Ju närmare vi kommer till kanten av ravinen desto mera hörs nästan Coolios röst och desto djupare blir uppenbarligen också bedrägeriet. Många individer känner ändå faran intuitivt, men sannerligen om inte den stora flocken av Gnuer fortfarande oberört travar på mitt i rovdjurens revir, helt obekymrade om allt annat än den morot som hänger på ett metspö som är fästat på deras ryggar. Många ser dock vaga varningstecknen i sina lokala samhällen, men tydliga, definitiva och  koncisa informationer mitt i denna mediala gordiska knut av lögner, det är det svårt för de flesta att komma fram till tankemässigt.

Naturligtvis är denna katastrof inte heller alls lika uppenbar för den som bara följer den officiella versionen av händelserna, eller lyssnar till kärnlösa, urvattnade observationer serverade av mainstream medias ekonomer, centralbank tjänstemän och inte minst alla dessa politiska marionetter. I själva verket så är det nog egentligen ganska svårt för en vanlig människa, som inte är så insatt i ekonomi, att förstå precis vad som händer utifrån det finansiella språk som beskriver dessa händelser! Och detta är minsann inte någon slump, det skall ingen tro och även många fler bli varse inom kort. Den politiska finessen med att ha en språkvårdsnämnd för att få folk skall vårda språket istället för att förbättra sin kommunikation, säger egentligen allt som behöver sägas.

En centralbankirs betingade reflexer gör gällande för det allmänna att Centralbankernas kvantitativa lättnader inte är något hot mot en valuta och att just deras land "inte kommer att delta i devalvering", samtidigt som råvaror och energipriser skjuter i höjden till rekordnivåer. Så är det bara, annars får man helt enkelt inte bli Centralbankir.

Flera nationer står i begrepp att dumpa dollarn som världens reservvaluta. Kina hävdar givetvis själva att deras inflation är hanterbar, USA hävdar lika givetvis motsatsen. Kineserna släpper KPI-uppgifter som möjligen är ännu mera godtyckliga och skeva än våra egna, medan helt säkert de kinesiska massorna växer sig allt starkare i sin ilska över bristen på köpkraft för att matcha exploderande bostad och livsmedelspriser.

Den amerikanska regeringen skyller bristen i den globala återhämtningen på Kinas undervärderade Yuan och orättvisa handelsbalans. Kina skyller bristen på global återhämtning på en överexpansion av dollarvalutan.

Europa sitter mitt emellan dessa och hoppas på att både Kina och USA kommer fortsätta med att både skriva ut och skicka paket innehållande valuta nog för att hålla EU flytande, samtidigt som man hävdar var tredje månad eller så, att nu har minsann "krisen passerat".

Så, vad är då sanningen i allt detta?
Någon som idag förnekar att inflationen är tydlig i vår ekonomi är antingen blind, oärlig, eller mentalt rubbad. I varje fall är denne inte någon att lita på i något som helst sammanhang. Frågan är nu, är detta inflation som orsakas av en nedvärderad världssyn på exempelvis valutor som dollarn eller är detta en oändlig myriad av slumpmässiga kaotiska "tillfälligheter".

För någon med endast ett minimum av finansiell förståelse, så torde svaret vara helt givet.

Den övergripande globala efterfrågan på varor sjunker nu som en sten, vilket framgår av någonting som kallas Baltic Dry Index (BDI), som mäter sjöfart och fraktpriserna runt om i världen. Gissa vad detta innebär för ett litet exportberoende land.

BDI har drabbats av en 20% minskning under de tre senaste veckorna: Det är fakta!

http://www.theindonesiatoday.com/transportation-headline/6577-baltic-dry-index-fell-20.html

Om sjöfartens efterfråga faller runt om i världen, då faller efterfrågan på varor över hela världen dessförinnan. Om efterfrågan på de flesta underlag för varor sjunker, då är efterfrågan inte orsaken till våra nuvarande prisökningar. Punkt.

 Mainstream analytiker är även numera  väldigt ofta snabba med att påpeka att den årliga försäljningen i detaljhandeln för 2010 av olika varor, den gick minsann upp med över något fantastiskt nytt rekord i procent räknat och de påstår därför att detta är ett säkert tecken på återhämtning.

Tyvärr mina vänner, i sina dessa rätt travliga försök att ignorera inflationsdrivande faktorer under 2010, så glömde dessa medias lydiga hundar av någon anledning att ens överväga att kanske, så var den stigande detaljhandelsförsäljning inte grundad på en ökad konsumtion, lika mycket som på ökade priser på varor som vi redan köper.

BDI sjunker utifrån en växande handelsflotta, skyndar sig då de systemiska räddande riddarna numera inte sällan att anföra, som motargument mot att efterfrågan sjunker alltså.

Detta är ännu bara en ny desinformations taktik, som har börjat märkas av i media under de senaste två veckorna. Förslaget är alltså att BDI inte alls sjunker på grund av en minskad efterfråga på råvaror, men däremot utifrån en växande flotta tomgående fraktfartyg på en redan stram marknad. Det vill säga, vissa analytiker antyder att det inte är efterfrågan som faller, utan istället att det är leveranserna av fartyg och därmed lastkapaciteten som växer.

BDI rasade under 2008, och har inte visat några som helst tecken på återhämtning sedan dess. Punkt. Detta beror inte på några nya leveranser av fartyg, utan är direkt kopplat till den globala ekonomiska kollapsen. Den "växande flottans" argument verkar vara en distraktion av någon form som har utformats speciellt på grund av allmänhetens växande medvetenhet om Baltic Dry Index och dess konsekvenser. Detta ser man genom att även betrakta bruttotonnaget som inte har ökat trots att antalet båtar alltså påstås ha ökat.

Jag tycker att det är intressant att så mycket desinformation på tillgång och efterfrågan i fråga om råvaror drabbar nyhetsflöden precis samtidigt som dollarn och euron börjar skaka i sina grundvalar. Enligt min ringa mening som inte är ens anställd på en akademiskinstitution för att upprätthålla det officiella skenet, enligt denna min enkla mening så är detta en konstruerad medial hysteri som är tänkt att distrahera oss från medvetenheten om kollapsen av vår valuta, och att istället skapa rimliga syndabockar för de oundvikliga skadeverkningar som en ofrivillig devalvering kommer att medföra. Men jag kan ju för all del ha fel i detta. Eller inte.

 Oljeprisökningen orsakas alltså inte av en stigande efterfråga. Varför inte då, kan ju någon komma att undra?

Samma argument men för olika råvaror. Oljeproduktion har varit mer än tillräcklig mot bakgrund av att oljeförbrukningen i nästan varje nation har minskat avsevärt under de senaste tre åren.

Olja är däremot knuten till och handlas i världen av i princip en enda enskild reservvaluta, det är dollarn. Systemet kallas för Petrodollasystemet. Varje devaluering i dollar kommer därför att få omedelbara effekter för priset på olja. OPEC nationerna kan och har väl för all del redan absorberat en del olika inflatoriska kostnader, men de kan bara lyckas med detta under en kort tid. Så småningom kommer de grundläggande utgifterna för detta finansspelande att överväldiga dem, det är ju trots allt bara en enda part som är tillåten att skapa dollarvaluta ur luften och de kommer därför att tvingas tillåta att priset per fat tar flyget mot himlen, förr eller senare. Den tiden har i allt väsentligt nu kommit. Priserna kommer sannolikt att klättra i rasande fart under 2011, alltså inte på grund av en ökande efterfråga, utan istället på grund av ett sönderfallande dollarvärde. Detta sades förresten även av min vän Frans Lugmair idag i telefon till mig, exakt i det ögonblick som den yngste sonen kröp ner i frysdisken med frittpinnar som han benämner friterade potatisstrimlor, en annan oljas användningsområde.