I början av november, så gick alla vidare spekulationer om rekord i ekonomisk dumhet i graven, när Ben Bernanke & Co tillkännagav, helt öppet och formellt, att FED skulle gå vidare med en andra omgång av kvantitativa lättnader (QE2) till ett värde av endast 600 miljarder euro, vilket sedermera även naturligtvis ändå har utökats, vad annars?

Den i grund och botten för dem själva(FED alltså) så uppenbarligen helt obekanta men ändå uttalat ”vetenskapliga” och dessutom ”komplexa” process som kvantitativa lättnader sägs innebära, den säger egentligen i verkligheten först och främst, att Federal Reserve just har skapat ytterligare $ 600 000 000 000 ur luften.

Detta är faktiskt mest likt en narkomans förfalskning av pengar i sin källare, för att kunna använda falska pengar för att tillfredsställa sina drogvanor, med den lilla skillnaden att narkomanen sannolikt kommer att hamna i fängelse om han åker fast, medan detsamma beteende bara är frid och fröjd så länge detta är en fråga om Federal Reserve.

Vilken fascinerande värld vi lever i och minsann om inte även svenska banker har fått sig en dusör under förra vändan, något hundratal miljarder eller så. Svenska skattebetalare skall alltså vid ett haveri, betala amerikanska privatbankers vinst intressen. Det låter lite illa rent faktiskt.
Denna nuvarande QE2 insatsen, den har naturligtvis rätteligen mötts med en ganska stor skepsis och kritik, ibland globala ledare för exempelvis Tyskland, Kina och Ryssland. De vill väl inte spela med i hur dålig farsartad teater som helst antar då jag. Det räcker kanske därför att säga, att de är nog åtminstone lite oroliga över att USA fortsätter att öka antalet enheter amerikanska dollar med en så stor hastighet.

Dessa länder misstänker troligtvis och hävdar uppenbarligen nämligen att QE2 kommer att artificiellt devalvera den amerikanska dollarn, och att detta utan någon tvekan kommer att leda till ökade kapitalflöden till tillväxtmarknader som Ryssland, Kina och Indien. Ja, tänk att det tror jag också, och detta till och med utan att vara finansminister! Eller kanske omvänt, hur skulle det någonsin inte kunna bli på det viset?

Detta upprör därför just nu, inte alldeles oväntat dessa andra länder, därför att dessa ökade kapitalflöden kommer då ovillkorligen att resultera i två saker.

Först av allt: Deras egen valutas växelkurs kommer att gå upp gentemot dollarn, och detta kommer i sin att göra deras inhemska export mindre attraktiv.

För det andra: Så kommer det misstänkt ökade kapitalflödet till tillväxtmarknaderna värma upp dessa tillväxtländer kraftigt och då medföra att inflationen kommer att stiga därefter, inte minst beroende på att dollarvalutan går att handla med öppet i dessa regioner. Det blir alltså en större omsättningsbar penningmängd i omlopp i dessa ekonomier, detta är inflation per definition.

Det räcker nog egentligen att säga så här, att Amerika inte nödvändigtvis helt säkert just nu är Tysklands, Kinas eller Rysslands bästa ekonomiska vän för tillfället.

En valutas pris verkar givetvis utifrån samma grundläggande ekonomisk princip som alla andra varor på en marknad - utbud och efterfrågan. Efterhand som utbudet av en valuta ökar i förhållande till den mängd värde som valutan skall beskriva, kommer valutans enhetliga beskrivande värde att minska därefter. QE2 kombination med QE1 har ökat utbudet av amerikanska dollar med över 2 biljoner. Tror någon att detta kommer att pressa ner värdet på dollarn? Det här är inte precis någon raketforskning…..

USA är dock inte på något vis ensamt om att bedriva galna räddningsprojekt och QE beteende.

Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden räddade Irland helt nyligen till ett diskret belopp på 85 miljarder euro, och ECB har ju faktiskt dessutom varit väldigt upptagen på marknaden för statsobligationer, eftersom de har varit den främsta köparen av dessa finfina statsobligationer i Grekland, Portugal, Spanien, och Irland under de senaste två veckorna.

Att centralbanksystemet vid en sådan tidpunkt då väljer att kungöra sin nästa geniala plan, som alltså precis som vanligt går ut på att maximera bankernas vinster på bekostnad av befolkningarnas välstånd, är ju nästan så fräckt att man skulle kunna reagera, men naturligtvis gäller inte denna överreaktion alla.

Hur som helst så lanseras nu den i sammanhanget, för den insatte helt obegripliga idén med att amorteringskraven på hushållens lån skall skärpas!

Jaså, undrar då den luttrade, de säger att återbetalningsförmågan hos låntagare skall förbättras genom en mindre vidlyftig kreditgivning, ja man kan ju för all del lite ironiskt ganska så lätt förledas till att tro att återbetalningsförmågans relation till kredittagaren på något vis styr kreditsidans möjliga betalningar, alltså inkomsten och viljan för individen som lånat. Men så uppenbarligen icke!

Nej, istället så väljer man ju tydligen att begränsa lånemöjligheterna för att möta efterfrågan på lån, finemang, man kommer utan några som helst tvivel att kunna  börja höja räntorna! Men blir verkligen den finansiella skuldbördan mindre av det?

 Naturligtvis inte, denna existerar ju redan, så detta är ingenting annat än en kuliss där man försöker ge sken av att en mera seriös kreditgivning på något vis skapar en helt annan marknad av kredittagare. Det är två olika sidor på en marknad!

Antalet kredittagare till givna förutsättningar är och förblir det som det är, till en given riskbildning, det hjälper inte alls att påstå att det är svårare att få lån, för att på så sätt få marknaden att tro att dess återbetalningsförmåga har ökat.

Förr eller senare kommer nog folk att begripa att det rent faktiskt inte ens hjälper att verkligen begränsa lånemöjligheterna för att öka återbetalningsförmågan, kanske..

Denna åtgärd är möjligen ägnad att undersöka om det möjligen finns vidare resurser inom ramen för samma finansiella segment, men det gör det naturligtvis inte i dagens informationsklimat, vilket naturligtvis den finansiella makten är medveten om. Så det konkluderar att åtgärden är ägnad att flytta bolånekreditgivning till konsumtionskreditgivning, vilket i sin tur leder tillbaka till slutsatsen att den finansiella ledningen anser att bostadsmarknaden är kraftigt övervärderad.

Ja, faktisk så övervärderad att om den tillåts att kollapsa så kommer den att dra med sig banksystemet i fallet, varför man i stället finner det mera lämpligt att offra individer via havererad konsumtionskreditgivning.

Men var inte orolig, allt som makten nu gör är alltför sent och alltför lite i förhållande till det habegär som förevarit.