Falle-Ring

2010-11-08

Det gör inte sällan ont att vara fel ute. Inte bara känslomässigt, men även ibland rent fysiskt, speciellt när det är själsligt offentligt, det blir liksom exempelvis att krypa med huvudet före in i en buske med mycket vresiga brännässlor. Fasan i detta är nästan filmisk. Ju mer artificiellt pumpade som individens ego är i detta, eller för all del mera hjärntvättad av akademiska anspråk vilket torde vara det i särklass vanligaste beteendet, desto mera skrämmande ter det sig då, att detta ögonblick av insikt är det ögonblicket när alla individens övriga antaganden kommer att ifrågasättas av individen själv.

Till en viss punkt, är det därför egentligen ganska förståeligt, varför så många människor härbärgerar sådana våldsamma förnekanden, trots att de inte gärna kan bortse från de faror som ligger i denna i denna vägran ...

Svenskar är världens obestridliga mästare på att undvika ansvar för dåliga antaganden. Det är alltid någon annans fel. Jag har sett medelålders kvinnor gråta, ja faktiskt känslomässigt gråta, eftersom de har visat sig ha en felaktig uppfattning om någonting så banalt som priset på kaffe i affären. Jag har sett fullvuxna män fullkomligt kasta sig ut i vredesutbrott och även hota andra människor med döden, för att de själva inte kunde hantera att ha fel om vad som var en korrekt värdering av en fotbollsmatch.

En gång såg jag en man skum i munnen stå och skrika ondsinta obsceniteter till sin omgivning i 20 minuter i sträck, för att han vägrade att tro att det någonstans var mer än två filer på motorvägen på riksväg 73. Jag har sett gamla damer fysiskt attackera andra människor för att de har blivit pinsamt påminda om att vara fel ute, utan att inse att deras svar var långt mera förödmjukande och nedsättande för dem själva än att bara vara "fel".

Jag har lite sarkastiskt uttryckt faktiskt sett hela härligheten i när vuxna återfaller i själslig barndom.

Den svenska kulturen är givetvis inte den enda kultur som drabbats av denna själsliga efterblivenhet, svenskar ”råkar” bara vara de värsta förlorarna.  De flesta andra européer tenderar ju att intellektualisera över utmanande idéer om deras felaktiga uppfattningar, som om de rentav är "över" ens eller över-väger dem. Medan Svenskar i allmänhet nog egentligen är mästare på att rationalisera bort dessa misshagliga omständigheter för sig själva och även faktiskt är mästare på någonting så charmernande som att verka förklarande avseende de egna bristerna med fördummandet av de människor, som är budbärare av fakta, som sitt eget argument.

Vissa av dessa olyckliga i vårt samhälle är bara fjälllämlar, eller får som följer varandra tanklöst, utan att ifrågasätta syftet eller destinationen med sin förflyttning. De är åskådare i världshändelsernas revy och ingenting mer.

Medan dessa individer egentligen saknar betydelse så är andra indivier betydligt farligare, eftersom de tar en aktiv roll i utformningen av händelser, utan att veta om att deras bidrag hjälper till med att undertrycka sanningen och till och med skapa undergången av exempelvis vår egen nation. De hjälper i detta istället elitister att demontera oliktänkande och i den processen så skadar de även sin egen framtid. Detta låter ju givetvis helt vansinnigt och på något sätt så är de ju psykiskt starkt begränsade, men detta är ändå på ett sätt som av någon anledning har bedömts som acceptabelt (eller praktiskt?) för samhället.

Vi kan därför i detta med gott samvete kalla dessa människor "nyttiga idioter".

Hur vet man då när han har stött på en sådan person? Låt oss undersöka några av de symptom som är utmärkande för en nyttig idiot.

 

Bara tillräckligt smart för att vara dum

Lärande är ett heltidsjobb, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, tills det ögonblick din organiska biologi upphör och du befinner dig i den idrottsliga himlen, alla vill vara fotbollsproffs?, på ett moln och med en harpa. Vissa människor, verkar dock emellertid tro att pensionering från lärande, det börjar runt tjugoårsåldern.

