Frankrike har uttryckt till sin huvuduppgift inför mötet att det kommer att utarbeta en förteckning över indikatorer, så kallade "vägledande riktlinjer", för att mäta obalanser i världsekonomin, i syfte att göra tillväxten mer stabil. Vem som helst kan såklart se att detta bara är en rent katastrofalt töntig kuliss.

I denna uppenbart tramsiga schimär fylld av ord utan samband i verklighetens betydelse, så finns det givetvis G20 tjänstemän som säger att det finns samband mellan centrala indikatorer som statsskulden och underskotten och främst mot snabbt växande länder, då särskilt Kina, som skapar ett mottryck från utvecklade länder till att omfatta inflationsjusterade växelkurser och valutareserven. Det finns också oenighet om huruvida löpande konton eller handeln bör inkluderas. Allt detta är bara ord sagda av individer som säger vad som helst, bara detta gynnar dem själva.

Washington har från sin sida därför, sitt eget gynnande alltså, signalerat att det främst vill hålla fokus på Kinas yuan, men en G20 tjänsteman sade även i en mötes kommuniké att Washington sannolikt kommer att upprepa det språk som användes i Seoul för att uppmuntra medlemmarna att "gå mot mer marknadsbaserade bestämningar av växelkurssystemet" utan att för den skull peka ut något land i synnerhet. Men ifall någon nu fortfarande till äventyrs skulle vara ovetande om de finansiella diskussioner som föreligger i Väst-Ostlig planetär längdriktning, så är det alltså Kina man avser i detta.

Oron för en stigande global inflation kommer sannolikt att tvingas åse ett pekat finger, där utvecklingsländer som Brasilien skyller den expansiva penningpolitik som  USA har fört som skapande av den globala inflationen och uppvärderingen av deras egna valutor.

Frankrikes lille lustige hund har en plan för att reformera det globala finansiella systemet.

President Nicolas Sarkozy tycks se sig själv som vore han Aristide Briand minst och har nu därför efterlyst ett nytt Bretton Woods-system, vilket ungefär vore att använda en T-fordmotor i en Lambo, för att bromsa volatila kapitalflöden och minska det internationella beroendet av dollar, men Frankrike har också redan sagt att det kommer att bli omöjligt att ingå en sådan genomgripande reform inom ett år. Man försöker egentligen bara att köpa sig lite tid som inte finns att köpa.

Toppmötet kommer vidare att se det första mötet med en arbetsgrupp som leds av Tyskland och Brasilien för att diskutera internationella kapitalflöden och en grupp under ledning av Frankrike och Mexico som kommer att undersöka behoven av reserver och likviditet i det internationella systemet. Ingenting som har med problemet att skulden ökar vid valutabildning att gör alltså.

Med rådande höga bränsle och matpriser har det nu därför väckts protester i många länder, det har Nicolas Sarkozy upptäckt, påstår han i alla fall. Därför intensifieras efterlysningen av tuffare reglering av derivat och de fysiska råvarumarknaderna för att förhindra spekulativ prisutvecklingen. Han intensifierar alltså sina efterlysningar, han gör ingenting i sak.

Frankrike vill att producerande länder går med på en ökad insyn i produktion och lagerhållning av jordbruksprodukter och bränslen, för att klargöra balanserna mellan tillgång och efterfrågan på fysiska marknader. G20 Ministrarna förväntas stödja detta.

Budgetförordningen

Financial Stability Board, en G20 arbetsgrupp, kommer att uppdatera ministrarna om att genomföra det som utlovades av G20-ledarna under 2009 och 2010 för att skärpa och utvidga förordningar för banker och finansiella institut.

Basel III bankkapitaliserings regler har redan godkänts, men EU vill ändra på sättet hur banker måste bygga upp sina likviditetskuddar.

Den viktigaste uppgiften i år, är att enas om olika extra åtgärder, såsom mer kapital och hårdare övervakning, för stora, systemviktiga banker efter som G20 inte uppfyllde November 2010 tidsfristen i denna fråga, på grund av oenighet om vilka banker som ska omfattas och en opposition mot kapitala tilläggsavgifter.

G20 vänder också sin uppmärksamhet mot det så kallade shadowbanking området, till exempel kanaler och metoder utanför balansräkningen som användes av vissa banker före krisen för att undvika reglering.