Det är inte alls så utan, att jag inte emellanåt känner en viss oro inför det okända, däremot kan jag dock inte sällan även finna en viss tilltro till den egna förmågan i olika avseenden. Vilket även i och för sig kan vara nog så omdömeslöst av mig.

Efter att ha tillbringat barnens sportlov utan kontakt med Internet, kan jag konstatera att lydhundsmedierna förmodligen även gör så  att behövet av mental bedövning ökar exponentiellt i samhället. Tyvärr så nödgas jag dock även konstatera att individer som inte främst själva söker sin egen information ur ett objektivt perspektiv, utan fastmera istället låter sig matas av den störtflod av mediala sockerarter, vars lättsmälthet närmast kan liknas vid kolsyreis i rumstemperatur och vilkens effekt inte heller avviker helt ifrån den något siktbegränsande konsekvensen av dylik närvaro, dessa individer har ingen aning om vad de uttrycker sig om.

Om man vill vara lite mera stingslig i sin beskrivning så skulle man ju kunna drista sig till att påstå att det nu är så att det Svenska folket nu befinner sig i ett så mentalt bedövat tillstånd,  att tragedierna innan och vid WW2 framstår i en närmast positiv och öppensinnad dager. Informations hastigheten har ju den lilla egenheten att den inte bara för med sig av det ena, utan också och alls inte sällan av det andra, alltså desinformation. Det är ju i det närmaste skrattretande att se hur olika människor, av någon för mig helt okänd anledning, tycks tro att den är en medial ledstjärna med objektiv upplysning ?

Media är i dessa människors sinnevärld, uppenbarligen en funktion som inte främst är ägnad något vinstmaximerande nyttosyfte, utan istället främst har skapats för att göra gott för det allmänna?