Nyttiga idioter är vanligtvis män och kvinnor som är intelligenta nog att behålla en given mängd information under någon tid, men ändå inte är tillräckligt drivna för att dels ifrågasätta giltighetstiden eller att vidare följa informationens konsekvenser till en färdigt genomtänkt tanke, i form av dess logiska slutsats.

Mycket ofta är arbete inom yrkesmässiga områden såsom juridik, företagsekonomi, medicin, politik, teknik, media, underhållning, etc. (om det ens finns några områden som inte är fångade i sina egna världar av vanföreställningar, det finns det alltså inte). Detta är inte sällan människor i en position att påverka andra människor i kraft av deras eget arbete, oavsett hur aningslösa de sedan egentligen är.

Saknaden av kunskap är inte en något fruktansvärt brott så länge som någon är villig att erkänna att den gör så. Det finns alltid någon där ute som kommer att veta mer än vad någon annan gör om vissa saker, om inte rent av rörande många saker. Sådant är nämligen livet.

Nyttiga idioter, å andra sidan, de är sällan villiga att erkänna att de saknar någon avdelning och i detta är det alltså erkännandet, inte ämnesområdet, som är det utmärkande för nyttigheten. De har oftast ändå tillräcklig kunskap för att göra sig "övertygande" till dem som inte känner igen dem för vad de är. Ur det perspektivet så är detta som ett slags mini-vilkan, som väntar på att spy ut glödande avfall (desinformation) vid en given tidpunkt, för att mutera allmänna opinionen.

Deras förmåga att tänka är starkt begränsad till memorering. Problemet med detta sätt att se på världen är att det utesluter kritiskt tänkande, intuition, empati och alltså egentligen det som normalt kallas för visdom. Det hänvisar oss till en låda som består av alla de saker vi har lärt oss, men håller oss effektivt från de saker vi skulle kunna upptäcka på egen hand.

Nyttiga idioter pratar brödrostar, alla de får är bröd, och allt de gör är toast (och en och annan smörgåstårta) Ärligt talat, jag är bara så uttråkad av rostat bröd.

Man behöver egentligen bara ta hänsyn till det stora antalet så kallade finansiella analytiker i massmedia, alltså alla de som förnekade att det fanns någon risk för ekonomisk kollaps under 2006/2007.

Hur många av dem har slutat att överväga konsekvenserna av att ignorera fakta på grund av deras egomaniska beteende och oförmåga att tänka bortom sina egna ramar? Hur många liv har förstörts, eller väntar på att förstöras på grund av dem? Hur många av dessa nyttiga idioter bad någonsin om ursäkt någonsin för sitt famlande? Jag kan inte komma på någon.

 

När nyttiga idioter pratar, så lyssnar de inte. De ställer visserligen många frågor, men de väntar aldrig egentligen på att få höra några svar, de lyssnar ändå inte. För dem är frågor inte främst ett sökande efter information, utan snarare en metod för antagonismens förverkligande. Det är ett sätt att hålla alla andra på sin vakt samtidigt som, i och med den offensiva ordningen i frågandet, de själva känner sig överlägsna, har kontroll alltså. I det här spelet, behöver den nyttige idioten aldrig avslöja sin egen okunnighet, eftersom han aldrig inleder en meningsfull dialog med någon som har en motsatt uppfattning. Allt han behöver göra är att attackera, attackera och attackera.

Jag har nog sett alla möjliga, i vart fall rätt många, typer av reaktionära taktiska utspel från nyttiga idioter, men jag tycker att det vanligaste signumet för det svenska varumärket är tillämpningen av en öppen bravad. Vi vänder allt till ett skämt ett spektakel, antingen det är roligt eller inte.  Vi skrattar ogenerat åt det som vi inte förstår, ibland av ren osäkerhet eftersom detta gör saker och ting mindre skrämmande, men detta gör oss utan tvivel också mer passiva.

