Västvärldens  historia och politiska etos handlar om frihet, därför att friheten är ovillkorlig och baserad på antingen tillit eller ensamhet, en tyvärr ännu hos alltför många, inte helt färdigtänkt tanke. Men ingen kan vara fri i annat än ensamhet eller tillit. 

Frihet beskriver lite förenklat att liv, frihet och strävan efter lycka, det är omistliga mänskliga rättigheter, men märker man egentligen hur både liv och strävan efter lycka också bero på frihet som en grundläggande förutsättning för ett land. Vi använder ordet frihet nästan som en klyscha. Men vet vi egentligen vad ordet betyder eller vad det har för innebörd? Kan vi känna igen ordet till sin riktiga betydelse när vi ser företeelsen? Ännu viktigare är att vi inser närvaron av det motsatta, ofrihet, när denna säljs till oss som en form av stundande frihet?

Frihet är möjligheten att utöva mänskliga rättigheter på något sätt som en person väljer så länge detta inte stör utövandet av andras rättigheter. Detta innebär, framför allt, att hålla regerandet borta ifrån våra liv. Endast denna väg leder till att frigöra de mänskliga energier som bygger civilisationen, ställer säkerhet, genererar välstånd, och skyddar människor från systematiska eller systemiska kränkningar. I denna sin mening kan bara frihetens vårdande verkligen ta bort tyranni, som är den stora och eviga fienden för mänskligheten. Det är kraften i Ringen och undergången för mänsklighet.

Definitionen av frihet inte sällan används är inte sällan den samma som godtogs av Thomas Jefferson och hans generation av idealistiskt sinnade frihetkämpar. Det är den förståelse som härrör från den ursprungliga stora frihetens tradition, för Jefferson själv kom hans förståelse från John Locke (1632-1704), som vid 16 års ålder och tilldragelsen i Westphalen förmodligen inte helt hade undgått trettioåriga krigets innebörder.

Jag använder här begreppet "liberal" utan ironi eller förakt för den liberala traditionen i egentlig mening, från slutet av medeltiden fram till början av nittonhundratalet, de rår inte särskilt mycket för att just deras ism, precis som alla andra ismer sedermera har kidnappats för att främst gynna beståendet av de koloniala intressena, istället för att begreppet som sådant ägnades åt att frigöra samhälleligheten från de bojor av staten som fjättrade individerna. Detta är den agenda jag befinner mig i, och den som jag tror alla människor bör omfattas av. Falskspelandet måste få ett slut nu.

Att tro på frihet är att inte tro på något särskilt socialt eller ekonomiskt resultat. Det är att lita på den spontana ordning som framträder när staten inte ingriper i människors goda vilja och mänskliga samarbete. Den tillåter människor att arbeta med sina problem för sig själva, bygga liv för sig själva, ta risker och ta ansvar för resultat och fatta egna beslut. Tro på frihet skapar viljan till den individuella utvecklingen.

Som litet gossebarn med umgänge inte minst hos min farmor, av tanter med blått hår, fick jag ju mycket tidigt stifta bekantskap med Gustav Doré och hans illustrerade bibel. En bok som jag numera förfogar över igen efter det att just det i mitt fall aktuella exemplaret har restaurerats av en konservator.

Några av dessa bilder var ju mera tilltalande än andra, eller kanske hellre skall sägas förmodligen väckte mera tankar hos en fyraåring, dock utan att mera omgående ha lett mig till några vidare slutsatser. Men de blåtonade damerna var dock inte sällan mycket kloka, förutom att de inte heller så sällan talade Latin, så hade de ju faktiskt alltid någonting speciellt att berätta om de bilder som jag av olika anledningar fastnade för.

