På Koreahalvön drar det ihop sig till ofred som till en följd av att Sydkorea uppges ha utsatts för granatattacker. Detta kommer mycket lägligt ur åtminstone ett annat perspektiv, och det är den situationen som det finansiella systemet nu befinner sig i.

Samtidigt som vi betraktar penningmängden som en kritisk faktor, så borde denna definieras annorlunda än vad monetaristerna idag väljer att göra, det är eftersom dessa som vanligt inte kan hålla isär grunderna och de konstitutionella skillnaderna mellan kreditsystem och penningsystem . Monetaristerna bortser helt enkelt från elefanten i rummet när de negligerar den viktiga roll som krediter har på den effektiva penningmängden. Uppsåtet till detta felsteg är svårare att värdera.

Att ha den rätta viktningen av penningmängden, och särskilt avseende förändringar av denna som en viktig förändrande drivkraft för priser, kan väl accepteras, men att då inte erkänna, eller rent av att bara förbise, att den överväldigande andelen av penningmängden består av krediter, det är ju rena tramset.

Eftersom det egentligen är en kollaps av krediter som definierar brottet på en finansiell bubbla, så havererar då även all vidare förståelse för vart vi är på väg och varför.

Som till exempel kan vi ta Ben Bernanke, som ju är en riktigt monetaristisk arketyp, så blir konsekvenserna av dennes brist på förståelse mycket betydande, lite torrt uttryck.

I huvudsak så finns det två typer av inflation. Eftersom inflationen grovt definieras som en ökning av penningmängden och krediter i förhållande till tillgängliga varor och tjänster, så kan man uppnå inflation genom en ökning av pengar komponenten (som i Weimar-Tyskland eller det moderna Zimbabwe) eller genom en ökning av kredit komponenten.

I det förra fallet, så delas den underliggande reala förmögenhetspajen i allt mindre och mindre bitar. I det senare fallet, som representerar vår situation idag, så delar man inte upp den verkliga rikedomen, utan istället skapar man flera ömsesidigt uteslutande och parallella anspråk på samma bitar av kakan. Detta eftersom tid inte är en absolut parameter på en värdemässig kredit.(alla krediter är ju inte samtida eller löser ut samtidigt)

En kreditexpansion skapar därmed en egentlig skadekostnad som överstiger den underliggande reala förmögenheten och vi har just genomlevt den största kreditexpansionen i mänsklighetens historia.

Med andra ord så spelar vi alla en jätteomgång av hela havet stormar, bara med ett litet aber att det finns kanske en stol för varje hundratal personer som spelar med i spelet. Man kan lätt föreställa sig vad som kommer att hända när musiken tystnar. Det är då fritt fram för alla ta tag i en ledig stol och försöka minska skadekostnaden som vida överstiger sin underliggande reala förmögenhet, och detta är deflation per definition.

Detta kommer att utgöra slutet på denna expansion-och-förtroendeleken, och vidare bibringa insikten om att det bara finns så många stolar att gå runt, antingen folk nu vill förstå detta eller inte

Dessutom vidare så är hastigheten på pengarna i ekonomin, en viktig faktor som avgör hur finanskrisen kommer att spelas upp i praktiken. Hastigheten på pengar är i själva verket en kritisk faktor. Detta är ett uttryck för hur snabbt som pengarna cirkulerar i en ekonomi. Om lite pengar är i vila, och det mesta av den effektiva penningmängden är i omlopp, så kommer många transaktioner att inträffa, innebärande att det kommer att vara enkelt att ansluta köpare och säljare till varandra, och ekonomin kommer att vara frisk.

Problemet i en depression, är att det fåtal personer som fortfarande har tillgång till pengar (efter kollapsen av kredit) kommer att hänga fast till dessa för brinnande livet, eftersom de inte har någon aning om när de kommer att tjäna mer pengar i en tid med hög arbetslöshet och instabilitet.

Detta innebär att endast mycket lite av den redan lilla mängden befintliga kontanter kommer att vara i omlopp. Det mesta kommer därför att vara i vila, hamstrade av människor, och företag och banker.

Pengar är det medium i ekonomin på samma sätt som motorolja är smörjmedlet i våra bilar. Utan tillräckligt med smörjmedel, så kommer motorn att skära ihop, medan olja utan motor är en tämligen meningslös företeelse.

Detta är faktiskt exakt vad som hände på 1930-talet - ekonomin hade ett anfall av uttorkning. När detta händer är det nästan omöjligt att komma i kontakt mellan köpare och säljare, i brist på bytesmedel eller medium, om inte byteshandel etableras.

På 1930-talet hade vi gott om allt - energi, resurser, arbetskraft och så vidare - utom pengar. Bedrövliga saker händer under sådana omständigheter. På 1930-talet var det mycket svårt för jordbrukare med en produkt att sälja att komma i kontakt med de hungriga människor som ville köpa den produkten.

Eftersom efterfrågan inte är vad man vill, utan vad man kan betala för, under förhållanden med lite cirkulerande pengar, så fanns det endast en mycket begränsad efterfråga. På 1930-talet dumpade bönderna mjölk i diken medan människor svalt ihjäl på vägen, so 2 speak.

Det är dit vi nu är på väg igen, och vi måste vara medvetna om konsekvenserna, för att kunna förbereda oss för dem. En dramatisk nedgång i hastigheten på pengar kommer att innebära ytterligare kollaps av penningmängden beroende på avdunstningen av krediter. Detta är en dynamik som alla behöver förstå.

Det är viktigt att förstå att en kreditexpansion tar fram den aggregerade efterfrågan, lånar från framtiden. Eftersom vår tillgång till billiga krediter lägger så mycket extra av den framtida köpkraften direkt i våra händer, så kan vi köpa många saker som vi annars inte skulle ha köpt.

Skulden som skapas genom denna ytterligare köpkraft skall återbetalas ändå, om nu inte ett systembrott skall tillkomma och då kommer denna återbetalning att dras av från framtida aggregerade efterfrågan. Detta är en kritisk del av den dynamik som leder till ekonomisk depression, men det är en faktor som moderna ekonomer inte tycks förstå, om de nu inte vill eller kan, det vet jag inte bestämt. Hur som helst så kan man säga att tiden är kommen då framtiden anländer.

Om vi ska förstå hur världen fungerar, kommer vi att behöva kassera den neo-klassiska modellen för ekonomi som fullständigt misslyckas med att spegla verkligheten, och har blivit till någon form av religion med rabblande av olika teser och citat snarare än den vetenskap som den påstås vara.

Så att Centralbanksystemet i detta läge försöker att snabbt haverera en rad olika marknader, för att genom denna åtgärd försöka att rädda de systemiska institutionernas funktioner som är satta under press, det måste nog mera betraktas som ett rent tjänsteåliggande för BIS och IMF:s operativa organ i form av olika underrättelsetjänster som CIA, MI5 och MI6.