Hängivna clowner, med alla sina skådespel och teatraliska djärvhet, är i allmänhet bara impotenta historiska gestalter. Hur många clowner eller komiker har aldrig riktigt vågat bryta etablissemangets mögel och rikta ett förstoringsglas på den verkliga absurditeten i vårt system eller vår kultur? De är mycket många och dessa blir därför ovillkorligen bortglömda. Hur många har inspirerat legitimerat och ursprungliga tanken framför egennyttan? Jag kan bara tänka mig en handfull och nästan alla av dem förblev bundna av nöjesindustrin för sin tro.

De mediala clowner som är de mest "framgångsrika" är de som följer inrättande riktlinjer och spelar på dem som om vore fallet att de vågar bryta barriären av lögner, men det gör de aldrig på riktigt, de är bara en del av högst detsamma etablissemang som låter dem få sitt mediala utrymme.

Under medeltiden, skulle även den mest blodtörstiga kung, låta hovnarren skämta på hans bekostnad. Varför var det på det viset?

Detta var eftersom narren var en obetydlig figur, en maktlös och ofarlig varelse, kungen visste att hans ord saknade betydelse, så detta medförde att kungen med andra ord unnade han sig detta för att framstå som öppensinnad. En skämtare kan verbalt avrätta en tyrann, men inte någonsin åstadkomma några verkliga förändringar, eftersom innerst inne, men de får oss ju att skratta, ingen bryr sig egentligen om vad clowner har att säga.

Därför minns vi i och för sig de okonventionella som Taube, Segerstedt och Moberg, men någon förändring, det åstadkom dessa aldrig i sin egen tid.

Tanken på att alla dessa människor som numera lurar sig själva till att tro, att vara en slav, det är egentligen inte så illa, så länge du är det roligas slav, den tanken gör mig lite nedstämd.

När dessa människor konfronteras med en sanning som hotar deras etablerade världsbild så kommer nyttiga idioter omgående att göra allt i deras makt för att distrahera eller avleda något som helst utbyte av åsikter hos människorna.

Att göra dåliga skämt, att ta till barnsliga förlöjliganden och genom detta ignorera kall hård logik, vilket hotar den etablerade världsbilden, förnekar i princip alltid att budbäraren är tillräckligt kvalificerad som individ betraktat, att lägga fram fakta, trots att dessa fakta egentligen talar helt och hållet för sig själva oavsett vem det är som återger dem.

Sällan kommer därför dessa ignoranta människor att konfrontera den sanning som presenterar  dem för ifrågasättandet av sina egna villkor. Istället kommer de att försöka göra individen till frågan i diskussionen, och inte den information som förmedlas.

 

Är det då verkligen så svårt att dubbelkolla en enda liten bit data för att bekräfta om huruvida någonting som en omständighet i sak, i sig själv är sant eller inte? Tydligen så måste det vara på det viset, eftersom så många människor i allmänhet och vi svenskar i synnerhet har valt att tro på vad vi blir tillsagda utan den minsta skugga av egen eftertanke, allt är väl så länge som budbäraren bär en kostym, uniform eller en vit labbrock.

Om en individ i en labbrock säger att nya rön visar att cyanid gör någon mera önskvärd hos det motsatta könet, skulle då någon individ slå i sig ett glas innan den ger sig i kast singelbaren, eller kommer alla verkligen att först kontrollera informationen och den faktiska forskning som fördömer konsumtion av ämnet innan de handlar?

Man kan ju säga "bra, cyanid är gift, alla vet detta!" Ja, folk vet detta eftersom de förmodligen först undersöker det förhållandet. Men hur många andra gifter gör folk detta med, som de äter dagligen, eftersom vissa officiella källor i laboratoriekläder gav tummen upp för ätandet?

 Vad gäller Kvicksilver (timerosal), aspartam, fluorid, rBGH, Bisfenol-A, och många andra, så gör i alla händelser inte alla det? En liten stund vid datorn skulle för vem som helst rendera i tusentals sidor av forskning som visar den flyktiga naturen hos dessa kemikalier och de biologiska konsekvenserna av exponering. Varför förorenar vi då vår hälsa med detta skräp på det sätt som vi gör på grund av ren tro? Välkommen till de nyttiga idioternas värld som vi alla delar till någon del. Man kan ju säga att så stor är ondskan på jorden i människan.

Den nyttiga idioten är alltså inte bara killen som dricker mjölk fylld med hormoniell toxicitet. Nej, den nyttiga idioten är lika gärna tjänsteman på livsmedelsverket, eller via bolag betalda vetenskapsmän som säljer på oss mjölkens renhet. Han är den lokala tandläkaren som skrattar åt dig när du ifrågasätter säkerheten i att fluor rent faktiskt ackumuleras i blodet. Hon är den sjuksköterska som hotar att koppla in socialtjänsten, eftersom du inte vill att din nyfödda bebis skall injiceras med ett halvt dussin kvicksilver spetsade vacciner två månader efter att den har lämnat livmodern. Den nyttiga idioten är killen som aldrig lärt sig att den första regeln inom den akademiska världen brukade vara att ifrågasätta "allt". Jag orkar knappt nämna att någon förmodligen kan ha tänkt på att vitare tänder kan utnyttjas i flera syften.

Världsbilden är verkligen en kamp mellan det inneboende samvetet, sunt förnuft, och tillämpning av vår tideräkning. Men även en enda fundamental missuppfattning, kan liksom tron på legitimiteten i det falska vänster/höger politiska paradigmet, lätt förvränga hela en persons vision av sanningar. Den nyttiga idioten är inte bara tillämpningen i sig själv, utan blir även agent för att implementera tillämpningen i andra. När de konfronteras med en sanning utanför sin etablerade idioma världsbild, då får vederbörande nästan kortslutning.

Den Nyttige Idioten har levt större delen av sitt liv med idéer och propaganda som andra har etablerat i dennes skalle. Att ställas inför möjligheten att all denna tid, energi och hängivenhet, var värdelös, är nästan för mycket för individen att bära. Trots att kreativiteten så uppenbarligen springer ur medvetandets källas spegelbild, så tycks detta var obegripligheter för många.

Ibland de bästa egenskaperna hos goda människor är ironiskt de värsta kvaliteterna hos nyttiga idioter. Nyttiga idioter älskar att delta i något bara så länge som detta deltagande är sanktionerat av en igenkännbar organisation. Välsigna deras hjärtan, de vill bara gå ut och rädda världen! Go team Go!

Detta är emellertid en allvarlig fråga för dem på båda sidor av vår falska politiska vänster och höger skala. Hur många personer ropade att de var en fredsivrare efter 9 / 11, bara för att finna sig i samhällets uppgivna strävan efter den allmänna säkerheten?  Hur många stödde försvagning av konstitutionella friheter som Ipred och FRA lagen, en destabilisering av vår ekonomi, för att bara inte tala om krigandet i Afghanistan, ett land som absolut inte har någonting mer att göra med oss än att de köpt minor av oss, som vi nu skall röja. Jag tänker inte ens komma in på Obamaismen, främst eftersom min mage inte är tillräckligt stark idag för att prata så mycket om Goldman Sachs.

Problemet med nyttiga idioter är just att de vill delta, För mycket. Så mycket att de hoppar på tåget så snart någon uppenbarar sig som är väl finansierad och teatralisk nog att fånga deras intresse. De är själens snickare med mycket ytliga normer, såsom brunskjortornas eller lössen. Det är tyvärr även där som dessa gör den värsta skadan

Deltagande, för en nyttig idiot, handlar inte om att göra en skillnad, det handlar om att de själva skall känna sig som att de gör en skillnad. Att exempelvis som nyttig idiot invadera Polen 1939 är ett paradexempel i form och färg på detta. I vissa fall handlar det om "tro", men inte verkliga eller effektiva åtgärder. I andra fall handlar det om hämnd och elakhet, men inte rättvisa eller integritet. I båda fallen är den viktigaste faktorn, att det saknas sanning som beskrivning av verkligheten, som är försummad eller ersatt av en åtgärd som istället ger ett snabbt uppsving i självkänslan. Det är roligt att vara med det vinnande laget där alla är glada.