Dock skall jag väl lite för formernas skull även framhålla att äldre damers intresse för Simsonsk lejonbrottning i allmänhet, eller Ghazaportbärande i synnerhet, där i det senare fallet speciellt beskrivningen av exakt hur tunga de där portarna egentligen var, ganska enkelt kunde överskattas av gossebarn i fyraårsåldern. Damerna ville dock i allmänhet ändå leda berättandet vidare, medan Greta Berggren i synnerhet ville förklara vad i begreppet metafor bestod. Hon kanske inte ville att jag skulle pyssla med Styrkelyft, förresten så minns jag även att inte heller styrkeförhållandet emellan lejon och äkta hälfter, brukade diskuteras välvilligt oss emellan.

Hur som helst så var det reptiliska synsätten på mänskligheten, hos monstret Leviathan någonting som inte sällan berördes vid dessa sejourer. Att en ängel skulle dräpa monstret med ett svärd av ljus var ju därför lika ovillkorligt för det mänskligas frommas vidkommande, som mitt efterkommande påstående om att jag nog kunde misstänka, att den där Engelen förvisso kunde vara stark, men starkare än Simson det var han i alla fall inte, punkt slut! Förresten misstänkte jag någonstans redan då, att det ändå var någonting bakomliggande, med det där svärdet av ljus, även om ingen närmare upplysning då gavs i saken. Jag inså redan då att ljus var ett bättre siktförhållande än mörker.

Har då våra politiska ledare i västvärlden någon verklig tro på eller vilja till någon allmän individuell frihet? Ja de säger ju åtminstone att de inte sällan har en sådan, eller åtminstone numera rätteligen, ibland fortfarande har en sådan, även om detta alltså synes vara i ett rätt så dramatiskt avtagande. Upplysning blir om inte annat därför en ren politisk motsägelse.

Det jag uttrycker här är alltså att jag tror nu alltså inte att de riktigt talar sanning i sin vurm för det allmännas frihetlighet och upplysning. Jag hyser en nog inte helt igenom osund skepsis mot att dessa politiker, inte på något enda litet sätt skulle vara drivna av egennyttiga syften. Jag påstår att så är fallet.

Förekomsten av välstånd utvunnet ur denna den ur det bibliska exemplet, Leviathanska statens massiva maskin för produktion av egennyttigheter, är ett för välsmakande mål för alldeles för många, eftersom ingen ändå kan kontrollera och ändå någonsin på allvar utmana, detta samhälleliga monster förklätt i frihetliga paroller, som därav befinner sig i en ständig närvaro i varje aspekt av våra liv, vilket alltså för mig utgör bevis nog i sig själv, för att våra ledare inte tror på den individuella friheten i allmänhet och inte på upplysning i synnerhet, alternativt så lider dessa politiker av en mycket utvecklad intellektuell otillräcklighet i saken.

Ingendera parterna är väl därför verkligen själsligt hängiven de klassiska, grundläggande ideal som givit upphov till någon som helst frihetlig revolution i verkligheten. Den ena parten vill inte och den andra parten förstår inte och så illa är det.

Naturligtvis så är då kostnaderna för denna egennyttighetens Leviathanska stat, totalt sett oräkneligt stora. Det tjugonde århundradet har uthärdat två världskrig, en världsomfattande depression och ett fyrtiofem år långt "kallt krig" där två supermakter armerat sig med tiotusentals interkontinentala robotar beväpnade med kärnvapen.

Och ändå är hotet om regeringar i dag, över hela världen, någonting som mycket väl kan komma att utgöra en långt större fara än något som inträffade under det tjugonde århundradet. Vi bevakas oss överallt: arbete, shopping, hem, och kyrka. Ingenting är privat eller heligt längre: inte egendom, inte familjen, inte ens våra kyrkor, jag kanske borde skriva allra minst men jag tänkte att eftersom jag anslagit en religiös skenhelighet i tonen så kunde jag väl lika gärna hålla mig till den kursen.

