Redan dåtida.

2011-12-20

Enligt de forna grekerna så var det Zeus och Prometheus som skapade människorna. Prometheus var en titan; en av de gamla urgudarna, som hjälpt Zeus, när han stred mot Kronos. Prometheus formade de första människorna av lera och lärde dem att gå upprätt. Zeus gav dem livets låga.

Zeus som var en maktspelare ville att människorna skulle förbli primitiva varelser, som med sina bågar av trä och knivar av ben jagade vilt till sin föda. Zeus var nämligen rädd att någon av dem kunde utvecklas och börja tävla med honom om makt. Den mera uppmärksamme Prometheus hade däremot lärt sig att älska människor. "Vi måste lära dem att göra upp eld", sade han ivrigt till Zeus, "annars är de hjälplösa som barn. Vi måste avsluta det, som vi påbörjat".

Prometheus förstod dock direkt att han aldrig skulle få Zeus med sig på detta. Därför gick han i hemlighet till berget Olympos, där eldarna brann dag och natt, och tände en fackla. Med den hettade han upp en bit kol så att den började glöda. Han gömde den i en fänkåls ihåliga stam. Efter att ha släckt facklan smög han utan att bli sedd iväg med fänkålsstammen gömd i sin mantel.

Med hjälp av denna den första jordiska elden, som människan tände med biten kol, gjorde människorna sedan upp många fler eldar och Prometheus lärde dem hur de bäst skulle använda elden. Han hjälpte människorna också på andra sätt. Vid offrandet fick gudarna alltid de bästa köttbitarna. Prometheus gjorde dock ett trick, med vilken människan alltid tillförsäkrades det som hörde till henne. Han delade oxens kött i två lika stora högar. I den ena fanns bara benen och fettet lindad i en bit hud. Människans del, det bättre köttet, fanns i den andra högen. Efter att på detta sätt ha insett att han blivit lurad, så samlade Zeus i tysthet sin ilska.

Med Prometheus hjälp utvecklades människan snabbt. Hon lärde sig göra krukor och vaser, vackra prydnader och av hårda bitar av lera byggdes hus, vars tak var av tegel, och inte längre av säv. Men när Zeus en natt såg eldarna brinna på jorden, förstod han att han blivit bedragen. Han lät hämta Prometheus till sig. - "Förbjöd jag dig inte att lära eldens hemlighet åt människorna?" frågade Zeus. "Förstår du inte att med din hjälp kan människorna en dag trotsa även gudar?" - "Om man lär människan att älska och hon blir lärd på rätt sätt, trotsar hon aldrig gudarna", svarade Prometheus.

Men Zeus var arg och lät tillfångata Prometheus och föra honom till Kaukasusbergen i öster, där titanen fjättrades vid berget. En rasande örn åt dagligen hans lever; varje morgon växte levern på nytt och tortyren kunde upprepas. Först efter många år befriades Prometheus av den väldige Herkules. Denne sköt örnen som torterade Prometheus. Zeus beslöt dock att ännu vidare hämnas på sin forne vän Prometheus och tvinga honom att för evigt bära ett stenblock som brutits loss ur Kaukasusberget.

Zeus beslöt också att sända en stor olycka till människorna för att få dem att tjäna gudarna. Hefaistos smidde på hans order en kvinnobild av jord och vatten. Gudinnorna Athen och Afrodite gav bilden betagande ljuvlighet, mångkunnighet och visdom och den listige Hermes lärde den inställsamhet och smicker. Den fick namnet Pandora. Hermes förde Pandora till Prometheus bror Epimetheus. Prometheus hade varnat sin bror för att mottaga en gåva från gudarna i allmänhet och Zeus i synnerhet, men denne brydde sig inte om varningen utan tog den bedårande kvinnan till sitt hus.

Gudarnas hemgift till Pandora var emellertid ett stort skrin. När skrinet mot gudarnas vilja öppnades flög det ur den ut alla de sjukdomar, mödor och olyckor, som sedan dess har plågat de av Prometheus så skickligt formade människorna.

Zeus hade emellertid inte uppnått en fullständig seger. Rädd närmade sig Pandora skrinet och kikade in i det. Kvar på botten fanns ännu någonting, som blev kvar när Pandora hängde fast locket. Hoppet blev kvar i skrinet och därför överger hoppet, trots alla motgångar, aldrig människorna.

Därför har Prometheus, som aldrig fogade sig under gudarnas vilja, utan förblev på människornas sida, blivit den mänskliga kulturens beskyddare, och som minne av Prometheus lidande bär människorna än i dag små stenar i sina ringar.

Vill du fortsätta läsa texter av Carl Norberg?

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram