De grävde för djupt och släppte loss det allra sämsta hos människan ur de bojor som begränsade egennyttigheten. Så beskrevs vårt folk i sagan om Ringen. Detta därför att malmavtalen med Tyskland skrevs långt innan man "skaffat"sig kontrollen gruvorna, medan man fortfarande bara kontrollerade gruvarbetarna genom fackföreningarna och Kreuger skulle ju inte sålt en enda sten till krigsindustrin, avtalen är ju samtida med Hjalmar Schachts och Wilhelm Fricks fyra årsplaner, där grunden skapades genom Boforsbolaget. Ur Nürnberg:

“For the period of transition from 1919 up to rearmament, A. K. [Krupp] had undertaken various tasks, in order to keep up the Company's activity in the field of artillery, in the sense of observing activities in that field in the rest of the world (relation: BOFORS) and then also for the production of artillery material, within and to a certain extent also beyond, the limitation established by the peace dictate”

Hitler hade inte ens skit med politiska planer att skaffa, i mer än i"windowdressing" avseendet förrän långt senare om vi nu talar om 33.Schacht, Frick hade gjort planerna tillsammans med Montague Norman Ring (BOE) och de var anpassade för
Versailles systemets kollaps, samtidigt som Tyska bankväsendet byggdes upp.

Samtidigt som det Tyska Moratoriet upprättades, så arrangerades lånen från Frankrike, där staten och
Wallenberg köpte de nämnda gruvorna 50/50, lånet var det Tysklands guld som Wallenberg via kommittéerna ordnat som enda krigsskadeståndsbetalning från Tyskland åt de allierade, alltså till Frankrike. Och hur löstes detta då, jo genom att de ”värdelösa” Kreuger papper som så vänligt inlösts mot allmänheten till försiktigt reducerad kurs. Där köptes bra pengar för dåliga, inte sant.

Kanske är vår nordiska själ alltför danad av generationer under ett liv i knapphet och kyla, så att vi liksom arktiska rovdjur, som gärna dödar för att spara till senare, inte klarar av överutbudet utan att hänge oss åt frosseri och själsliga excesser som vi egentligen inte klarar av att hantera.