Vi uppmuntras att spionera och till att ange varandra, att stå passivt när myndighetspersoner scannar av oss, trakasserar oss, och sätter sig i vårt ställe för beslut dag efter annan. Om någon har invändningar emot detta system, så blir vederbörande satt på en samhälleligt social dödslista. Om någon kämpar för att avslöja sanningen, som Wikileaks eller andra webbplatser har gjort, då är denne någon allt för målinriktad och bör krossas. Ibland verkar det som som vore det fallet att vi lever i en dystopisk roman som 1984 eller Brave New World, komplett med allt mindre ekonomisk frihet, utifrån det styrande och alltmera havererande finansiella system som utgörs av Centralbankerna, BIS och IMF. Vissa kommer att säga att detta är en överdrift av mig, andra kommer att förstå exakt vad det är som jag pratar om.

Vad som nu står på spel är själva drömmen i sig, vilken i sin tur är omsorgsfullt insvept i vår levnadsstandard, eller leverne. Alltför ofta så underskattar vi vad uttrycket "levnadsstandard" verkligen betyder, inte minst själsligt. Och inte så sällan handlar detta därför direkt om alla frågor som främst påverkar vårt materiella välstånd, och som därför upplevs som att de påverkar vår syn på livet självt: om vi är hoppfulla eller förtvivlade, om vi räknar med progression eller regression, om vi tror att våra barn kommer att få det bättre eller sämre än vi. Alla dessa överväganden går till botten med idén om lycka. Frasen "levnadsstandard" omfattar nästan allt som vi förväntar oss av livet på denna jord. Det har helt enkelt blivit uttrycket för, hur vi kan definiera våra liv.

Tyvärr så är det fortfarande på det viset att bara en försvinnande liten del av jordens befolkning, ens förmår att tänka sig så långt bort från sin självupplevda otillräcklighetskänsla och naturligtvis även därför så mycket mindre inse att lycka springer ur känslornas källa och att detta därför har ytterligt lite att göra med yttre levnadsstandard utöver de fundamentala biologiska behoven.

Vilket således alltid och återkommande utgör det imperialistiska argumentet och retoriken för att vidmakthålla denna materiella strävan hos individerna. Rätten till materiella ting begränsar ändå bevisligen det själsliga utrymmet för lycka. Aldrig förr har samhället haft sådan själslig ohälsa och aldrig tidigare har den materiella standarden varit högre.

Vår levnadsstandard har möjliggjorts genom den av alla så välsignade institutionen frihet. När friheten nu är under ännu hårdare attack, är därför allt som vi egentligen håller kärt under attack. Regeringar, till sin natur ökända för att konkurrera med frihet, hörs det på namnet eller, även när det uttalade syftet med att upprätta en särskild regering uppges vara att skydda just friheten.

Ta USA, som exempel. Detta land grundades av människor med de största ideal och respekt för individens frihet som någonsin känts till. Men hur ser det egentligen ut idag: skenande utgifter och okontrollerbara skulder, en monstruös byråkrati som reglerar minsta rörelser, totalt förakt för rätten till privat egendom, fria marknader som betyder monetaristiska pengar och avsaknad av personlig integritet, och en utrikespolitik bestående av en militär expansionism som får kolonialmakterna att framstå som blyga stugsittare.

De begränsningar som har satts på den Amerikanska regeringen av konstitutionens grundare fungerade uppenbarligen inte. Inte ens den numera färgade presidenten som gick till val på ”Change” lycka åstadkomma mera än att folk konstaterar att de förmodligen förväxlat något med uttrycket chains. Kraftfulla särintressen är regel och det verkar inte finnas något sätt att bekämpa dem, för makt korrumperar och det gör inte insikter. Så medan medelklassen förstörs, så kommer de fattiga lida och de rätteligen genom arbete rika att bli plundrade, och orättvist rika blir som vanligt ännu rikare.

