Med avseende på att jag häromdagen kritiserade min namne Johan Norberg på hans FB sida för hans uttryckande om Keynes, tänkte jag med några rader beskriva min syn på de Neo- Keynesianska perspektiven i förhållande till verkligheten.

John Maynard Keynes själv, var väl måhända en hyggligt framgångsrik investerare, han var ju i alla fall åtminstone i någon mån uppmärksam på riskerna med en oproportionerligt stor finansiell aktivitet, i förhållande till den rådande ekonomin. Han upprepade därför inte sällan följande principiella anmärkning idetta:

-Finansiella spekulanter kan visserligen göra skada med värdebubblor på en stadig ström av produktivt företagande. Men läget blir verkligen riktigt allvarligt, när det producerande företagandet i sig själv blir en bubbla ovanpå en virvel av finansiell spekulation.

Var vi befinner oss idag, det vet alla som tänker efter, sedan kan olika stats och regeringschefer sitta i hur många G20 möten som helst och sjunga vällovliga sånger, till Centralbanksystemets fromma i allmänhet med tillväxt och en skenande räntekostnadstillväxt för individerna i samhället i synnerhet. Tillväxt är som alla numera vet, detsamma som en ökande penningmängd eftersom mätverktyget är valuta och eftersom valuta skapas med skuld som värdebärande enhet så är detta bara ett helt obestridligt faktum.

När det produktiva kapitalets utveckling i ett land blir till en biprodukt av den finansiella verksamheten i ett finansiellt kasino, då är jobbet med att skapa den sunda och långsiktigt hållbara ekonomin inte längre bara troligen, mycket dåligt gjort.

För många aktiviteter, gäller att vad som är bra eller åtminstone ofarligt i små doser, ofta inte heller blir skadligt i större skala. Finansiell spekulation är i allmänhet ansedd som någonting värdefullt, eller i värsta fall som neutralt i sin systemiska verkan, eftersom spekulanter ger ytterligare likviditet till marknaderna och ofta vidare utgör en motvikt till rådande investeringars ställning, de antas skapa en form av dynamik

Men överdriven spekulation leder även till att prisernas förankring släpper ifrån sitt värde fundament, vilket de facto skickar falska signaler om värden till den reala ekonomin. Och om investerare sedan tror att de finansiella marknaderna är under kontroll av en liten handfull proffs, som har en informationsfördel över dem själva, så kan och kommer dessa investerare att retirera till åskådarplats.

Vi ser i detta nu i USA på aktiemarknaden, att privata investerare blir alltmera misstänksamma mot rapporter om hög frekvens handel, då särskilt 6 maj med sin blixt krasch, vilket inte sällan uttrycker sig i slutet på handelsdagen, då handlarna dag för dag genomför vinsthemtagningar, vilket som alltså ser misstänkt likt ut som när handlare framgångsrikt trycker marknaderna runt. De många har nu flyttat till åskådarplats inför ett rally som aldrig kommer att komma. Faktum är idag att New York Times rapporterar att flash krascherna fortsätter, men i enskilda aktier, inte för hela marknaden.

Det som nu råder kan uttryckas som ett lugn före en storm, men det blir inte i ett vattenglas denna gång.