På det sätt som det nuvarande systemet med BIS och IMF fungerar, när nationella regeringar låter Centralbanker utfärda alltmer valuta, så skapas det mer offentliga skulder på samma gång. I själva verket är det så att alla våra pengar nu är baserade på skulder.

Ingen skuld, inga pengar alltså

Vad vi behöver är att det aktuella monetära systemet skrotas. De nationella regeringarna bör ta tillbaka makten att ge ut valuta samt vidare genomföra ett nytt system baserat på pengar som är skuldfria för aktörerna i ekonomin.

Sanningen som är lika fullkomligt uppenbar som obestridlig, är att det är vansinnigt att en suverän stat måste gå i skuld bara för att producera mer av sin egen valuta, så är det bara.

Istället, har vi alltså nu under Centralbank-systemet en penningmängd som för alltid kommer att expandera, valutor som för alltid kommer att försämras i värde och statsskulder som kommer att fortsätta att skjuta i höjden tills hela systemet kollapsar. Var någonstans som vi befinner oss nu i denna beskrivning behöver jag kanske inte påpeka

Alltsedan Federal Reserve skapades 1913, så har exempelvis US-dollarn förlorat ungefär 95 % av sin köpkraft.

Denna ständiga nedvärdering av valuta kallas "inflation" och det är en dold skatt på varje man, kvinna och barn i i nationerna.

Det är dessutom helt garanterat att varje enskild valutaenhet att du äger i detta system kommer att gå ner i sin värdebeskrivande förmåga på lång sikt.

Men folken har kommit att acceptera att en ständigt växande statsskuld och en valuta som ständigt tappar sitt värde och inbillar sig majoritetsmässigt att detta är det bästa och mest "rationella" finansiella system som mänskligheten någonsin har kommit fram till.

Så vem har då egentligen nytta av allt detta?

Tja, för räkenskapsåret 2010 har ju exempelvis den amerikanska regeringen betalat ut 413 miljarder i ränta på statsskulden. Under kommande år beräknas räntekostnadstillväxten snabbt skjuta i höjden ännu mer. Skulle inte du vilja få en bra bit av till exempel dessa 413 miljarder dollar?

Det visar sig att låna ut pengar till de nationella regeringarna är mycket, mycket lönsamt.

Att 413 miljarder dollar är pengar som fördes över från det amerikanska folket av den amerikanska regeringen, och som sedan överfördes från den amerikanska regeringen till stora finansiella institutioner, i andra länder och till väldigt rika bankmän, det bry sig folk tydligtvis inte så mycket om, de är nämligen fullt upptagna med att bry sig om sig själva.

Så vad fick då amerikanerna i gengäld för sina 413 miljarder dollar?

I-N-G-E-N-T-I-N-G

Tyvärr händer nu alltså detta inte bara i USA. Detta är bokstavligt talat det förekommande förloppet i nästan varje nation på hela jorden.

Över hela världen drunknar nu regeringar i skulder och därför måste de ianspråkta sina medborgares tillgångar i en utsträckning så att de kan uppfylla sina åtaganden gentemot bankerna som har skapat pengarna och så välvilligt skuldsatt nationerna.

I Ordspråksboken, sägs det att "de rika regerar över de fattiga, och låntagaren är tjänare till långivaren." Västvärlden vill gärna tro att de lever i "frihetens land", men verkligheten är att man har blivit helt förslavade till skuld, man har bara inte riktigt begripit detta ännu.

Men kanske vad som är ännu värre är att vi har skickat våra barn och barnbarn till en livstid av skuld. De måste arbeta hela sitt liv för att betala miljarder dollar i ränta på alla de skulder till privatbanker som vi har samlat på oss i denna generation. Vem som helst begriper ju det absurda i denna situation, där människor kan leva utan banker medan banker inte kan finnas utan människor.

Hur kan någon, ens vilja födas in i en värld där den föregående generationen hade plågat upp ett skuldsaldo på 13000000000000 $ i skuld som de nu förväntas att betala?

Presidenter, kongressledamöter, riksdagsmän och ledande företag genom historien har varnat oss för riskerna med att ha en centralbank. Den mest lästa sagan på 1900 talet som dessutom filmatiserats till enorma kostnader som inte saknar pedagogiska poänger, beskriver frågan och dess faror både ingående och utförligt. Tyvärr så måste man nog säga att Peter Jackson liksom jag överskattar det allmänna förståendet rätt grovt emellanåt.

Faktum är till och med att trots detta så undervisas inte våra ungdomar längre i debatten kring centralbanksverksamheten, en fråga som exempelvis var en av de allra viktigaste frågorna i tidig amerikansk historia.

Man lyssnade inte till varningarna.

Man var övertygade om att man visste bättre, eller kanske snarare så man hade en självkänsla som inte tillät att man erkände sina egna brister och oförmågor, för det var dithän som makten drev den enskilde individens själsliga utveckling.

Nåväl, nu har vi sedan 1931 ett ekonomiskt system som är döende och ett skuldberg som vi skjuter med oss till våra barn och våra barnbarn.

Alla kanske med hänsyn till detta, inte var fullt så smarta som de trodde att de var.