Uttryckt i lite negativa termer, så förstår de allra flesta människor inte alls vad pengar egentligen är – och kanske framför allt så förstår de inte alls vad pengar inte är. De tar istället detta som någonting naturlagsmässigt betingat, eller rent av någon av gud given företeelse, som en del av det kosmiska himlavalvet. Men så är det inte.

Ett idag alldeles utmärkt och mycket aktuellt exempel på detta, det är att ta miste på skuld istället för pengar. Detta är den grundläggande anledningen till att hela världens monetära system idag är på väg till ett katastrofalt misslyckande. Och det är absolut oundvikligt. Det finns ingen väg runt detta.

Detta eftersom det rent faktiskt inte går att använda skuld som pengar med långsiktig hållbarhet för något system. Aristoteles 400 f. Kr var först med att definiera vad pengar är. Och vad är det då? Det är i allt väsentligt en värdemätare och ett verktyg som skall fungera som bytesmedel. Och så långt skulle ju hypotetiskt betraktat skuld långsiktigt kunna fungera som pengar, men ”tyvärr” så finns det ju några ytterligare helt fundamentala grundstenar, som krävs för att skapa en långsiktigt hållbar funktion för pengarna.

Det papper som vi använder idag som pengar, det är ett bytesmedel - det blev på det sättet eftersom regeringarna gjorde det olagligt, att inte acceptera detta papper som bytesmedel - men det är likafullt ingen bra värdemätare.

Det är snabbt, radikalt och blir därför mindre av en värdemätare.

Vad vi använder pengar som i dag, det är rent faktiskt inte pengar, det är valuta. Tekniskt sett är detta bara ett ord, som alltså rent tekniskt anger vad en regering uttrycker skall utgöra substitut för pengar.

Vad är pengar? Återigen, Aristoteles ger oss svaret. Det är något som har fem egenskaper: de är tåliga, delbara, konsekventa, förenklande och har ett värde i sig.

Värdet i detta skall vara något som är bra för pengarna, på grund av dess inneboende egenskaper - inte något "värde" på grund av regeringens hot om våld, vilket alla egentligen inser är fallet med skuld som pengar eller betalningsmedel

Guldet är hittills det mest hållbara, delbara, konsekventa, förenklande, och i sig värdefulla saken att använda. Silver är också bra, men det är mindre hållbart eftersom det korroderar. Och mindre förenklande, eftersom det tar ungefär 60 gånger mer av massan - just nu – för att erbjuda samma värde som guld.

Koppar är nästa traditionella steg ner på stegen.

Detta, plus en anledning som har högsta relevant i dag, men som inte var ett problem i Aristoteles värld: guld kan inte bara skrivas upp i värde utifrån godtyckliga nycker hos makthavare i form av olika kvantitativa lättnads övningar.

Detta är det centrala begreppet för hela den politiska problematiken i saken, att använda metaller som pengar tar hela frågan ur händerna på regeringen och dess byråkrater och det vill man ju inte. För att bara inte tala om vad bankerna vill i detta.

Det är i dagens system som om vore det ett gäng vänner utan några pengar, som började utbyta skuldsedlar istället för att använda pengar, och sedan efter ett tag helt enkelt glömde bort att skuldsedlarna var avsedda att representera, och lösas in i, riktiga pengar.

Problemet med detta är att i fallet med skuldsedlar mellan vänner, så är papperet baserat på hopp och tillit. Man kan flytta, dö, eller bli oärlig, eller bli insolvent – alltså många olika saker kan hända som förändrar värdet på skuldsedeln. Någon kvar med en död mans REVERS har ingenting.

Med regeringens skuldsedlar, eller valutor, är det emellertid lite värre, eftersom de dessutom kan öka antalet skuldsedlar i omlopp utan att berätta detta för någon - detta är vad inflation är för någonting per definition.

Eftersom regeringen skapar Skuldsedlar, blir det fördel att spendera dem innan inflationen som dessa skapar, i sin tur höjer priserna, vilket då i princip blir att stjäla från folket och deras producerade värden. Och naturligtvis, ibland faller regeringar och lämnar skuldsedelsinnehavaren kvar i sticket med ingenting, precis som med skuldsedlar mellan vänner.

Men i själva verket är det utan någon som helst tvekan så, att det är mycket mera troligt att dessa problem kommer att uppstå genom tro på en regering som skriver ut skuldsedlar än genom tilltron på en vän.

De flesta människor känner att de gör rätt i valet av sina vänner – Regeringen är inte några såtare vänner till de flesta medborgarna, och de flesta regeringar ser ju dessutom sina medborgare som egendom, som (val)boskap, vilka skall få statens tillåtelse för att göra något.

Att blåsa hål på valutan är de facto inte ett brott, inte bara enligt deras åsikt, utan rent faktiskt även enligt det juridiska systemet, valutan är bara ett verktyg för att kontrollera de dumma massorna. Men det är verkligen beskattning utan representation.

Sorgligt nog så är detta vår tillvaro i nu. Och eftersom institutionen regeringen bygger monopolet på tvångsmedel, så känner regeringar att de har all rätt att göra precis vad de vill. De kan ju i princip dölja alla typer av brottslighet genom att säga att det är i "nationens intresse" eller något sådant liknande.

Eftersom regeringar inte lever fysiska liv som bryr sig, har känslor och kan vara motiverade att göra det rätta. Utan istället är församlingar av personer - politiker och byråkrater, vilket nog egentligen inte precis är de mest önskvärda typerna att leda – och som i princip alltid i någon form bedriver verksamhet i form av sina egna intressen. Oavsett vilken retorik de använder sig av, och även om deras intressen ibland råkar sammanfalla med det allmännas bästa, är detta nog mest att se som en trasig klocka som har rätt tid två gånger per dygn.

Även i de mest upplysta tider - även i de bästa av tider - så har regeringarna stora incitament att spendera mer än de tar in. Dessa nu innevarande tider, de är inte de bästa av tider, befolkningen har utbildats i generationer att förvänta sig stöd och gratistjänster som de rätteligen mänskligt förtjänar, utan hänsyn till vem som betalar eller hur detta kommer att betalas.

Om man förklarar för gemene man att skattebetalarna skall betala för alla godbitar - som socialförsäkring och arbetslöshetsersättning – som gemene man vill ha. Så får man inte blir förvånad om man får frågan "Varför kan inte regeringen betala för dessa saker?"  

Dessa Skuldsedlar har en ganska kortlivad verklighet och är alldeles för lätta att skapa - det finns bokstavligen ingen begränsning på denna punkt. Vi behöver ju faktiskt inte ens att faktiskt skriva ut skuldsedlarna längre, de är skapade av datorer och är av det virtuella slaget - så det är orealistiskt att förvänta sig en återhållsam finanspolitik hos någon regering över tiden. Det är bara alltför frestande att spendera pengar för att få folk att känna sig rikare än de verkligen är, om inte annat så för att köpa röster till sig själv.