Bankkonglomeratet har uppenbarligen vidtagit extraordinära åtgärder för att hålla ner guldpriset under dess Weimar brandövningar som fullkomligt skriker av systemiskt misslyckande. Dessa åtgärder är i allt väsentligt etiskt och moraliskt olagliga, i en värld av bankmäns verksamhet som befinner sig mycket långt borta från korrekt moral för samhället.

Pengarnas förmåga att mäta värde på något som helst relevant sätt är på väg att upphöra. Den beskrivande kopplingen till verkligheten är på väg att upplösas.

Denna vecka har människor fått lära sig att NY Fed blev kontaktat av Barclays redan 2007, då oro över hälsan i det finansiella systemet byggdes upp och ordet sub-prime var på väg in allmänhetens vokabulär.

I ett kort uttalande, avslöjade NY Fed även fortsatt hade kontakt angående Libor med Barclays under våren 2008 och att det föreslogs reformer av processen för tillsynsmyndigheterna (SFO) i London. Reformer som skulle skydda bankerna på befolkningarnas bekostnad.

Det är värt att komma ihåg att Bear Stearns kollapsade i armarna på JP Morgan i mars 2008 och Lehman Brothers ansökte om konkursskydd sex månader senare.

Båda har kallats att vittna inför Amerikanska senatens bankkommitté om skandalen kring Libor, alltså ett mått på kostnaden för pengar som används som grund för mer än nästan oräkneliga biljoner i lån världen.

Utskottets förhör kommer garanterat att ta Geithner tillbaka till tiden när han var ordförande för New York Fed, den centralbankens öron och ögon på Wall Street. Bekvämt nog så att det var till denna den mäktigaste av de 12 regionala avdelningar som Fed har runt om i USA, det var till denna som Barclays hörde av sig...

Att det var det till New York Fed som Barclays i augusti 2007 uttryckte oro över den dagliga beräkningen av Libor, var alltså egentligen oro över att det hela höll på att uppdagas, vilket nog kommer att bli lite speciellt. För de visste ju faktisktvad de egentligen gjorde själva, de gick nog inte i sömnen.

Upproret mot galenskapen är baserad i handelsavtal med enheten valuta alltså funktionen som möjliggör handel. En viktig  del är det bläckade avtal som innebär en förnyelse mellan Kina och Brasilien. Dessa två stora nationer undertecknade ursprungligen ett avtal under 2008, som nu förnyats och förändrats. Brasilien är mer än dubbelt så stort som något annat latinamerikanskt land och har genomgått ett uppvaknande. Petrodollar hegemonins epitafium etsas nu inom världshandelns cirklar på en imperialistisk gravsten. Fällan avslutas eftersom handeln exklusive dollar växer som ett omslutande nätverk, ett veritabelt fackverk som spänner över hela världen. Petrodollarhegemonin blir gradvis avsatt som världens reservvaluta, kraften kommer från en växande lista av nationer som knappast räknas som lilleputtar.

Inte längre är den så kallade dollar fredade zonen begränsad till Asien. Frihetens utbredning växer alltmera utanför den brutna och förgiftade Petrodollar hegemonin.

Budskapet är tydligt.  Utan förmånen som penningtvätt anläggningar, skulle de amerikanska bankerna ha rasat redan för några år sedan. Bankkonglomeratet är nu tvunget att etablera en konflikt i mellanöstern för att rädda sin skuldsättningshegemoni som kallas för dollar.

Tänk på de senaste rubrikerna bara under de senaste månaderna:

"Världens andra ekonomi (Kina) och den tredje största (Japan) är ekonomier som kringgår dollar, avseende direkt valutahandel"

"Kina och Ryssland släpper dollar i den bilaterala handeln"

"Kina och Iran till kringår dollar, i ett Plan Oil Barter system"

"Indien och Japan tecknar nya $ 15000000000 avtalet valutaswap"

"Iran och Ryssland ersätter dollarn med Rial och rubeln i handeln"

"Indien ansluter sig till Asiatiska zonens Dollar Uteslutning, och handlar med Iran i rupier."

"Kina och Chile att etablerar strategiska partnerskap, Startar Valuta Swap och ansluter sig till renminbi"

Clownerna som sitter som centralbankshjärnor talar om Exit Strategy ur krisen, när de istället borde tala om sin egen avgång, efter alla obduktioner av döda ekonomier och banksystem som de styrt över med arrogans och giftiga regn med skuldbaserad likviditet. De kan inte dra tillbaka tyglarna på det kraftfulla team av hästar som nu går ner för backen. De har förbrukat hela sin arsenal av vapen, men är fortfarande skrytsammma om sin kraft och styrka. De är impotenta. Deras centralbank franchisesystem är ett fullständigt misslyckande. De har förvandlats till kontaktpersoner för Weimar Engineering Inc., styrande över värdelösa elektroniska papper som kallas pengar. LIBOR ombudsmän som Barclays och JP Morgan och Deutsche Bank är bara verkställare av bedrägeriet, för att upprätthålla en matchad takt med den konstgjorda nära 0% riktmärke dikteras av centralbankerna själva för att hålla skuldbubblan  uppe. Bank of England och USFed kommer därför att dras in i stämningarna, där de kommer att hävda verkställande privilegium.

Sekvensen av finansiella skandalerna måste noteras. Det är svårt att urskilja exakt krafterna bakom sekvensen av fallen, men kedjan av Dominoeffekterna är intensiv och uppenbar. Denna kedja kommer att fortsätta tills en systemisk kollaps är fullt synlig för både experter och vanligt folk. LIBOR skandalen är den senaste länken i kedjan. Korruptionen är total. Exponeringen är påfallande. Fläkten som distribuerar lukten av skam är på högvarv. Skandalen växer. Trycket ökar. Bankirerna har aldrig varit på defensiven tidigare så här mycket för påstådd korruption, anklagade för korruption och erkännande.

One Ring of banks to fool them all, one Ring of banks to mind them.

One Ring of banks to steal from all and into saturation bind them.

I december går det hundraåriga tillståndet för Federals Reserve ut i USA och då måste allt vara på banan, detta glömmer följande lilla prognos att nämna, men den kommer ju å andra sidan på en del andra möjliga händelser som skulle kunna verka styrande för just detta med Centralbankerna och Petrodollarhegemonin.

Ur ” Scenarios for the Future of Technology and International Development” av Rockefeller foundation i maj 2010

"Förödande chocker som den 11 September, 2004, tsunamin i Sydostasien och Haiti jordbävningen 2010 hade säkert förberett världen för plötsliga katastrofer. Men ingen var beredd på en värld där stora katastrofer skulle uppstå med sådan hisnande frekvens. År 2010 till 2020 var dubbat till att bli "doom decade" på goda grunder skulle det visa sig: 2012 års olympiska bombningar, som dödade 13 000, följdes noggrant av en jordbävning i Indonesien som dödar 40,000, en tsunami som nästan utplånade Nicaragua och uppkomsten av en hungersnöd i västra Kina, som orsakas av en gång per millennium torka kopplad till klimatförändringar. Inte överraskande, så skapar denna inledande serie av dödligt asynkrona katastrofer (det fanns mer) enorma påtryckningar på en redan överbelastad global ekonomi som hade försatt decenniet i kronisk lågkonjunktur. Massiva humanitära hjälpinsatser kostar enorma summor pengar, men de primära källorna – från biståndsorganisationer baserade på den industrialiserade världens regeringar – har slut på medel att erbjuda. "