Idel ädel adel

2011-02-22

Oljebolagen förbereder sig nu för att lämna Libyen och rentav förbereder de sig att helt lägga ned helt i Libyen. Kan det finnas flera skäl bakom detta? Ja minsann det kan det!

Jag skulle bli högst förvånad om det inte nu kommer ett dramatiskt minskat oljeutbud för att skapa en oljeprishöjning för att absorbera inflationseffekterna av QE insatserna, man kan ju inte gärna säga annat än att den Amerikanska valutan verkligen lever på kriget ur alla perspektiv. Vore det fred skulle ju dollarvalutan annars rasa i princip helt fritt i förhållande till utbudet på dollar.

Oljeproduktionen i Libyen är predestinerad att sjunka dramatiskt när de stora internationella företagen och underleverantörerna evakuerar sin personal från det nordafrikanska landet, vilket alltså sannolikt inte utan syfte eventuellt skickar upp oljepriset mycket högre. Om det lyckas eller inte det återstår att se

Råoljepriset sköt upp på måndagen, till en ny 2 ½-årig högsta nivå på över $ 105 fatet när handlare förberedde sig för påverkan av de politiska oroligheter som pågår i Libyen, som är det första stora olja exporterande landet som drabbas av oron i Mellanöstern.

Wintershall, ett dotterbolag till Tysklands BASF, alltså inte helt oväntat en av de gamla vanliga IG Farben reminessenserna var det enda företag som redan nu offentligt bekräftar att det avser att stänga produktionen i landet. Men chefer på andra ledande oljebolag medger privat intervjuade, vilket innebär att de är säkra på förloppen, att de genomför beredskapsplaner för att ta hem alla sina anställda och stänga produktionen. De tillade i flera fall att underleverantörer, centrala för att hantera de komplexa oljefälten, redan har lämnat, och därmed ändå tvingar dem till att följa efter.

Chefer har ifrån styrelserna med all sannolikhet ombetts inte att nämna saken, detta eftersom deras bolag fortfarande är i färd med att evakuera personal. Oljefälten i södra delen av landet styrs dock av internationella företag som har sina egna flygplatser och landningsbanor och deras sociala integration i det Libyska samhället får nog ses som mera begränsad. Så fram till och med den sista av personalen dras ut ur landet, en process som kan ta timmar eller några dagar, så planerar företagen därför att hålla produktionen uppe. Sedan kan vi nog påräkna en viss utökad social instabilisering i regionen

"Men sista man tar med sig flaggan" lär en verkställande ha sagt. Detta kan ses som ett tecken på att det nog precis som vanligt inte är personalens väl och ve som står företagen närmast det är vinsten, att det inte är omgivningen behöver knappast diskuteras, men en flagga är som sagt en viktigare ägodel än andra människors liv, även om det råkar vara sagt i skämtsam ton så återspeglar detta ändå ett ganska speciellt synsätt. Dessa företag är precis som jag har sagt i ovan, inte vilka företag som helst och deras godsinnade generositet är precis som i fallet med Mexikanska Gulfen, enbart tomma ord.

Så vilka är det då som uppenbarligen stödjer dollarvalutan och som utifrån detta rimligtvis borde ha en mycket stark koppling till Centralbanksystemet, ja inte precis förvånande eller av någon slump så är det de gamla vanliga Centralbanksintressena som representeras av dem som här följer, som är de stora aktörerna:

Eni i Italien, det största utländska oljebolag i Libyen, sade tidigt på måndagen att produktionen fortsatte som vanligt, men  företaget vägrade att ge någon uppdatering om verksamheten senare under dagen.

Olja handlare erbjuds lite motstridiga rapporter om olja lastningar i libyska hamnar, med några få rapporterade problem på flera terminaler och raffinaderier som säger att fartyg fortfarande blir lastade. Skeppsmäklare säger att några fartyg vägrar att segla till Libyen.

Landet är världens 12: e största olja exportör och en kritisk leverantör till europeiska länder.

Italien, Tyskland och Frankrike importerade förra året mer än hälften av den libyska oljan.

Medan Libyens statliga nationella oljebolag kontrollerar majoriteten av landets oljeproduktion, så är internationella oljebolag viktiga för att upprätthålla produktionen genom joint ventures, alltså samarbeten. Underleverantörerna är alltså viktiga för att köra driften av fälten, och vem skulle annars sköta bestickningen som bara är möjligt under ordnade odemokratiska förhållanden. Detta är närmast att se som ett skämt med avseende på förekomstens systemiska karaktär hos de forna kolonierna med en rik despot uppburen av en nomeklatura i städer av bestuckna tjänstemän sittandes ovanpå en utfattig landsbygd. Att inte detta system som återkommer i princip varhelst som man vänder blicken, skulle vara helt uppenbart för vilken människorättsorganisation som helst, det förefaller helt enkelt inte trovärdigt och just så utbredd är nog tyvärr korruptionen.

Michael Wittner, chef för olja forskning på Société Générale i New York, säger att den libyska oljan är av hög kvalitet, faktiskt helt perfekt för produktion av bensin, medan den outnyttjade produktionskapaciteten var av lägre kvalitet.

Så följande nästan pinsamt uppenbara replik "I en störning, kan du få ut volymen, men inte kvaliteten," enligt Herr Wittner, det han egentligen menar är alltså behovet av att höja bensinpriset.

BP, detta hederliga gamla fina brittiska energibolag, meddelade på måndagen att det ställde in undersökningsarbeten i den libyska öknen och börjar evakuera familjer och icke-väsentlig personal. BP har inga producerande tillgångar i landet och i december! så meddelade BP att man avsåg att skjuta upp vidare prospektering " av operativa skäl" gällande planerna på att prospektera i Mexikanska Sirte, nära Benghazi. Jag vill ju inte påstå att BP informationsmässigt ligger på förkant, men nog är det ett märkligt sammanträffande efter en så lång planering.

Ian Smale, BP grupp chef för strategi och politik, sade precis som det står skrivet i han regisserade manus att: "Vår första fråga är säkerheten för vårt folk och säkerheten och integriteten av vår verksamhet." Han uttryckte sedan att BP vägrade att säga om händelser i Libyen påverkade bolaget eller om det skulle påverka hur BP arbetar med liknande system i framtiden. Dessa charader blir bara alltmera tragikomiskt uppenbara.

Statoil , det norska oljebolaget, rapporterades på måndagen sagt att man hade avslutat sitt kontor i Tripoli medan kungliga nederländska Shell sade att det stod i begrepp att evakuera familjemedlemmar. En strejk hade stannat produktion på Libyens Nafoora oljefält, enligt Al Jazeera i flera rapporter.

Så med andra ord så är det idel ädel adel för att vara lite sarkastisk och dessutom den vanliga.

Vill du fortsätta läsa texter av Carl Norberg?

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram