Ringarnas verkan i drakarnas rike

2011-03-20

Japans premiärminister uppgav nyligen att hans nation nu stod inför sin värsta kris sedan andra världskriget. Medan större delen av världen har blicken riktad på tragiska bilder av virvlande flodvatten och grus blandat, och tanken fixerad vid strålningsnivåer, så finns det en större bild som jag nu skall belysa - en som bland annat också omfattar energi, kol, valuta och Hormuzsundet, Detta sker inte minst utifrån mina egna, före det att jag skrev denna artikel inte helt fullkomliga kunskaper i geografi rörande ämnet.

Den mänskliga naturen drar i sitt fokus till idag. Vi söker omgående de direkta grunderna till händelser som verkar förödande för vår värld. Men den verkliga fördelen till insikt ligger i att förstå det bredare perspektivet. Att inte enbart tänka sekventiellt, utan även att kunna betrakta i termer av samtida och parallella förlopp. För att få denna djupare förståelse, kan individen välja att spendera ändlösa timmar betraktande globala nya källor dag och natt och ständigt ifrågasätta deras legitimitet och partiskhet. Eller att så kan man låta bli att tänka själv.

Under veckan som gick verkade allt närmar sig en enda brännpunkt som handlade om energi. Oroligheterna i Persiska viken väckte till liv ett gammalt spöke från 1973 utifrån riskerna för avbrott i oljeförsörjningen till resten av världen och en jordbävning i Japan, som slog ut en rad kärnreaktorer med potentiellt förödande effekter. Japan av idag är beroende av sin kärnkraft och beroende av Persiska viken, varifrån man får det mesta av sin olja. Detta var därför en mycket dålig vecka för Japan, inte bara på grund av de omfattande materiella skador och mänskligt lidande som tillkommit, utan också för att Japan fick klart för sig att man inte lätt kan fly undan effekterna av verkligheten i geografi.

Japan är världens tredje största ekonomi, lite efter Kina nu. Det är också den tredje största industriella ekonomin, efter bara USA och Kina. Japans problem är att dess enorma industrianläggningar är byggda i ett land som nästan helt saknar egna mineraltillgångar.

Japan måste importera nästan alla de metaller och den energi som man använder för att tillverka industriprodukter. Japan har emellertid nu gjort slut på gällande lager och förblir dessa lager slut och inga nya importer kommer fram, så upphör Japan som industriell stormakt, så ser det ut.

Det finns flera möjliga källor för många av de olika metallerna inom den Japanska importen, så om leveransflödet från en plats fallerar, så kan man fortfarande få metallerna från andra platser. Den geografiska förutsättningen för olja är något mera begränsad. För att få tillgång till den mängd olja som Japan är i behov av, så är rent faktiskt den enda geografiska platsen att få tag i denna olja, ifrån den Persiska viken. Det finns flera geografiska platser och ställen för att tillgodose det Japanska råvarubehovet, men detta låter sig alltså inte helt göras utan Persiska viken med sin olja.

Den gångna veckan fick vi belagt att detta var en potentiellt sårbar källa. Den oro som svepte längs den västra kuststräckan på den arabiska halvön och de pågående spänningarna mellan saudier och iranier, liksom spänningen mellan Iran och USA, gav ljus åt möjligheten till störningar. Geografin vid Persiska viken är extraordinär. Det är en smal kropp med vatten in igenom en smal kanal genom Hormuzsundet in till Persiska viken. Varje minskning av oljeflödet från alla källor i detta område, för att bara inte tala om en fullständig nedläggning av Hormuzsundet, skulle ha djupgående konsekvenser för den globala ekonomin. Därav det innevarande strategiska läge som Petrodollarsystemet har skapat, givetvis.

För Japan kan detta betyda mer än bara högre priser. Det kan faktiskt även innebära att Japan inte kan säkra den mängd olja som behövs till varje pris. Förflyttningen av tankfartyg, kapacitetsgränserna för hamnanläggningar och långsiktiga kontrakt som förbinder oljan till andra platser, gör det omöjligt för Japan att fysiskt långsiktigt säkra den all olja som behövs för att kunna köra sina industrianläggningar. På en längre basis, skulle detta dra ner reserverna och begränsa Japans ekonomi dramatiskt. Och, naturligtvis, när världens tredje största industrianläggning drastiskt minskar, så blir inverkan på den globala leveranskedjan både dramatisk och komplex.

År 1973 så införde arabländerna ett oljeembargo på världen. Japan, helt beroende av importerad olja, drabbades då inte bara av höga priser utan också av det faktum att det inte kunde få tillräckligt med bränsle för att hålla igång sin industri. Medan embargot som varade i bara fem månader, oljekrisen, så kallade Japan detta för ett allvarligt hot mot Japans industriella kapacitet och Japan minns idag sin sårbarhet närmast i chock. Japan förlitade sig då på USA för att garantera dess olja försörjning. Insikten om att USA inte kunde garantera dem tillräckliga leveranser, skapade en politisk kris parallellt med den ekonomiska. Det är en anledning till att japanerna är överkänsliga mot händelser i Persiska viken och ständigt på tå för att trygga de försörjningslinjer som löper ut i regionen.

