Till Mosaiska föreningen och Goldman Sachs, en God Jul.

Julen hastar och konsumtionen den kastar och banken kontot belastar, när lånen av skuld är som vore den av guld, då Gud ske pris, bankens rikedom snabbt bliva huld.

Räkningens dag nu snart bliva till, då kärv bliva mättnad från utfiskad sill, för leva i armod det ju rakt ingen vill. Nej bäst är glömma och hjärnan bedöva, för tanken därtill är jobbig, samt synes så väldigt bedröva.

När skuld på lån betalas med guld uti i skenet av hån, då vet vi mina vänner vi är på vägen från. Och utfiskad sill måhända mättar dåligt och den gyllene kalven glittrar nu aldrig så pråligt, men tro mig när jag säger att lycka människor känner, i tillit, gemenskap och ibland sina vänner.

Kalven själv blir nu dömd till att vandra, till rikedomen i ensamhet långt skild ifrån andra. På stela ben utan tankar på annan den vandra allen med sin stjärna i pannan.
Så snar att klandra och annan fördöma, så klar att vandra att den faktiskt helt glömma, att stärnor de lyser och bibringar ljus, att leda människor till hus ifrån rus

Individer som deltar i organiserade kränkningar mot människor under parollen av att detta sker med syfte till samhällets bästa, de tar inte sina egna individuella ansvar som människor och måste för detta senare hållas ansvariga, antingen det sker genom en given och överenskommen förlåtelse för att individen har underlåtit att tänka själv, eller om det så sker genom utmätande av dödsstraff, detta måste gälla om inte den mänskliga arten som helhet skall dö ut snabbare, för detta är en ovillkorlig omständighet i sak. Det kan inte mera vara en ursäkt för dåligt beteende att inte tänka själv.