Just nu är vi i upptakten till deflation i den reala delen av ekonomin, eftersom en alltstörre del av alla pengar i ekonomin åtgår till att betala räntor för tidigare bildade skulder. Den globala depressionen som vi nu upplever har pressat ner både den aggregerade efterfrågans nivåer och de samlade tillgångspriserna som (läs statsobligationer) som aldrig förr. Sedan kreditkrisen i september 2008 , så har den Svenska ekonomin och världsekonomin börjat gå i långsam cirkel och börjat att cirkla runt det deflationistiska avloppet.

För att motverka detta så har den regeringar har varit igång med mera massiva underskott i sina budgetar, rent faktiskt de största i världens historia, eftersom detta syftar till att stötta den aggregerade efterfrågans nivåer i form av finanspolitiska " stimulanspaket " utgifterna - den klassiska keynesianska flytten, samma gamla recept som åsnan och moroten. Verkligheten för Münschausen var att det varken gick att lyfta sig själv och än mindre hästen, genom att lyfta sig själv i håret, utan koppling till verkligheten, alltså en punkt där den utvecklade kraften fördelas bort från källan till kraftutvecklingen.

Om pengar bildas med skuld som motvärdebärande storhet och skulden utgör problemet, då är näppeligen lösningen att skapa mera pengar och mera skuld.

Men dessa stimulanser, förutom att vara både långsamma och ineffektiva, de har helt enkelt uppenbarligen inte varit tillräckligt för att kompensera nedgången i konsumtionen, vilket egentligen inte någon vettig individ kan ha inbillat sig heller, vid bara ett minimum av eftertanke.

För sin egen del så har Central Bankerna varit upptagna med att använda upp alla tillgångar - inklusive statsobligationer - i form av " kvantitativa lättnader " – absolut ingen kan i detta ta miste på att Centralbanksystemets nyttosyften, helt absolut inte kan vara de allmänna.

Centralbankerna är livrädda för att ekonomin hamnar i en deflationistisk dödens spiral : Brist på likviditet, vilket leder till lägre priser, vilket leder till arbetslöshet, vilket leder till lägre konsumtion, vilket leder till ännu lägre priser vilket för hela ekonomin till att mala ner till ett stopp . Så Centralbankerna har köpt upp tillgångar av alla slag, i syfte att tillföra likviditet i systemet, och har därmed lyckats med att sänka prisnivåerna på tillgångar så att detta deflationistiska frysläge består - och kommer att fortsätta att göra det.

När ditt enda verktyg är en hammare, så tenderar alla problem att se ut som en spik.