Det finns egentligen inget dumt i de finansiella medierna, även om man lätt får detta som intryck. De vet exakt vad de gör. Allt de vill är emellertid att behålla sina arbeten och i denna process så säljer de ut sig själva, sina familjer och vänner, andra människor och sitt eget land. De vet mycket väl att all offentlig statistik numera är falsk och enbart syftar till opinionsbildningseffekter, men de kommer inte att rapportera detta, eftersom om de gjorde det så skulle de bli utan arbete. Trist men sant.

Vad vi ser är resultatet av kvantitativa lättnader i form av växande inflation. Detta är vår morgongåva till uppvaknandet, från Centralbankerna. Återhämtningen som de föreställer för oss bara kan översättas till någon form av tillfällig lättnad, som är produkten av monetär snedvridning, inte någon återhämtning.

Det är rent mekaniskt för att den finansiella delen av ekonomin efter det att skuldmättnadspunkten har passerats, växer av sig själv och kräver allt större del av den totala ekonomin. Så varje tillförd ökning av penningmängden får en proportionellt sett allt större kreditmultiplikatoreffekt relativt den skenande inlåsningen i banksystemet som avslutar det monetära omloppet.

Dessutom tycker sig observatörer kunna se en ökad försäljning, men aldrig som en faktor i tillväxten av inflationen. Det är i huvudsak därför som KPI-siffrorna är förvrängda så mycket som de är, officiellt av regeringen.

Den lika promiskuösa som systemiskt nödvändiga utlåning som förevarit,  annars avstannar ju systemet, tillsammans med syndikeringen av inteckningar som nu har förstört långivares balansräkningar, när krediterna havererar, kommer att vara med oss i många år framöver om inte, naturligtvis, de gör det rätta och förklarar systemet i konkurs och gör skuldavskrivning i de kreditbildande bankernas balanser.

Mycket har nu hänt i delar av Europa, Afrika och sker för närvarande sker i Asien, särskilt i Kina. Monetär inflation har fått fäste i hela världen eftersom nästan alla regeringar har använt samma keynesianska politik. Inget land kommer undan den deflationistiska depression, som är på väg. Det kommer bara att vara grader av helvetet.

Vad som emellertid är djupt oroande är att Centralbankerna, finansdepartementen och de flesta ekonomer ändå vet att kastandet av pengar och krediter på problemet egentligen inte kommer att fungera som en lösning på några problem.

Är då Centralbankerna ändå allvarliga och hoppas att det verkligen kommer att fungera den här gången, eller är de avsiktligt destruktiva? Jag anser nog att de är avsiktligt destruktiva.

Upploppen som vi nu ser över hela världen kommer att förvärras och i vissa länder leda till den revolution som ovillkorligen också kommer att följa. Vi kommer att få se mer av det vi just har sett i Tunisien, där presidentens hustru flyr landet på grund av rådande kaos, men påpassligt nog inte glömmer att ta 1-1/2 ton guld med sig. Och jag tror att detta beteende hos de styrande kommer att befinnas vara det som råder på många ytterligare platser. 

QE1 var till för att rädda de finansiella sektorerna i USA, Storbritannien och Europa. QE2 är till för att rädda den amerikanska regeringen undan det uppenbara ansvaret för att inte ha styrt Centralbanksystemet. Mycket lite av någon av dessa räddningsåtgärder har därför gynnat allmänheten. Den direkta effekten för allmänheten från dessa räddningar ärenbart och främst en mycket högre inflation

För att hålla systemet ifrån att bryta samman direkt, så har vi nollräntor och så ovanpå detta, dessa kvantitativa lättnader. Detta kan ju möjligen förlänga njutningen i plågandet av andra människor för elitisterna, men detta orsakar också ovillkorligen en högre inflation. Köpkraften minskar nu exponentiellt. Vilket alltså även är värdet på skuldernas tillgodohavanden.

Som en översikt av senaste veckornas Hollywood skådespel i Vita huset, mellan en kinesisk diktator med allvarliga interna ekonomiska problem och en illegal invandrare som desperat vill ha ett högre socialt status nummer, det är en verklig marionetteater till sin högsta potens. Trilateraler och Bilderbergare måste skratta sig harmynta åt spektaklet.

De verkliga mötena sker i hemlighet och resten är en teaterpjäs, som företrädesvis inkluderar rök och speglar.

2011 kommer att bli ett år att minnas. Det som kan vara början på en stor kollaps - det är nu så illa att detta rent faktiskt nu kan ske utan att en incident äger rum. Nästan allt som USA och Europa har försökt med har inte fungerat. Kan det vara en annan Lehman Bros eller Bear Stearns, eller att en större bank går under, det spelar faktiskt inte längre någon som helst roll?

Vi kommer hur som helst att detta år få se fallet på de finansiella marknaderna, som vi nu har väntat på så länge.