Konstaterar att Palanthirens användbarhet är olika, alltså inte minst beroende på vem som betraktar den bild som den visar, den som inte förstår att uppfatta tillräckliga perspektiv, kommer att göra sig illa och misströsta inför den syn som uppvisas. Att Katrine Kielos föredrar en något mera lättsinnig hållning än vad jag gör, det torde dock inte förvåna särskilt många som läser det som jag skriver. Att Katrine Kielos därför dömer sig själv till att följa Saruman, rår hon således inte för i det att hon inte ser tillräckligt för att välja annorlunda.

Palanthirens syfte är att beskriva verkligheten i det kommande, inte individers enskilda sanningar och skillnaden däremellan den tycks ha gått Katrine Kielos i det närmaste spårlöst förbi.

Sedan kan det ju naturligtvis även invändas i sak att Katrine Kielos inte heller är särskilt konsekvent i sin analys utan istället drar slutsatser utifrån vad som nog måste ses som ytterligt tveksamma samverkande grunder. Det mest påtagliga exemplet i Katrine Kielos artikel i dagens AB är väl att globaliseringen som sådan skulle vara ägnad den svenska Socialdemokratin, så är det givetvis inte. Men jag undrar om inte Katrine Kielos underskattar många läsares förmåga att tänka själva och varför de skulle blanda ihop varför ett egennyttigt syfte för Centralbankirerna måste tolkas som en konspiration emot den Svenska socialdemokratin, när detta är två helt olika saker?
Att den svenska socialdemokratin i mått och mening har samverkat i detta, det gör inte det ena till det andra i sak.

Att ha en positiv livsvilja är i det närmaste helt organiskt biologiskt betingat, att ha en så realistisk bild av verkligheten som möjligt är en betingelse som är styrd av vilja.