fångas upp av låt oss för exemplets skull säga spanska banker, eller någon annan europeisk finansiell enhet.

Denna bank kommer då att parkera denna skuld i balansräkningen som en "primär tillgång", eller en tillgång som har minst risk i portföljen (Jag inser att det låter vansinnigt med tanke på hur dålig Spaniens ekonomi är, men detta är hur banksystemets "riskmodeller "fungerar).

Banken kommer då att använda denna i exemplet spanska obligation som bottenliggande säkerhet för lån till spanska företag, investeringar (inte så mycket längre) även studielån eller i princip varje annan typ av lån banken kan göra.

På toppen av detta smarta system så kommer banken också att använda denna spanska obligation som säkerhet för oräkneliga miljarder euro värde av finansiella affärer. Och det fiffigaste av allt är att det är samma banker som är verksamma inom hela EU, de är nämligen gränsöverskridande inom BIS och IMF, så namnet på skulden saknar helt betydelse, allt som spelar roll är risken för skuldens värde i bankens balanser. Bra för bankerna och en katastrof för människorna i övrigt.

Ser du problemet med detta? Om Euron kollapsar, så blir en av de viktigaste "tillgångar” som används som säkerhet för lån och handel i bankens värdeportfölj sänd upp i form av röksignaler, likt en nödraket för ett sjunkande skepp. Vid denna tidpunkt är banken i huvudsak insolvent och måste avveckla sin låneportfölj för att försöka avvärja en bank run (som du förmodligen misstänker själv, så står Eurounionen inför bankruns i överflöd).

Så vadå? Vem bryr sig? Det här är väl Eurons problem eller hur?

Fel. Detta är Europas problem eftersom europeiska banker över hela linjen sitter på Spanska obligationer: Den Eurodenominerade obligationsmarknaden är på € 2100000000000 i storlek och dess derivathandelsvärde är så stort att det undandrar sig bedömning av omfattningen.

Så om Euron fallerar så fallerar mycket av EU: s banker (och alltså vissa om inte alla Svenska banker för den delen) som kommer att se några av sina "Primärtillgångar tillgångar" gå upp i rök en finansiell Ragnarök, vilket gör dem insolventa. Detta i sin tur kommer då att sprida sig som en löpeld över hela Europas banksystem.

Det är därför räddningsaktionen av de Spanska bankerna var så snabb (det tog bara en helg). EU:s tjänstemän vet att om Eurons banksystem går ner, så kommer den största delen av Europa också att haverera ur ett arbetsdelningsperspektiv och situationen går då utom politisk kontroll. Det är också därför som EU-tjänstemännen fortsätter att ge pengar till Grekland, trots det tydliga faktum att Grekland är helt och totalt statsfinansiellt bankrutt och trots att Grekland har underlåtit att uppfylla de skattemässiga krav som ställts på landet genom hela EU krisen.

Om Euron eller någon av PIIGS gör konkurs och Europas banksystem (som lär skall vara 46000000000000 $ i storlek förresten) rasar, så kommer räntorna i hela Europa gå i taket samtidigt som EU krisen sprider sig igenom banksystemet.

Samtidigt kommer statsobligationerna först och kortsiktigt att driva räntorna mot nära noll i USA, om inte i negativt territorium (detta hände när Lehman gick under) och vips så är krisen fortplantat över Atlanten genom banksystemet. Då löser derivaten ut funktionsmässigt.

Detta kommer alltså i sin tur sannolikt utlösa en implosion av alla derivat affärer baserade på räntorna och det kommer inte all finansiell ingeniörskonst i världen att rå på. Det är därför EU är viktigt även för USA. Det är också därför som Euron kan utplåna dina besparingar oavsett var inom BIS och IMF som du befinner dig. Det är därför EU: s ledare är så desperata att inte låta en konkurs förekomma i Grekland eller i Euro (kom alltså ihåg, den spanska räddningsaktionen genomfördes på mindre än en helg, vilket beskriva hur snabbt stor förändringar kan komma att genomföras).

I ännu lite enklare termer så är Europa en stor grej för alla. Vi talar inte om någon avlägsen region långt borta i fjärran som vi kommer att titta på från våra åskådarplatser. Vi talar om systemrisker för BIS och IMF i en omfattning som kommer att göra så att 2008 års händelser ser obetydligt små ut vid jämförelse.

Marknaderna fortsätter dock sitt Euphoria inducerade vansinne likt en terrier på Ectsasy.

Oavsett vad Draghi säger eller påstår, vad exakt kan ECB göra?

Tekniskt sett så kan ECB köpa statsobligationer på marknaden, varken mer eller mindre.

Detta har dock inte ECB gjort på 17 veckor. Anledningen? Tyskland skulle inte stå för detta. Draghi förefaller dock tro att han kan börja göra det igen i alla fall.

Huruvida detta är verklighet eller om Draghi bara bluffar är möjligen svårt att säga. Tyskland har hur som helst protesterat flera gånger om att landet är inte ger sitt stöd för denna typ av politik. Bundesbanks president gick till och med långt som att säga detta drag skulle strida mot "demokratin" och dess principer och detta missade inte det tyska folket.

Om ECB agerar utan Tysklands godkännande så kan det blir kaos väldigt snabbt. Anledningen är att Tyskland är den enda inte uppenbart osannolika systemiska säkerheten för EU. Så om Tyskland säger "nein" så kommer marknaderna omgående upptäcka ECB: s bluff.

Och låt oss för all del heller inte glömma att ECB köpte statsobligationer under hela 2011 och fortfarande förlorade kontrollen över räntorna på obligationsmarknaden flera gånger!