Rikedomen i västvärlden har fallit i händerna på ett fåtal på bekostnad av de många. Vissa säger att detta beror på en brist på reglerna inom den finansiella sektorn, men det är inte verkligheten. Roten till denna fråga ligger som bekant lite djupare än så, eller kanske snarare på sidan om detta, ur perspektivet av att monetarisera enskild skuld till betalningsmedel

Hotet mot frihet är inte begränsat till USA. Dollarhegemonin har globaliserat krisen. Ingenting liknande har någonsin hänt förut. Alla ekonomier hänger ihop genom användandet av dollar som världshandelsvaluta i Petrodollarsystemet och är därför beroende av att dollarn behåller sitt värde, medan samtidigt den ändlösa expansionen av dollar penningmängden förväntas rädda alla. Jag försöker i detta förklara för Alexander som är tre och ett halvt år gammal, principerna bakom kredit expansion, faktiskt utan att använda bibliska kopplingar, men han är mera intresserad av Lilo och Stitch på Disney Channel, så jag fattar att härifrån kommer det inte att bli lättare att se de historiska perspektivens vikt i saken

Detta med dollarns globalisering blir en allt mer farlig betingelse för alla regeringar som agerar oansvarigt genom att utöka sina finansiella befogenheter och lever över sina producerade tillgångar, med en statsskuld. Globalt så utgör skuld ett problem som kommer att fortsätta växa sig allt om vi fortsätter på denna väg, vilket vi är tvingade till systemiskt. Men alla regeringar, och speciellt då vår Schachtiansk fostrade dito, tvekar inte bråkdelen av en sekund för att ytterligare utvidga sina befogenheter på bekostnad av individuell frihet, i sina fåfänga försök att tvinga ett resultat av deras Systemiskt betingade design på oss. De expanderar helt enkelt och sätter oss ytterligare i skuld.

Att förstå hur begreppet regering alltid konkurrerar med frihet och förstör framsteg, kreativitet och välstånd, det är avgörande för våra ansträngningar att vända på den situation som vi nu befinner oss i. Striden mellan missbruk av regeringsmakten och individuell frihet är ett gammalt problem. Begreppet frihet, erkänns som en naturlig rättighet, som har krävt tusentals år för att förstås av massorna i reaktion på den tyranni som följer av de individer vars främsta önskan är att härska och att leva på sin förslavning av andra.

Denna konflikt uppfattades av försvararna av den romerska republiken, israeliterna i Gamla testamentet, de upproriska baronerna från 1215 som krävde rätt till habeas corpus i Englands Magna Charta, och ifrån detta säkerligen även i varierande mån av grundarna till västvärldens olika fria samhällen, som nog i alla fall åtminstone i tanken föreställde sig skuggan av en möjlighet att ha ett samhälle utan kungar och despoter och som därför etablerade en ram som har inspirerat till de olika befrielserörelserna sedan dess. Det är förstås nu allt fler människor som inte är amerikaner som skriker efter svar och som kräver ett slut på Washingtons Vita Hus hegemoni över hela det Amerikanska landet och världen genom Petrodollarsystemet.

Och ändå även bland vänner av frihet, så luras många människor till att tro att regeringen kan göra dem säkra ifrån alla skador, genom distribuerad ekonomisk trygghet, och dessutom förbättra det individuella moraliska beteendet. Dumheten är ju närmast av bibliska proportioner för att hålla den religiösa anstrykningen i denna artikel. Att folk genom att ge bort sin producerade nytta för garantier om den individuella fortlevnaden skulle få ett känslotillstånd som inte bygger på ren obetänksamhet, är inte bara en dumhet av religiösa mått vill jag påstå så här i Jesu uppståndelsens tider.

Om en regering beviljas monopol på att använda våld för att uppnå dessa mål, så visar människans historia att denna befogenhet alltid missbrukas, med att ta samhället till det uppgivna målet. Varenda gång ! Någon gång så skulle man ju till äventyrs kunna tänka sig att någon stackare kunde ha tänkt på att det möjligen var så att det angivna målet för färden, redan från början befann sig på annan plats än den som man slutligen hamnade på!

