"Deflation : se till att det inte händer här"

Detta är titeln på en krigshandbok för att besegra konjunkturnedgångar genom extrema monetära stimulanser när räntorna har sjunkit till noll, och alltså underförstått när regeringar har använt sig så mycket av detta verktyg att de är nära konkurs.

Talet kring detta och bokens tillkomst som hölls en gång i tiden, av en viss Herr Ben Bernanke och är väl kanske mest känt för en av sina lätt vanvördiga one-liners : " Den amerikanska regeringen har en teknik som kallas en tryckpress , som gör att regeringen kan producera så många dollar som den vill, till i princip ingen kostnad alls. " 

Bernanke började lägga in grunderna för dessa åtgärder efter det att kreditsystemet skar ihop under 2008 , genom federala inköp på $ 1750000000000 i statsobligationer , värdepappers inteckningar och övriga obligationer för att stötta upp det amerikanska kreditsystemet. Han stannade dock långt under de $ 5000000000000 i balansräkningen som av Fed styrelsen hade satts som en övre gräns för kvantitativa lättnader ( QE ).

Investerare på Wall Streets V -formade rally har därför antagit att denna bisarra episod var över. Det gjorde ju Fed, som har stängt ner likviditetskranarna en efter en. Men de senaste uppgifterna är oroande.

ECRI:s ledande indikator som produceras av det ekonomiska kretsloppet Research Institute rasade igen förra veckan till -6,9, vilket pekar på nedgång i USA i slutet av året. Detta index sjunker snabbare nu än när som helst under hela efterkrigstiden .

De senaste uppgifterna från CPB Nederländerna presidiet visar att världshandeln sjönk 1.7pc i maj, med den största nedgången i Asien. De baltiska Dry Index mäter fraktsatserna på varor i bulk har sjunkit 40 % på en månad. Detta är en flyktig index som kan snedvridas av leveranser av nya fartyg , men de som ser det som en tidig varningssignal för Kina och råvaror är nu nervösa .

Andrew Roberts , kredit- chef på RBS,  anser att kundrådgivning är att läsa Fed chefens uttalanden mycket noga, eftersom Fed snart kommer att behöva den dra i spaken på " monster kvantitativa lättnader ( QE ) ".

Vi kan inte nog betona hur starkt vi tror att ett klipp- kant kan vara runt hörnet , för det globala banksystemet (särskilt i Europa) och för den globala ekonomin . Tänka det otänkbara , sade han nyligen i en not till investerare.

Roberts sade i denna not att Fed kommer att flytta till 1940-talet strategi med ett tak på obligationsräntorna runt 2 % och ett användande av force majeure klausuler.

Ett nyligen utsänt papper från San Francisco Fed har gjort gällande att räntan nu bör ligga minus 5 % under bankens " tumregel " mått på användning med hänsyn till arbetslöshet..

Société Générale Albert Edwards anför nu att Fed och andra centralbanker kommer att tvingas att skriva ut mer pengar oavsett vad de säger nu, med tanke på den " stinkande finanspolitiska röran "överallt i den utvecklade världen. "Svaret på den kommande deflationistiska malströmmen blir att göra den förestående ytterligare förestående utskriften av pengar så stor att den kommer att få den senaste tidens QE verka obetydligt ”.

Det är uppenbart att vi närmar oss slutet på " Låtsaskriget ", den aktuella globala krisen när det verkade som om regeringarna kunde trolla bort den stora skulden. Detta trauma har endast varit ägnat att fördrivna skulden från banker, biltillverkare och husägare till skattebetalarna , lyft statsskulden inom OECD- blocket från 70 % av BNP till 100 % i slutet av nästa år.

Eftersom att Bank for International Settlements nu varnar för att suveräna skuldkriser håller på att nå " kokpunkten "i hälften av världsekonomin. Då byter som bekant vätskan aggregationsform.

Finanspolitisk generositet hade sin plats förra året. Man bromsade förvisso den nedåtgående spiralen i ett avgörande ögonblick, men den stunden har nu passerat. Det finns en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred. Den Krugmanska läran om permanent underskott är förödande - och har ju rent faktiskt förstört Japan. Den nu enda rimliga flyktvägen för Västvärlden är ett decennium av finanspolitisk åtstramning som kompenseras med helikopter Bens fantasi metod med droppandet av tryckta pengar, så länge som det nu tar… .

Vissa säger att Fed : s QE politik har misslyckats. Den amerikanska fastighetsmarknaden - och därmed bankerna - skulle ha imploderat om Fed inte hade dragit ner bolåneräntor så aggressivt, men man kan aldrig bevisa en kontraproduktiv fakta. Man kan inte kalla att systemet fortfarande står upp för ett misslyckande, även om det kommer att falla senare

Argumenten för färska QE är inte att blåsas bort skulden, eller att blåsa kinesiska borgenärer genom smygdevalvering. Det är för att förhindra deflation eftersom den ickeproduktiva delen av ekonomin med sina vidhängande räntekostnader tar en alltmera växande del av den totala ekonomin.  

Bernanke varnade i samma parodiska anförande för åtta år sedan för att "varaktig deflation kan vara mycket destruktiv för en modern ekonomi ", eftersom den leder ekonomin till en långsam död utifrån en stigande real skuldbörda.

Vi är mycket närmare kanten idag. M3 penningmängden har krympt med enormt under det senaste året, och takten är ökande.

Det råder konstitutionellt sett tekniskt ingen tvekan om att Fed har verktygen för att stoppa detta, ECB har det inte.

"Tillräckliga injektioner av pengar kommer i slutändan alltid att vända en deflation ", sade då Ben Bernanke i sitt (in)famösa tal.

På lokal nivå har vår historia visat detta förut, när Gustav III  startar krig mot Ryssland 1789, så vägrar Riksbanken att spela med. Enligt den dåvarande myntlagen var Riksbanken tvungen att hålla en viss mängd silver som säkerhet för sin sedelutgivning.

Kungen vid denna tid hade ett inte alltför påtagligt intresse för begränsande lagstiftning för sin egen del.
Kungen löste detta problem på enklaste sätt, genom att låta det nyinrättade Riksgäldskontoret utfärda egna sedlar.

Riksgäldssedlarna (riksdaler riksgälds) blev sedan snabbt populära, inte minst eftersom de förekom i lägre valörer än riksbankssedlarna (riksdaler banco). Men de saknade ju faktisk täckning och föll därför snart i värde. Kungen lät sig dock inte precis nedslås av detta:

"Eftersom detta bara gäller pengar, inbillar jag mig att det inte behövs annat än besväret att tillverka dem. Jag föreställer mig att pappersbruken i Sverige inte heller har brunnit upp"/ Gustav III