Ett par veckor innan tsunamin slog till mot Fukushimas uranreaktorer och krossade allmänhetens tilltro kärnkraft, så visade Kina upp ett projekt för att lansera en rivaliserande teknik för att bygga en säkrare, renare, och i slutändan mycket billigare nätverk av reaktorer baserade på torium. Så här efteråt så kan ju detta synas ha varit ett oturligt valt tillfälle, men tur är ju när omständigheter möter förberedelser, så oljeindustrin med sin petrodollar som har nytta av katastroferna, de måste ju bli glada.

Detta passerade i princip ändå helt obemärkt förutom av en liten grupp av torium entusiaster - men detta kan kanske även därför sägas markera tidens strategiska ledarskap inom energipolitiken, från en inert och status quo betingad oljeberoende västmakt till en stigande teknologisk makt beredda att bryta den formen.

Om Kinas insatser för torium makten lyckas, så kommer detta att markant förändra det globala energilandskapet, och det kan dessutom vidare förhindra en förödande konflikt över dessa resurser när Asiens industriella revolutioner drabbar samman med västvärldens socialt förankrade konsumtion.

Kinas vetenskapsakademi uppger att den hade valt en "torium-baserat system med smält salt reaktor". Den flytande bränsle tanken var uppfunnen av amerikanska fysiker vid Oak Ridge National Lab på 1960-talet, men USA har för länge sedan tappat bollen. Oljelobbyns intressen är ju inte av en slump det precis helt motsatta, vilket ger ytterligare bevis för Barack "Hollybamas" Sputnik ögonblick ", kan man säga, alltså moment in the sun.

Kinesiska forskare hävdar att mängden farligt avfall kommer att vara en tusendel av mängden med uran. Systemet är dessutom till sin natur mindre benäget till katastrof.

Om processen börjar överhettas, smälter en plugg och salter rinna ned i en behållare. Det finns inget behov av datorer, eller den typ av elektriska pumpar som lamslogs av tsunamin. Reaktorn räddar sig själv. Man kan ju ur detta perspektiv lätt inse behovet av en opinionsbildning för ett atom fritt samhälle som plötsligt uppstår för oljeindustrins fortlevnad

Reaktorerna arbetar under atmosfärstryck så att detta inte kan skapa den typ av väte explosioner som vi nu har sett i Japan. En toriumreaktor skulle ha klarat sig igenom tsunamin bra. Det skulle inte ha blivit något utsläpp av strålning. I den nu innevarande situationen kan vi vara fullkomligt förvissade om att det finns mycket aktiva krafter som verkar för att åstadkomma i varje fall de opinionsbildningsmässiga effekterna av en nukleär katastrof. Detta för att alltså inte den toriumbaserade utvecklingen skall lamslå och förinta oljeindustrin och petrodollarsystemet.

Torium är en silvervit metall uppkallad efter den fornnordiska åskguden. Metallen har en egen agenda, men ingen torium reaktor skulle kunna tappa kontrollen på samma sätt som Three Mile Island, Tjernobyl, eller nu Fukushima.

Torium skall alltså enkelt uttryckt bombarderas med neutroner för att driva klyvningsprocessen. Det finns ingen kedjereaktion. Fissionsprocessen dör i det ögonblick som någon stänger av fotonstrålen. Det finns inte tillräckligt neutroner för reaktionen i sig själv, för att kunna fortsätta av sig själv.

Restvärmen som blir kvar i en kris skulle därför vara bråkdelen av vad det är i en uran reaktor.

Jordskorpan innehåller i runda slängar 80 år av uran till aktuellt utnyttjande. Torium är lika vanligt som bly. Amerika har begravt tonvis av torium som en biprodukt av sällsynta jordartsmetallers gruvdrift. Norge har enligt uppgift så mycket att man i Oslo planerar en efter oljan era där torium kan driva landets nästa stora fas av rikedom. Även Storbritannien har tillgångar i Wales och i granit klipporna i Cornwall. Nästan alla mineraler är egentligen användbara som bränsle, jämfört med 0.7 % av uranet. Det finns alltså tillräckligt för att driva civilisation i tusentals år ur energikonsumtionsperspektivet.

