Valet av den första socialistiska presidenten i Frankrike på 17 år och en seger för anti-åtstramningsåtgärder parter i det grekiska riksdagsvalet skakade om de asiatiska börserna, i Europa lyckades man stabilisera bedövningen som var nära att släppa.

Förra veckan var det värre än väntat med arbetslösheten från USA, vilket även har ökat investerarnas pessimism om utsikterna för den globala ekonomin. I synnerhet euroområdets vilja att ta itu med sin skuldkris ser ut att på allvar förbli ett ogjort skapande av momentum.

Naturligtvis har aldrig USA hittills heller sett något sådant. Allt USA har gjort är att höja taket på sin skuldsättning och fortsätta sin upplåning. Detta kan inte fortsätta för evigt och kongressen har därför antagit en illusorisk lagstiftning för att minska skuldsättningen, detta från efter det amerikanska presidentvalet. Verkligheten kommer att dominera detta kulissbildande stort det kan jag utlova.

Väljare som tror att de kan rösta för ett bättre liv är helt vilseledda och kommer att bli skamligt vilseledda igen, utifrån sina politikers beteende. Politiker ger löften som bara kan uppfyllas av upplåning och utgifter, men det alternativet går nu snabbt ur tiden och sedan återstår bara den obetalbara skulden så länge som systemet består.

Detta kan inte sluta bra. Från tid till annan slutar faktiskt många som synes att tänka på detta, men det är inte så ofta sett ur perspektivet av människans hela historia. För i grund och botten är det hela ganska enkelt. Varje låntagare kommer så småningom att nå den punkt då den kan låna inte mer. Och att då ha ett system där pengar bygger på just denna funktion, är så nära dumhet som det är möjligt att komma, när pengar är en förutsättning för att kunna bedriva handel med varor och tjänster.

För regeringar är denna skuldsättning en fråga för obligationsmarknaderna. Globala centralbanker som lyder under de privata bankintressena har undertryckt räntorna för att kunna skapa ännu mer lån, för att tillåta att vansinnet fortsätter ett tag till. Många vet inte vad de skall göra och många vet att de inte är några egentliga ledare.

Men så småningom kommer obligationsmarknaderna att krascha och brinna. Detta kommer att bli mycket mer betydande än nedgången i aktier som vi kommer att se inom mycket kort och som ironiskt nog kommer att stödja obligationerna tillfälligt.

Men när väl obligationerna säckar ihop så kommer kostnaden för upplåning att skjuta i höjden, och de skuldsatta kommer inte att kunna betala sina räntor och de kommer att gå i konkurs. De banker och institutioner som lånade ut pengarna är sedan i djupa problem och kommer att gå i konkurs själva.

Det är en självnivellerande process. Det måste till en global finansiell återställning av enorma proportioner. Problemet är att denna process kommer att ha vinnare och förlorare, och detta kommer att vara mycket splittrande i förhållande till nu, de som upplever att de blir förlorare kommer inte att bli glada.

Varför kan inte väljarna bara rösta för ett bättre liv? Eftersom vi alla ändå önskar och hoppas på detta? Det är för att det är arbetsdelning som skapar välstånd, det skapas inte av den demokrati som består av skådespelare, som är de ultimata bedragarna och marionetterna för de som egentligen kontrollerar nyttofördelningen av arbetsdelningen i den slags tid som vi lever i.

Men vad väljarna i Frankrike och Grekland är på väg att ta reda på, är att politiker som gör fel saker för den reala makten, hamnar i en situation där de gör saker betydligt värre för sig själva, för egennytta är just bara egennytta och är inte nytta för annan.