En ny dag randas även om vädret kunde vara bättre så här på försommaren.

Det kan ju vara lite signifikativt att just tala om vädret, eftersom det är någonting som man kan göra väldigt lite åt och som verkar lika mot alla och som alltså är verklighet.

Efter vädret så kommer väl troligtvis ekonomi på det nationella planet, som en fråga för det vanligaste samtalet människor emellan, av just skälet att många upplever detta som ett ofarligt ämne att diskutera, då detta vanligtvis uppfattas som att det ligger utanför ramarna för individens möjliga egna påverkan. Individen kan då enkelt skylla på alla andra och riskerar inte själv att uppfattas som dålig.

Detta saknar nog därför inte helt sina politiska motiv och baktankar, att just skapa känslan och tanken att detta är någonting som likt vädret inte går att göra så mycket åt, så det är ingen idé att engagera sig, bara att acceptera.

Men på en rund planet så kommer man förr eller senare tillbaka till samma plats, om man rör sig mot nya platser.

Och när så individernas initiala möjliga skuldsättningar har mättats, så att bankerna för att möjliggöra tillväxt tillåtits kreditexpandera upp valutamängderna, så mycket att bankerna inte längre kan hantera sina möjliga kreditförluster och dessa förluster sedan har hamnat i de nationella balanserna och socialiserats, då har vi kommit fram till det läge som världen nu befinner sig i.

Ländernas skuldsättning är nu så stor att deras framtida återbetalningsförmåga inte någonsin kommer att kunna balansera tillbaka detta förhållande. Det finns bara en väg ur detta, även om infama försök uppenbarligen görs med syfte att skapa ytterligare en nivå för skuldbildning, i form av exempelvis en gemensam valuta som kallas EURO med Euroland som gemensam skuldfördelningsbas. Jorden är likafullt ändlig och framtiden går inte att skuldsätta mer med någon som helst trovärdighet, detta kallas i ekonomiska termer för att marknaden saknar tilltro.

Det är ju naturligtvis varje bankir och grynräknares våta dröm att nå runt jordklotet med en enda valuta, en valuta som bankiren själv har möjlighet att skapa fritt emot att skuldsätta världens befolkning. Detta är ju emellertid naturligtvis bara möjligt, till en viss given oförmåga till eget självständigt tänkande ibland de vanliga medborgarna i samhället. Så fort de utifrån information inser vad som är i görningen, så kommer bankirens plan att kullkastas. Så det är utifrån detta naturligtvis även intressant för bankiren att ge medborgaren andra saker att fästa sin uppmärksamhet på. 

Men bortsett ifrån bankirers våta drömmar och tillbaka till vår bistra verklighet, så kan vi nu konstatera att det inte finns någon vidare redovisningsnivå på jorden, vars balanser kan inrymma denna nationella skuldbildning, utan att denna skuld måste realiseras till det värde som den har. Och i detta gäller således min gamla devis att banker inte behövs utan människor på jorden, liksom att människans primära uppgift på jorden sannolikt inte är att bilda banker.

Följaktligen så blir det precis som i fallet med Grekland som kommer att rekonstrueras inom en tvåårspersiod, så att det måste ske en massiv skuldavskrivning gentemot den bildade valutans värdegrund, detta kommer att rent naturlagsmässigt framtvingas globalt vilket inte någon behöver betvivla.

Så förstatliga omgående alla banker och dra in alla bankoktrojer, skriv alla bankerna och finansinstitutens skuldtillgodohavanden och gå ur allt vad EU heter bums, eftersom människor kan leva utan banker medan banker omöjligen kan behövas utan människor.

"There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation's blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state." ( [Tolkien, writing in "Candour" magazine] August 3/10, 1956, page 48)