Efter att ha ögnat igenom dagens olika medier kunde jag lite glatt konstatera att begreppet negflation kom på tapeten på Telegraphs sida, i en artikel skriven av Jeremy Warner, vilken ingen gång under alla år som jag följt hans skrivande har kommit med några mer banbrytande texter.

Hur som helst efter att ha läst denna text så kunde jag konstatera att innebörden av begreppsförklaringen inte med bästa vilja i världen kunde sägas vara rättvisande.

Her Warner har ju i artikeln lyckats med det närmast omöjliga logiska konststycket att glömma den lilla detaljen, att det är på grund av att valuta bildas mot skuld som motvärde och att det finns ränta i ekonomin, som gör att den finansiella delen kräver en evig tillväxt och att vi befinner oss på en i högsta grad ändlig planet.

Kortare uttryckt kan man säga att en ekonomi hamnar i negflation, efter det att den har passerat skuldmättnadspunkten, alltså den punkt då den större delen av varje nybildad valutaenhet åtgår till att finansiera tidigare bildade skulder och räntor, vilket alltså är oundvikligt eftersom inte räntan som kostnad betraktat utgör någon grund till något valutaskapande.

Negflation är ett bra uttryck men som Jeremy Warner dock använder, uppsåtligt eller inte, på ett mindre lyckat sätt.