Fukushima dramat har därför helt uppenbara risker att nu gå in i sitt finalskede som i så fall blir mycket olyckligt, men ännu har lyckligtvis inget av de 15 000 dödsfall som HAARP jordbävningen har skapat varit kopplade till kärnkraftens misslyckande. I själva verket så har det aldrig varit ett enda direkt dödsfall från kärnkraft i väst under ett halvt sekel även om det finns ett indirekt antal. Perspektiv är i sin ordning. Antalet döda i samband med olja för att bara inte tala om dess betalningsmedel Petrodollarn, det antalet döda kan inte räknas ens i tusental.

Vi kan heller inte undvika det faktum att två till tre miljarder människor nu förväntar sig - och kommer att få - en västerländsk livsstil. Kina planerar ensamt att producera 100 bilmodeller och bussar varje år fram till 2020.

Internationella atomenergiorganet (IAEA) uppger att världen för närvarande har 442 kärnreaktorer. De genererar 372 gigawatt kraft, som ger 14 % av världens el. Den nukleära produktionen måste fördubblas under kommande tjugo år bara för att hålla jämna steg med behovsökningen i Kina och Indien.

Om en rad av länder avbryter eller skär ned framtida reaktorer, än värre följer efter Tysklands Angela Merkel och börjar stänga ner, så flyttas stammen på behoven tillbaka till gas, olja och kol. BP: s katastrof i Macondo bör lära oss att inte förvänta sig alltför mycket från oljereserver belägna djupt under oceanerna, under lager av bländande salt. Samtidigt så litar vi oroligt på Wahabis förtryck för att krossa oliktänkande i Persiska viken som håller arabisk råolja flytande vår väg. Så var kan vi då vända, om vi inte skall återgå till kol och ge upp utvecklingen helt och hållet vilket nog skulle vara att uppvakta ödet en smula närgånget.

Amerikanska fysiker utforskade redan i slutet av 1940-talet toriumbränsle som kraftkälla. Den processen har nämligen en högre neutron avkastning än uran, bättre fissions betyg, längre bränslecykler och kräver dessutom inte den extra kostnaden för isotopseparation eller anrikning som användningen av uran kräver.

Planerna skrinlades med viss naturlighet av den militära forskningen och det militärindustriella komplexet eftersom torium inte producerar plutonium till bomber, att det dessutom förstör värdet på oljetillgångarna är ju inte precis någonting som gynnar det militärindustriella komplexet. Som ytterligare en glad bonus för alla som inte tillverkar atombomber så kan processen bränna upp plutonium och giftigt avfall från gamla reaktorer, alltså minska radiotoxicitet och fungera som ett ekologiskt rengöringsmedel.

Den acceleratorbaserade underkritiska reaktorn för torium, är därför ett banbrytande projekt för hela världen, således även för oljeindustrin och bankerna med sitt Petrodollarsystem vilka alltså inte alls uppskattar detta. Det måste till 3 mdr kronor av offentliga medel för nästa fas, och ungefär 15 miljarder av kommersiella investeringar för att producera den första arbetsdagen i anläggningen, alltså rena växelpengarna i banksammanhang, längre bort är detta inte. Därefter kan stordriftsfördelar sparkas i gång snabbt. Tanken är att göra mjölkpaketstora 600 MW reaktorer.

Så Kina kommer snart att leda denna torium teknikutveckling. Lycka till dem för detta. De gör verkligen mänskligheten en tjänst. Vi kan komma igenom detta utan att riva isär varandra om knapphet i energi och dessutom förstöra planeten på vägen, även om några som försörjer sig just precis på dessa ämnesområden blir utan sin försörjning i det vidare.