Bara själva det faktum att G20 mötet hölls i år igen, det var väl egentligen illa nog. Allt runt detta är också bara så jätte ”illa”.

Det rådande finans och valuta systemet faller nu i bitar, i en allt snabbare takt, vilket jag faktiskt inte tror undgår någon.

Det finansiella systemet är ju sedan länge borta från att till någon större del innebära mänsklig nytta, alla kan se att privata banker gör vinster medan samhället betalar och utgör därav numera som alltså alla kan se enbart en bestående och alltmera ökande belastning för mänskligheten, såvida vi inte byter riktning på systemet. Och då står vi ändå inför rena helvetet på jorden för många kommande generationer.

Och fortfarande så säger alla: ”Vi tänker inte göra någonting åt detta.”  Det är som vore det så att alla är liknöjda kossor som villigt låter sig ledas till slakt.

Världens finansiella system är i en kollapsprocess. Såvida inte specifika bestämda åtgärder vidtas, alltså att rekonstruera den sociala och finansiella systemen under ordnade former, så går världen som vi känner till denna mot mycket stora förändringar och ett stort lidande, och detta då tack vare ett försummat agerande inom det politiska ledandet. Detta har nu tagit sin början i den geografiska zon där det inte föreligger metrologiska hinder och där medvetenheten uppnått sin kritiska massa.

På G20 mötet så försummar planetens så kallade ledarskap att agera igen, precis som på det sätt dessa ledare upprepade gånger har gjort på detta vis tidigare och kommer att fortsätta att göra så länge de gives folkets tillåtelse därtill.

Man måste se ett grundläggande faktum i vitögat, nämligen att den brittiska styrande finansoligarkin är principiellt humanistiskt illasinnad, den är vinstmaximerande och i princip utan närmare humanistiska hänsyn.

Storbritanniens uråldriga regim går nu ovillkorligen under. Detta har hänt förut i historien. Det faktum att systemet nu går under kommer inom kort att även vara ett allmänt erkänt faktum, men ändå tas det beslut, alltså en kurs slogs an på G20 mötet, och det var att inte göra någonting alls för att förhindra den rådande kollapsen ifrån att inträffa. Det förefaller därför helt uppenbart att nämnda regeringar hellre skulle dör, och därför på sin egen begravning låta miljarder andra dö en hemsk död, än att ändra på systemet. Infama försök med att införa en världsvaluta, varken kan eller skall tolkas som någonting annat än försök att konservera det innevarande skuldbaserade finansiella systemet.

De som kontrollerar systemet går hellre under än att ändra på några förutsättande grunder.

Om inte finanssystemets berg av fiktiva efterfrågebaserade spekulationsskulder avskrivs och penningmängderna realvärdeanpassas, så kommer befolkningen att vara skuldsatt i generationer framåt, om nu inte samhället helt går under långt innan dess. Men med ett ordnat konkursförfarande för hela finanssystemet kan omorganisationen ske på ett sådant sätt så att de värdefulla delarna av ekonomin, då alltså hushållen och produktionen och med dem förknippade värdepapper, kan sorteras fram och bevaras så att befolkningarna åtminstone slipper det lidande som inte behöver lidas.

Återstoden inklusive spelskulderna och finansbubblorna, kan då lämnas åt sitt öde utan att regeringar eller befolkning går i god för dem.

Skall den utvecklade moderna civilisationen överleva så krävs det att de stora ländernas ekonomier, alltså Ryssland, Kina och Indien tillsammans med USA börjar agera i detta och vidare samtidigt använder sina kreditgivningsmöjligheter, inte för räddningspaket för dåligt gjord spekulation, utan främst för att dra igång projekt som sätter igång avstannade fabriker och transporter igen, och som skapar de fysiskt fördelningsbara realvärden som stabiliserar valutorna på överenskomna och långsiktigt hållbara nivåer.

Detta kan göras genom nationaliserade kreditsystem.