Under århundradena har det gjorts olika framsteg i förståelsen av begreppet individuell frihet och att människan ständigt måste vara vaksam för att begränsa en regerings missbruk av sina befogenheter. Även om både betydande och stadiga framsteg har gjorts, så har återkommande motgångar och stagnationer inträffat. Här kan man ju frestas till att vara lite elak och anföra religion som en av de mera tveksamma grunderna till någon som helst själslig utveckling hos individen, inte minst med avseende på den metaforiska och löst hållna religiösa skrivningen.

Under de senaste hundra åren, så har därför de flesta av länderna i världen bevittnat ett bakslag för friheten. Trots alla tekniska framsteg, trots en mer förfinad förståelse för minoriteters rättigheter, trots alla ekonomiska framsteg, så har den enskilde individen mycket mindre skydd mot staten än för ett sekel sedan. Hoten från enskilda har måhända i i någon mån eliminerats ur ett breddperspektiv, men de har sannerligen fördjupats  precis som ägandet av tillgångar har kanaliserats.

Sedan begynnelsen av det förra seklet när grunderna till vårt nuvarande system skapades, så har många frön av förstörelse planterats under resans gång, frön som nu är mogna frukter till ett systematiskt angrepp på våra friheter. Med en fruktansvärd ekonomisk och finansiell kris både hängande över oss och hotande in i framtiden så långt ögat kan se, har det blivit ganska uppenbart att om statsskulden är ohållbar, så är friheten i landet för individerna hotad, och folkets vrede och rädsla för detta växer nu allt snabbare. Viktigast nu är förståelsen för att det står klart att en regerings löften och universalmedel är värdelösa. Regering som begrepp för individuell frihet och lycka har samma funktionella effektivitet som häxbränningen hade och har återigen misslyckats varför kravet på förändring växer sig därför starkare för varje dag.

Det är bara att bevittna de dramatiska politiska förloppen av parterna vid makten för att se att de stabiliserande verktygen tycks ha helt mist sin skärpa, eller i analogi med resonemanget om en geografisk plats felaktiga belägenhet vid en resas start, så har de politiskt stabiliserande verktygen egentligen aldrig haft den förespeglade kraften att påverka i en relevant omfattning. Jag vill inte tro att en regering kan vara så dum att den tror att räntenivåer styr penningmängden mer än skapandet av valuta direkt.

Det enda som löften från en regering gjort är att lura folket in i en falsk känsla av säkerhet. Självbelåtenhet och misstro genererade ett enormt moraliskt risktagande som orsakade farliga beteenden hos ett stort antal människor. Självtillit och individuellt ansvar ersattes av organiserade ligister som trängde sig in och uppnådde kontroll över de processer i samhället där de kunde plundra rikedomar från hela länder som sedemera delades ut bland dessa särskilda bankintressen.

Valet som vi nu står inför: ytterligare steg mot auktoritär makt eller förnyade ansträngningar för att främja frihetens sak. Det finns inget tredje alternativ.

Valet skall ha sitt ställningstagande från en modern och mer sofistikerad förståelse för marknadsekonomi, särskilt moraliskt och praktiskt brådskande avseende den monetära finansiella reformen. De urusla bristerna i en regerings makt som undergräver det skapande geniet fria sinnen och privat egendom måste stå helt klar för individen.

Denna konflikt mellan regeringar och frihet som nu har nått sin kokpunkt genom världens största konkurser i historien, har genererat arga protester som spontant har brutit ut runt om i världen..

Krisen kräver en form av intellektuell revolution. Lyckligtvis är denna revolution på gång, och om man uppriktigt söker den, kan den hittas. Deltagande i revolutionen är öppen för alla. Inte bara för idéer om hur frihetens innebörd har utvecklats under århundraden, vilket för närvarande ivrigt diskuteras, en modern och mera avancerad förståelse av konceptet syns redan nu vid horisonten. Revolutionen lever och mår bra.