Med tanke på tid som begrepp och som sekventiellt perspektiv så kan man göra följande lilla betraktelse av förlopp som mekaniskt följer ovillkorligen på annat. Sedan kan man ta hela denna kaka som för enkelhetens skull har markerats i blått, för säkerhets skull och se om mönstret skulle kunna appliceras i någon tidpunkt som vi känner igen. Detta eftersom vi nu i någon mån anser oss veta var vi är någonstans, åtminstone i tiden betraktat, på så sätt kan vi skapa en lite modell för att kunna förutsäga vår framtid utifrån vissa givna betingelser.

• I den bästa av världar:Om en tid exempelvis i juni så kommer Centralbankerna vara en relativt sett mindre viktig aktör på finansdepartementets auktioner, just nu så är de ju tämligen ensamma, och köper i exempelvis USA cirka 17 miljarder dollar i statsobligationer, vs de $ 100 miljarder eller så som de köper nu, och marknaden reagerar positivt på detta politiska skift. Den lucka som Centralbankernas frånfälle då skapar fylls igen av institutioner och av vänligt sinnade regeringar, som vill återställa sin diversifiering till euron och yenen – med tanke på de dåliga utsikterna för båda dessa valutor. För ett tag kommer då statskassan att förbli relativt stabil. Och detta uppmuntrar den amerikanska regeringen att fortsätta använda godtycklig finansiell och monetär politik och det håller igång festen för aktier en stund längre, men med deltagarna sittande på kanten och dinglar med benen samtidigt som de tittar på utgångarna för varje given förflyttning, i en aldrig tidigare skådad mental säljförberedelse. En uppgång i dollarn, som ett resultat av ett inflöde av förnyade utländska uppköp, träffar råvarumarknaden med ett accelererande inflationstryck, vilket får Centralbankerna att prestera sämre tills det blir uppenbart för alla på vägen att Centralbanken kommer att återigen börja med kvantitativa lättnader pengar.
• I en annan värld: Efter juni, så kommer deltagandet vid finansdepartementets auktioner försvagas, men ändå inte katastrofalt. Räntorna höjs, men inte heller katastrofalt. Ekonomin står på gränsen, men verkar inte riktigt falla. Inte heller dollarn stiger alltför mycket efter att ha fallit ganska dramatiskt, och något som liknar ett ryckigt status quo består, samtidigt som folk väntar på att den andra skon av glas skall falla, eftersom den oundvikligen måste falla med tanke på att det övergripande problemet, med att systemet monetariserar enskild skuld till allmänt betalningsmedel och hushållens skuldsättning i förhållande till betalningsförmågan inte är löst. Volatiliteten i aktier och råvaror ökar, men det finns ingen tydlig trend till övergång på ett eller annat sätt. Ändå kan det då vara bra om folk då har något att fästa uppmärksamheten på…
• I verkligheten:Efter juni, en obligationsauktion och deltagandet ligger betydligt lägre, och räntorna börjar accelerera på uppsidan, vilket skicka aktiemarknaderna in i ett tillstånd av panik, som börjar att dra råvarupriserna ner med dem. Centralbankerna vänder snabbt kurs och börjar skriva stora monetära poster till statskassorna, vilket stabiliserar penningmarknadsräntorna men att skicka chockvågor genom derivatmarknaderna marknaderna när dollarvalutan träffar golvet och tvingas till upptäckten att även golvet är gjort av glas.De ädla metallerna och andra råvaror skjuter då i höjden. Med det finns ingenstans att ta vägen, investerare börja då pruta för shopping i fallna aktier - som är kopplade till konkreta företag som gör någonting ordentligt som människor behöver, trots allt - och de studsar relativt snabbt också, människan vill ju trots allt inte sällan leva. Samtidigt som dollarn kollapsar, så börjar kostnaden för allt för att skjuta i höjden, krossar de oförberedda och utlösande ett verkligt lidande. Det går inte att driva räntorna högre än till toppen av inflationen, chefen för Riksbanken, vår egen Åsa Nisse, slår till reträtt till en dold bunker och börja leta efter trevliga länder som är beredda att ge honom en fristad.

Alla som läser detta kan ju i dessa rent mekaniskt helt ovillkorliga förlopps beskrivningar, ur reaktionsmönstret, utläsa var någonstans i tiden som vi nu befinner oss. Vem som helst kan då konstatera att vi befinner oss någonstans i en annan värld (drömmarnas) ännu så länge och alltså ännu inte befinner oss i verkligheten, men lugn den kommer. Den kalendervisa tid som jag har åsatt exemplets förlopp i detta, stämmer alltså inte med reaktionsförloppens konsekvensers placering i verkligheten.

Alla kan se att detta inte kan fortsätta ändå till juni månads slut eftersom så mycket redan har inträffat, eftersom då tar QE2 slut för FED samtidigt som den finansiella situationen i Europa nu förvärras per minut. Den största osäkerheten i detta är inte om utan snarare var någonstans som Åsa Nisse måste söka sin tillflykt, för att någon som jag inte skall finna honom för att leta sig vidare in i ormboet.

Att jag valde tre världars förlopp är alltså ingen slump som beskrivande exempel, lika lite som den heliga trefaldighet, faktiskt, eller de två sidorna i yin&yang.

Let Him who has the power of understanding…..