Detta gör de nyttiga idioterna till den främsta måltavlan för elitistisk desinformation. Nästan alla brottsliga handlingar av regeringar får sitt huvudsakliga stöd från denna del av medborgarna, just eftersom de är så löjligt ivriga. De är zombiefierade dikesgrävare åt den globalistiska infrastrukturen, som villigt, för att inte säga direkt ivrigt, hackar bort våra/sina egna friheter i jakten efter fritt tänkande hjärnor.

Varför då ens bry sig alls om att försöka kommunicera med dessa blindstyren? Är de inte rent av själva definitionen av en förlorad sak? Kanske.

Jag kan säga detta med en viss auktoritet, att vissa av dem dock kan återinföras till medvetenhet, detta särskilt eftersom jag förut brukade vara en av dem.

Jag var killen som högljutt protesterade där ingen inklusive mig själv riktigt förstod de teman som vi talade ut. Jag visste att socialism var fienden, men jag förstod inte varför. Jag visste förvisso att dessa olika informationskrig var oärliga, men jag trodde nog egentligen att de var alltigenom i grunden bråk om olja, för det hade jag ju hört. Jag visste att ekonomin, på något vis var i ökande grad av trubbel, men jag visste knappt vad Federal Reserve var för någonting, ännu så mycket mindre vad fractional reserve banking var, eller kreditexpansion var för något. Det tog rätt många år att helt ta bort mitt eget huvud ur min egen röv, men jag gjorde det till sist i alla fall. Jag ser ingen anledning till varför andra inte kan göra detsamma, ges rätten att ifrågasätta sig själva.

Den nyttiga idioten (Niklas Ivar som signalmeddelande) måste konfronteras med frågor den inte kan slingra sig ur eller avleda sig själv ifrån. Det innebär ett ständigt konfronterande med frågor som kräver svar som stödjer sig på konkreta bevis och inte på antaganden. Den nyttige måste fås att för sig själv bortom varje tvivel, se att minst ett av hans dyrbara ideal är ogrundat och inte stöds av fakta. Bara ett, det räcker ofta då är resten bara en fråga om tid. Efter det kan NI nämligen inte längre anta att någon av NI:s andra uppfattningar är bergfast heller. NI kommer då istället att tvingas att slutligen kontrollera alla sina källor, vilket inte sällan leder till en mycket skräckinjagande uppenbarelse, NI vet nämligen ingenting! Det är som att falla ner i ett bottenlöst hål med ingenting att ta på. Jag vet detta, för jag kände verkligen att det var så en gång. Och den depressionen hette minsann duga i mitt själsliv.

Så småningom accepterar dock NI förlusten av sin gamla eller forna identitet, den dårade individen som var så säker och säker och går sedan istället vidare mot en ny okänd och skrämmande värld där han måste lära sig själv, istället för att vänta på att andra ska lära honom. Egenmakten och vördnaden inför denna process är nästan obeskrivlig, den måste förmodligen upplevas för att helt kunna förstås. Det är som att kunna se och tala tydligt för första gången. Jag visste aldrig vad det var som jag saknade förrän att jag hade något att jämföra det med, bara en störande knut i magen, som talade om för mig att någonting var väldigt fel med mitt sätt att betrakta mig själv och min omvärld. Att nu, gå tillbaka till ovetskapens dimmor skulle vara otänkbart, även själsligt helvetiskt.

Ingen sansad människa ser sig själv som en nyttig idiot, som tjänar tyranners syften i förtryckandet av sina medmänniskor. Men det faktum kvarstår att många människor är i just en sådan situation. Vi kan hata dem, vi kan även önska dem sjuka, men vi kan inte upp dem alla. Bestridandet av okunnighet och bibringandet av upplysning, det är inte bara medborgerliga plikter, det är också handlingar av medkänsla gentemot dem som inte är upplysta, upplyser vi inte så är vi inte inget annat än lika illa.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram