Många banker är egentligen insolventa, men dessa får likafullt stanna kvar i sin sekteristiska verksamhet som en konsekvens av den lindrigt uttryckt obskyra banklagstiftningen.

Att bankerna tillåts att i det närmaste föra dubbla böcker skymmer ju dessutom deras verkliga problem med egendomsbaserad lånebildning. Den kommunala finansieringsinrättningen (Kommuninvest) som lånar ut kreditexpanderade pengar till exempelvis byggandet av busshållplatser, har nog inte haft så mycket tankar på vilket värde som dessa egentligen kan tänkas ha på en eventuell andrahandsmarknad. Detta är skuggbanksystemet som man ibland höra talas om. Det är mängder av hem "som finns, men inte syns." Detta är mycket likt det som pågår i Spanien för närvarande. Jag säger detta en gång till. De flesta större banker och vissa mellanskiktet och små institutioner är panka och du får bara höra lögner om deras tillstånd.

Som om allt detta inte var illa nog så befinner sig nu även kommuner och stater i allvarliga ekonomiska problem. Deras arbetskrafts tid utgör 15 % av den totala sysselsättningen, men inte sällan över 70 % av kostnaderna. Detta innebär att minska kostnaderna för lekmän först. Detta ökar arbetslösheten och diskvalificerar framtida husköpare och lägger mera under ytan till utestängning från boendemarknaden, som långivares förluster.

Underskatta inte dessa nedskärningar, eftersom de kommer att ha en starkt negativ effekt på den totala ekonomin. I år var egentligen bara början på dessa kommunala och statliga uppsägningar. Det som nu skymtar i skuggorna är möjligheten till hundratals kommunala konkurser, 35 Amerikanska delstater är nu i samma ställning utan något slut i sikte. Mycket få människor verka förstå riktigt hur allvarlig den övergripande situationen verkligen är. Dessa händelser kommer att ta en fruktansvärd tribut i vägtull av konsumenternas förtroende.

Detta skulle vara en livslång anställning ett förtroende. Vad händer när pensionsutbetalningarna upphör på grund av konkurs? Det kommer att bromsa ekonomin, 90 % av statliga och lokala kostnader för utbildning upphör. Det betyder mer uppsägningar och fördubbling storlekar på klasser upp till 60 barn. Barn lär sig väldigt lite i skolan och deras eventuella framgångar blir mer nedtryckta av kvaliteten på lärarstudenterna. Det kommer att bli kaos med stora klasser och många av de bästa lärarna kommer att sluta just därför att de kan välja.

Världens ekonomiska motor, företagarnas Amerika befinner sig i ett dilemma. Det står inför högre kostnader för petroleumprodukter och mat. Detta påverkar vinsten, om kostnaden alltså inte förs vidare, så måste företagen så småningom ta ut dessa kostnader. I den miljön kan det nog finnas väldigt lite rums yta att hyra(ränta alltså), room for rent på Anglosaxisk Göteborgska alltså, och bara mycket lite, om ens någon jobbtillväxt. Om de inte håller tillbaka prisökningarna när kostnaderna ökar så kommer effekterna att bli mycket stora och det är inte alldeles säkert att företagen främst reagerar ur ett samhällsperspektiv.

Varje dag får därför uttalanden från Centralbankerna en alltmera mer bisarr karaktär. En av de nyaste är Fed måste verka ackommoderande (? Anpassande?) därför att centralbanken fortfarande brister i både sina inflationsmål och sysselsättning. Inflationen är något hög och sysselsättningen är förfärlig.

Under tiden så sitter Kina på mer än $ 3 biljoner i utländsk valuta. Reserver har fått nknappt $ 600.000.000.000 under de senaste nio månaderna eller 28%. Det är handelsöverskottet som nu faller.

Alla verkar tro att tingens ordning är bara bra i Kina. Detta är emellertid inte alls fallet. Kina har gjort precis samma sak som de flesta andra länder har gjort och det är att alltför vidlyftigt ha utvidgat sitt skapande av pengar och krediter. Jag har skrivit om detta förut, men som vanligt så lyssnade ingen.

De flesta experter tycks vara blinda för den snedvridning av marknaden som orsakas av alltför vidlyftigt skapandet av pengar och krediter. Ibland annat Kinas agerande gör att jag tror att de kanske tar order från Washington eller lider av maniskt suicidala drag. Det kan vara som det är med den saken, men om de inte lider av detta, då har de alldeles säkert valt fel modell.

Som ett resultat av detta så blev Kinas uppblåsta tillväxt 9,7 % under det första kvartalet. Exporten i Mars ökade med nästan 36 % på årsbasis, eftersom importen ökade 27,3 %. Detaljhandeln ökade med mer än 17 %. Bostadsfastighets priser ökade med 26 % på årsbasis, det nya hem byggandet ökade med 20 %.

Vi kan ju knappast kalla det för någon mera utpräglad form av återhållsamhet, som i mars ökade krediterna med 16 %. M2 steg 16,6%. Lånestocken ökade förra året 140 %. Som en följd av detta ökade kostnaderna för livsmedels med nästan 12 %. Inflationen varierar visserligen från provins till provins. I vissa provinser är det officiellt 5 % i andra 15 %, när det nog mera i själva verket är inom spannet från 10 % till 35 %. Detta är i alla händelser ohämmad penning och finanspolitik i sin högsta potens, som är mycket i linje med de missriktade insatser som görs i Washington, London och i delar av EU. Och för alldel så är ju Kina en gammal koloni, så osvuret kanske är bäst ändå.

Detta har i alla fall skapats för att skapa en illusion välstånd. Det bör därför inte vara helt förvånande att den kinesiska marknaden nu köper guld och silver i kopiösa mängder, inte bara för att dumpa dollar, utan också för att lätta upp på sitt eget inhemska valuta innehav.

Det är en dubbel effekt som ingen verkar vilja prata om. Men å andra sidan, vad annat skulle man kunna förvänta sig när det officiella inflationstalet är 9 % och den verkliga inflationen sannolikt är minst det dubbla. Så länge detta fortsätter så kommer guld och silverboomen bestå, alltså särskilt när den Kinesiska regeringen uppmuntrar sina vidare inköp.

Vad Kina nu upplever, är att oavsett hur mycket de bekämpar inflationen så gör det inte längre någon nytta. Kina har intagits av inflationens ockupationsmakt. Eftersom inflationen växer, så kommer inköp av råvaror att växa som de har gjort i det förflutna, vilket ger Kina lite återbäring på sitt $ 3000000000000 innehav. Summan av kardemumman, eller verkligheten som några väljer att kalla densamma är att Kina liksom USA egentligen är i centrum för globala heta pengars flöden, alltså pengar som ligger utanför värdet på den reala ekonomin.

Jag undrar hur länge det dröjer innan Kina och de andra BRIC länderna, däribland alltså Brasilien, Indien, Ryssland, beslutar sig för att äntligen dra ur kontakten på den överexpanderade amerikanska dollarn? Dollarreserverna fortsätter ju att falla i värde som en del av valutamarknadens innehav i dollar av alla nationer.

Kina såväl som USA och ett antal andra nationer i den finansiella systemiska lådan kan inte komma ut. Å andra sidan om de stänger ned pengar och kreditexpansionen så kommer de ändå att förlora kontrollen och istället få oräkneliga miljoner arbetslösa på halsen. Denna eventuella destabilisering måste nu bli verklighet, alltså på något vis realiseras. Kina kan inte hantera det rådande inflödet av dollar och andra valutor. Internt har Kina också både löneinflation samt inflation, en mycket otäck och okontrollerbar kombination.

Inom parentes kan det ju nämnas att Kina kan hosta upp $ 200.000.000.000 för att köpa japanska obligationer, för att hjälpa Japan finansiera återuppbyggnaden orsakade av deras jordbävningar. Löne och prisspiralen är nu mera bofast i Kina och det blir allt sämre även med den saken. I varierande grad håller därför även inflationen på att exporteras över hela världen, genom att inte bara USA, utan alltså även genom att Kina och många andra nationer nu minskar sina valutareservers dollarbestånd.

Det finns en tydlig uppåtgående bias avseende inflationen i hela världen och denna tar nu alltmera fart. Epoken av billig arbetskraft är bakom oss samtidigt som inflationen börjar infektera alla ekonomier. I USA i mars, importpriserna steg nästan 10 % på årsbasis med producentprisindex upp nästan 6 %. Dessa siffror växer varje månad. Den stora frågan för inflation och företagens vinster är om de ökade kostnaderna skall tas upp för att hålla sin kundkrets eller kommer dessa helt eller delvis att överföras till köparen? Förmodligen en kombination av båda, vilket innebär sjunkande företagsvinster över hela världen.

Jag tror att utgivning av pengar och krediter nu kommer att öka under tvånget för att hålla världsekonomin ifrån att kollapsa och inflationen kommer därför att fortsätta växa, vilket så småningom slutar i hyperinflation ett par år framåt. Det är det enda spelet regeringar vet om, som alltså inte är direkt socialt omvälvande och du kan vara säker de därför spelar den valsen igen, eftersom de redan har i det i sitt blod sedan det förflutna, alltså den enda de kan spela. Bankerna å sin sida lever i villfarelsen att den politiska lojaliteten främst ligger mot bankerna och inte mot den egna individen, men det lär de bli bittert varse.

Detta är alltså inget övergående som händer på inflationsvis, och de politiska beslutsfattarna vet om detta. Allt de gör är emellertid att sparka burken längre ned längs vägen, för att köpa sig tid och då hoppas hoppas hoppas på att det på något sätt kommer att finnas ett mirakel längre fram och att slippa konfrontera den finansiella makten själva.

Den enda lösningen som dessa har vid vägs ände, liksom sina föregångare en gång hade, det kommer att vara ett nytt krig, ett världskrig för att bevara systemet. En 50 % minskning av världens befolkning skulle förresten passa dem bra. Och smittkoppsvaccin finns ju inte, så varför inte köra biologiska stridsmedel med avsändare från någon som skulle fylla syftet med att vara syndabock. Det var måhända en väl elak tanke?

Vad vi nu ser har i alla fall varit på gång i flera år genom att våra herrar planerare, som skapar dessa situationer måste behålla kontrollen. Fast man kan ju å andra sidan också säga att det ekonomiska systemet började rasa redan dag ett 1931 när det finansiella systemet fick ordentligt fäste och etablerades med monetariserandet av enskild skuld som allmänt betalningsmedel.

En kombination av fallande valutor jämfört med guld och silver under de senaste 11 åren med mer än 20 % borde vara en läxa för de som nu vill investera sina rikedomar. Snart kommer Kina och andra innehavare av dollar vara nästan helt tillbaka från den amerikanska lånemarknaden, och detta finns redan som process. Fed är för närvarande köpare av 83% av motsvarande Riksgäldens utgivna skuld. Hur kan något vara mer inflationsdrivande? Denna process kan fortsätta de närmaste åren och de som tror att de är smartare än alla andra kommer att få veta att de inte är det. Vi flåsar dem i nacken via radioprogram, Internet och genom att köpa guld och silver relaterade tillgångar. Ju närmare vi kommer desto mer misstag de ska göra och desto lättare blir de att besegra. Detta är ett spel vi kommer att vinna och Reptelitisterna redan vet det.

Just nu köps endas omkring 17 % av motsvarande Riksgäldens obligationer av utlänningar och andra. Det privatägda Federal Reserve köper resten. Detta betyder att miljarder dollar skapas ur tomma luften dagligen. Även om en del av inflationen som skapas av sådana åtgärder exporteras till andra länder, så håller redan mycket av inflationen på att fördelas över den amerikanska ekonomin. Denna massiva monetarisering av dollar i sin tur skapar allt större press nedåt på dollarn.

Även för USA: s privata sektor, som för en tid plockade upp 30 % av dessa räkningar, skuldsedlar och obligationer, har gjort om sina inköpsvanor och minskat dessa till blott en liten rännil, precis som vore det att inte ens amerikanerna litade mera på sin regering än på sig själva. Dessa åtgärder, som Fed var tvungna att inleda för 2-1/2 år sedan, är fortfarande i kraft och när nu detta väl har börjat, så kommer det naturligtvis att bli omöjligt att stoppa. Det finns helt enkelt inga köpare av statsobligationer om inte de statsfinansiella kostnaderna skärs ner, skatter höjs och räntorna stiger högre.

Vem, utom Norges oljefond, vill förresten köpa en 10-årig statsobligation som ger 3,50 %  i avkastning när den verkliga inflationen är 8,5%? Det är en garanterad förlust på 5 %, plus då all eventuell relativ nedgång i värdet på dollarn gentemot andra valutor. Detta dilemma har varit uppenbart för att binda köpare, Pimco som är världens största kapitalförvaltare, äger därför inte längre amerikanska statsobligationer .

Sedan 15 augusti har 1971 dollar förlorat inte helt blygsamma 98 % av sin köpkraft och nu måste det i USA som i övriga världen i varje familj finnas två familjeförsörjare, eftersom försörjningskraften inte längre räcker till. I över snart 40 år så har obligationsinnehavare varit förlorare, vilket om ingenting annat visar till vilken grad en utan verklig värde uppbackad världs valuta INTE kan fungera.

Som ett resultat av detta köper nationer nu guld. Kina och Ryssland köper inhemskt producerat guld samt är köpare på marknaden. Ett antal andra nationer är köpare. Argentina, Mexiko, Brasilien, Iran, Indien och en rad mindre länder. Kina har aggressivt försökt få sina medborgare att köpa guld och silver och det har fungerat på ett bra sätt. Befolkningen inte bara dumpar dollar, men på grund av den höga lokala inflationen så dumpar de även sin egen inhemska valuta också, något som regeringen dock inte kunde förutse, vilket för mig framstår som helt obegripligt men underskattningen av den individuella tankeförmågan synes vara oväntad stor på många håll, alltså inte bara i USA? Kina vill (alltså ledningen) att yuan skall bli nästa världs reservvaluta och de vet att det enda sättet som detta kan inträffa på, är att ha ett tillräckligt satrkt guld stöd. Det som blir valt till att vara världens reservvaluta kommer uppenbart att vara värdesäkrat någon mån i guldet. Kina i väntan på detta vill avveckla utländska transaktionerna med yuan, men inte med den amerikanska dollarn i slutet av året. När Kina nu samlar guld så måste det amerikanska finansdepartementet och Fed verkligen göra allt för att manipulera aktiekurserna på guld och silver till det lägre. I den processen glider dollarn då ännu lägre jämfört med andra större valutor och guld och silver, eftersom dessa metaller redan är prissatta i guld, lite långnäsa där kanske?