Så mer köpande av statsobligationer av ECB kommer inte "fixa allt" vilket alla tycker att det skall göra. Dessutom, som stolt innehavare med över 25 % av sin balansräkning redan bestående av PIIGS skuld, så skulle ytterligare statsobligationinnehav göra att ECB håller sin egen solvens till ifrågasättandets uppenbara ljus och då går den trovärdigheten brinnande upp i samma Ragnarök.

Vidare och det är nyckeln i detta, är att ALLA ignorerar det faktum att ECB sa att det eventuellt skulle köpa obligationer endast om länder möttes av strikta villkor AKA åtstramningsåtgärder! Det säger faktiskt allt i saken!

Efter att ha sett detta spel i Grekland i över två år, så borde det vara tydligt för blinda att denna politik bara skulle påskynda en kollaps för Euron och Europas ekonomier. Så att ens en av Supermariofigurerna på allvar skulle tro på detta som en lösning på någonting alls, det är helt enkelt inte trovärdigt. Inte ens om man bortser ifrån dessas uppsåt med att främst gynna banksystemet.

Så jag skulle nog inte satsa så stort på vidare öppet obligations köpande från ECB för att lösa saker och ting finansiellt inom EU.

Ett sekundärt perspektiv skulle enligt några kunna vara att ECB kommer att köpa bankobligationer i samförstånd med bailout fonden ESM eller EFSF.

Dessa alternativ är också löjligt uppenbart problematiska. För det första så har EFSF kvar endast € 65 miljarder av sin Supermarioeldkraft (efter € 100 000 000 000 i Spanskt stödpaket). Så det eliminerar det alternativet.

När det gäller ESM, så har den funktionen inte ens ratificerats ännu, bortsett ifrån i mycket politiskt korrumperade och fördummade länder! (Tyskland har alltså hållit upp sin ratificering i domstolarna fram till 12 sep 2012 ur ett något mera noggrant betraktande funktionellt förståelsemässigt perspektiv än för det Svenska fallet med Löfvéns ja i saken).

Ovanpå detta kommer sådan Euridiotins fundamenta som att Spanien och Italien bidrar med 30% av ESM: s finansiering. Så det blir väl i så fall till att ösa ur sig tarmarna på bordet för dessa länders befolkningar!?

OK, låt oss lugna ner oss och anta att Spanien och Italien inte behöver göra detta (vilket är omöjligt med tanke på hur ESM är strukturerad). Om vi tar bort Spanien och Italien från rådande finansieringsmix så innebär det att Tyskland och Frankrike istället skulle behöva ta 66% av ESM: s finansiering, det Tyska gillandet kanske är lättöverskattat.

Men varken Tyskland eller Frankrike har så mycket pengar (66 % av 700 000 000 000 €). Så även om de hade haft det, så skulle detta ha satt dem på kroken för det skulle innebära de båda ländernas ovillkorliga nedgraderingar och vips så sticker räntorna i skyn.

Men hur är det då egentligen ur ett politiskt perspektiv, med ESM:s arbete med ECB för att stötta upp saker? Plundringsperspektivet för banker håller jag för givet att de som läser det som jag skriver, redan har klart för sig

Men återigen alltså, frågan kommer ovillkorligen tillbaka till Tysklands folk som är emot skuldunionen. I själva verket har finansminister Wolfgang Schäuble sagt att ESM inte behöver en bankoktroj (som utesluter ESM köp av bankobligationer), medan tyska tjänstemän i allmänhet har röstat emot att öka ESM flera gånger och har sagt att ESM inte bör användas till att köpa statsobligationer.

Således kan vi genom att helt enkelt arbeta via de rent faktiska omständigheterna och simpel matematik, finna att hela detta opinionsbildningsrally bygger på illusioner, förhoppningar och vanföreställningar och inget av dessa kommer att kunna manifesteras i riktiga pengar för varken Europa, Spanien eller Italien detta varken förr eller senare och så är det bara.

Faktum är att det bara finns en sak som skulle kunna rädda det monetära Europa och detta då högst temporärt utifrån den systemiska räntekostnadstillväxten och det är att få Tyskland att gå med på att ställa säkerhet för allt. Vilket då naturligtvis skulle vara att Tyskland kan tjäna pengar på alla andras skulder i en eller annan form med ECB: s hjälp. Alltså det fjärde Rikets uppkomst i finansiell form, det kommer naturligtvis inte att hända, så dum är bara en mycket girig människa att den på allvar kan tro på detta.

Oddsen för detta är rent faktiskt mindre än inga alls så länge minsta frihet existerar någonstans. Angela Merkel har omval nästa år. Det finns inget politiskt trovärdigt sätt på jorden som skulle få henne engagera sig i en politik som skulle resultera i Tyskland skulle förlora sin AAA status och hennes anseende hos de Tyska väljarna(vilket denna policy säkerligen skulle medföra). Banklojaliteterna hos Merkel lämnar vi därhän ur detta perspektiv, vi ser henne som politiker för hypotesens skull.

Ovanpå detta har Tyskland inte ändå ens medel för att göra detta. Det är redan på kroken för nästan € 1000000000000 i säkerheter för räddningsaktionerna i EU. Så det finns bokstavligen inget alternativ som skulle kunna rädda Europa vid denna tidpunkt. Vi kan få verbala interventioner och symboliska gester (som Draghi s "bazooka" hot), men faktum är att det kapital som behövs för att stötta upp Europa helt enkelt inte existerar i EU, eller någon annanstans på jorden heller för den delen. Detta eftersom det är skulder som är pengar och att dessa skulder har låtits växa exponentiellt med funktionen av ränta till förmån för enskilda intressen.