Människans främsta tillgång är förmågan till tänkande i rationella termer, detta innebär att den främsta fienden för individ och samhälle är irrationalitet. Detta tillstånd inträder när människor blir känslostyrda framför att vara rationella och detta är därför alltid maktens främsta mål ur ett opinionsbildande perspektiv.

Opinionsbildning ur ett maktperspektiv sker alltid med syfte på känsloskapande och aldrig med syfte på rationalitet.

Där tro och vilseledande dominerar rationalitet och tänkande, så kan man ju inte gärna förvänta sig att allt skall utvecklas till det bästa, nu får det faktiskt vara nog med den tillvaron i samhället!

Jag skrattar utifrån detta lite  åt solidaritetsvurmandet, nu i form av Thomas Ostnos som nu blir ny bankpamp! Ja det är nog alltmera att betraktas som ett historiskt understatement  à anno 1955.

Torsten Nothins ord ringer med en allt högre klang i mina öron : Det Svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare!

"Intelligenta" gangsters styr belästa busar för att kontrollera nyttiga idioter.

Nyttiga idioter har inte satt bocken till trädgårdmästare, det är liemannen på LSD som sitter på post i örtagården i form av de folkvaldas girighet.

I dagarna manifesteras verkligen vansinnet i sin prydo, när de nyttiga idioterna strömmar ut på gatorna för att hylla de belästa busar som gärna tjänar enorma summor pengar på att folket sätts i skuld för dessa lönepengar, som är de pengar som de "intelligenta" skapar av ingenting, det tror väl någon att de ler överseende åt spelet i kulissen där busarna ryter år de nyttiga idioterna att skratta och vara glada för att banken vill ha nyttan av deras arbete.

Partierna måste ju också därförtill varje pris hålla indelningen i den partipolitiska kulissen på plats, detta för att inte rörelser som skapar förändringar skall uppstå till men för de "intelligenta-girigaste".

Jag drar nu därför en djup suck över begreppet innovationspolitiskt råd och ställer mig sedan direkt frågan, om vad det egentligen är för någonting som har verkat hindrande för den befintliga kadern politiker från att agera, om alltså redan idékraften ifråga existerar?

Partier är ju bara indelningar, medan rörelser är aktioner och det är aktioner som förändrar, det gör inte partier, för de konserverar.

Det partipolitiska systemet är nu kommet till den punkt där det i alla väsentliga delar, främst verkar för sitt eget fortbestående och till men för samhället.

Att ha politiker med >100tkr i månadslön som sitter och talar om klasser och solidaritet, det är ju en sådan intellektuell perversion att det är närmast häpnadsväckande att det ens finns.

Jag måste säga att jag därav är intresserad av att se hur länge det dröjer tills dess att politikers vilja att skuldsätta befolkningen, sättd ur perspektivet av att det de facto är någon som skall sättas i skuld för politikernas löner(alltså pengarna) och hur politikerna skall börja att bete sig då! Då tror jag att Grima Ormstunga kommer att te sig rättskaffens människa vid en jämförelse i frågan om ynklighet.

Jag noterar nu även att debatten om den politiska hemvisten för journalister, tar den väg som jag förutskickade och att denna intellektuella bana, för transport av tankar ,förr eller senare kommer att upptäckas av det allmänna.

Avslutningsvis så är det och det förblir ägandet och kontrollen av medierna som är det avgörande för vilken opinionsbildning som bedrivs genom medierna och detta sker genom en tillsättning av människor med önskvärda preferenser på de avgörande postionerna på ledarsidor och andra tongivande positioner inom medierna ifråga, detta tillsättande sker inte i någon större utsträckning bland journalister i gemen, eftersom dessa alltså inte varken tillsätter eller publicerar vad som faller dem själva in.

Opinionsbildning skapas med hjälp av känslor och känslor är inte fullkomligt rationellt grundade och de är inte sällan ett avsteg ifrån det möjliga rationella tänkandet hos människan. Sagans syrsa eller TV-knarkarens lyckosökande som metaforiska exempel, de går möjligen lite för mycket på känslostyrning och inte sällan med medialt benäget bistånd