Oberoende av andra varor, så kommer Japan att importera nästan 100 procent av sin olja från andra länder. Om Japan så sänker sin konsumtion med 90 procent, så importerar det fortfarande nästan 100 procent av sin olja. Och i den mån som den japanska ekonomin kräver olja - vilket den gör – gör att Japan är mycket känsligt för händelser i Persiska viken.

Det är för att minska risken för olja beroende - som inte kan elimineras helt och hållet på något sätt - som Japan använder två alternativa bränslen: Japan är världens största importör av sjöburet kol, och det har blivit den tredje största producenten av el från kärnreaktorer, rankade bara efter USA och Frankrike i total produktion. En tredjedel av elproduktionen kommer från kärnkraftverk. Kärnkraften var motsägelsefull till både Japans industri och nationella säkerhetsstrategi. Den gjorde inte Japan självförsörjande, eftersom Japan behöver importera kol och kärnbränsle-el, men tillgång till dessa medel gjorde Japan beroende av länder som Australien, som dock inte har flaskhalsar som Hormuzsundet.

Det är ur detta perspektiv som man bör se på saken för att bättre kunna förstå den japanska premiärministerns uttalande om att Japan stod inför sin värsta kris sedan andra världskriget.

Först och främst, jordbävningen och de resulterande skadorna på flera av Japans kärnreaktorer skapar en långsiktig regional energibrist i Japan som tillsammans med de andra skador som orsakats av jordskalv, långsiktigt alldeles säkert påverkar ekonomin, inte minst utifrån ianspråktagandet av värdet på Amerikanska statsobligationer. Men händelserna i Persiska viken beskriver också ett 1973 års mardrömsscenario för den japanska staten.

Beroende på hur händelserna utvecklades, om den japanska rörledningen från Persiska viken skulle hotas på något sätt som den inte hade varit sedan 1973. Kombinerat med de havererade kärnkraftsreaktorer, så innebär detta att den japanska ekonomin är i fara. Att medierna öppnade med att basunera ut att dessa reaktorer aldrig mera skulle producera någon energi, ter sig närmast löjeväckande i dagens läge till sitt innehåll och opinionsbildande syfte.

Jämförelsen med andra världskriget blir uppenbar eftersom det också började, på ett sätt, med en energikris. Japanerna hade då invaderat Kina, och efter störtandet av Nederländerna (som kontrollerade dagens Indonesien) och Frankrike (som kontrollerade Indokina) var Japan oroligt för att leveransavtalen med Frankrike och Nederländerna inte skulle hållas. Indokina försåg Japan med tenn och gummi, bland andra råvaror. Det Nederländska Ostindien levererade olja. När japanerna invaderade Indokina, ströp USA både oljetransporterna från USA och började köpa upp olja från Nederländska Ostindien för att hålla Japan ifrån att få dessa leveranser. Den japanska ekonomin stod inför en kollaps av ekonomin eller att gå i krig med USA. De valde då Pearl Harbor.

Dagens situation är egentligen på intet sätt jämförbar med vad som hände år 1941 med undantag för den centrala geopolitiska verkligheten. Och möjligen även det faktum att HAARP projektet åtminstone måste skapa ett antal Japanska frågetecken kring Amerikansk moral i saken. Japan är beroende av importen av råvaror och framför allt olja. Allt som stör flödet av olja skapar en kris i Japan. Allt som riskerar en störning gör Japan oroligt. Lägg sedan till en jordbävning som förstörde en del av Japans energiproducerande anläggningar och detta tvingar Japan till en djup inre befolkningsmässigt själslig kris. Det är dock därför viktigt att alltså förstå vad energi har betytt för Japan historiskt - Felaktig beräkning om energibehovet ledde till nationell katastrof och tillgång till energi förblir därför Japans psykiska och fysiska käpphäst.

Japan brottas som bekant fortfarande med konsekvenserna av sin ekonomiska härdsmälta i början av 1990-talet. Snabb tillväxt med låg avkastning på kapitalet, skapade en massiv finansiell kris. Men hellre än att låta en lågkonjunktur tvinga fram en våg av konkurser och arbetslöshet, så försökte den japanska staten att upprätthålla sin tradition av livstidsanställningar. För att göra detta möjligt så var Japan tvungna att hålla räntorna extremt låga och att acceptera liten eller ingen ekonomisk tillväxt. Japan uppnådde sitt mål med relativt låg arbetslöshet, men till priset av en stor skuldbörda och en långsiktigt svag ekonomi.

Den japanska regeringen började kämpa med frågan om vad som skulle komma efter en generation av ekonomisk stagnation och full sysselsättning. De hade uppenbarligen ännu inte definierat vägen, även om de möjligen redan hade någon insikt om att nästa generations ekonomiska verklighet inte kunde överleva. De förändringar som Japan skulle möta, måste bli omstörtande och även under de bästa av förhållanden, så skulle dessa vara politiskt svåra att hantera.

Det är ännu inte klart hur förödande de nukleära - reaktor skadorna kommer att bli, men situationen verkar inte helt oväntat utifrån medias rapportering att förvärras. Vad som i detta även står klart är att den potentiella krisen i Persiska viken, förlusten av kärnreaktorer och den ökande strålningen kommer att underminera förtroendet för den japanska staten. Utöver de mänskliga förlusterna så var dessa reaktorer Japans mentala försäkring mot en oförutsägbar värld. De gav den Japanska staten en viss kontroll över en betydande del av sin energiproduktion. Även om Japan fortfarande är tvungen att importera kol och olja, så fanns där åtminstone en del av energistrukturen till stor del stod under deras egen kontroll och detta säkert. Japans kärnkraft sektor verkade osårbar, som ingen annan del av dess energi infrastruktur. För Japan, ett land som gick i krig med USA om energi 1941 och som ödelades som ett resultat av detta så är detta ingen liten sak. Japan hade ett mentalt skyddsnät.

Skyddsnätet var psykologiskt lika mycket som vad som helst. Förstörelsen av en rad kärnreaktorer skapar inte bara brist på energi och en rädsla för strålning, det också driver fram den djupa och mycket verkliga sårbarhet som ligger bakom alla Japans framgångar. Japan kontrollerar inte källorna till sin olja, det har inte kontroll över de farleder längs vilka kol och andra mineraler reser till Japan, och det kan inte längre vara säkert på att dess kärnreaktorer inte plötsligt kommer att förstöras.

I den mån som ekonomi och politik är psykologiska, så är detta ett hårt slag. Japan lever i ständig fara, både från naturen och från geopolitikens finansiella system. Vad jordbävningen körde fram i dagen var bara hur djup och hur farligt Japans värld är. Det är svårt att föreställa sig någon annan industriell ekonomi så osäker till sin natur som den i Japan. Jordbävningen kommer att sätta många ekonomiska begränsningar på Japan, som avsevärt kommer att komplicera dess vidare framväxt från sin post-boom ekonomin, men en viktig fråga är vilken påverkan detta får på det politiska systemet. Sedan andra världskriget har Japan behandlat sin sårbarhet med att undvika internationella förvecklingar och genom att förlita sig på sina förbindelser med Förenta staterna Detta kan under rådande omständigheter med det Japanska innehavet av Amerikanska statsobligationer, den Amerikanska ekonomin och HAARP projektet antas vara försiktigt uttryckt mindre tillrådligt.

Japan har nog undrat ibland om inte USA, med sina utifrån Petrodollarsystemets preferenser ibland oförutsägbara militära operationer, historiskt var mer av en fara än en borgensman, men dess politik förblev ändå intakt.

Det är inte förlusten av dessa reaktorer i sig som nu kommer att skaka Japan mest, utan det är förlusten av den säkerhet som reaktorerna var genom sin närvaro till en viss del skapade en självtillit,  nu tillsammans naturligtvis med den extra belastning som bortfallet istället medför för ekonomin.

Frågan är emellertid hur det politiska systemet kommer att reagera. I handläggningen av frågorna om Persiska viken, så kommer antingen Japan att fortsätta att följa det amerikanska ledbandet eller så kommer Japan välja att ta en högre grad av kontroll och att följa sin egen väg. Sannolikheten är att ett skakat självförtroende kommer att göra Japan mer försiktigt och ännu mer sårbart. Men det är ur det perspektivet intressant att titta på japansk historia och inse att ibland, och inte alltid förutsägbart, så tar Japan osäkerhet som en sporre till självhävdelse.

Detta var ingen vanlig jordbävning orsakad av HAARP eller inte, i omfattning eller i de potentiella effekterna på Japans syn på världen. Jordbävningen skakade loss en hel del fordom själsligt mycket fasta bitar, alltså inte minst i det japanska psyket. Japan har försökt att övertyga sig själv om att det ändå hade ett visst mått av trygghet i och med sina kärnkraftverk och alliansen med USA.

Med tanke på jordbävningen och situationen i Persiska viken utifrån den Amerikanska ekonomins perspektiv, är omvärderingen ovillkorligt nödvändig. Men Japan är ett land som har undvikit omvärdering under en lång tid. Frågan är nu om denna situation av extraordinär sårbarhet, som exponeras av jordbävningen kommer att vara tillräckligt stark för att skaka Japan till även en själslig omvärdering av sitt långvariga politiska system.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram