Idag är det dags att påminna igen.

2010-04-23

Pengar och deras varande

Pengar och värde är rent faktiskt inte vad många egentligen tror och uppfattar att detta är.

Alla pratar ju visserligen om pengar, men hur är egentligen dessa pengar skapade? Och hur får och behåller pengar det värde som de sägs beskriva? En grundläggande och mycket vanlig vanföreställning i detta är att ekonomi främst handlar om pengar, därför är det viktigt att påminna om att ekonomi kan finnas utan pengar, men pengar saknar helt sitt värde utan ekonomi, så att ekonomi är pengar det är ju egentligen fel, pengar är ett verktyg för att lättare kunna bedriva handel med varor, och vidare att lättare kunna mäta och översätta olika varors värde till ett gemensamt språk för handel.

Pengar skapades förr i tiden genom att värdefull metall präglades till mynt och att en halt av metallen garanterades med en stämpel eller ett sigill, gärna med kungens bild. På det sättet kunde samhället på 1800-talet till och med skapa vad som av några anges vara så åtråvärt i dag, nämligen en europeisk valuta.

Guld kunde dock emellertid inte utvinnas i en takt med de industriella ekonomiernas alltmera ökande behov av penningmängd, och ännu mindre var det nog i takt med bankirernas redan då upplevda habegär, och detta medförde att exempelvis guldmyntfoten alltså blev till en gyllene boja för tillväxten.

England övergav, eller kanske snarare lyckades fly undan den boja(värdegaranti) som guldmyntfoten utgjorde 1931, vilken alltså tidigare garanterade den skapade valutans motvärde i guld, alltså att valutan stod stadigt fast på en fot av guld, och detta exempel följdes givetvis inom kort av andra länder inom ramen för den nybildade internationella regleringsbanken BIS.

Detta undflyende tog sig alltså inte på något sätt sitt rum slumpvis, i samband med att Bank of International Settlements (BIS), Internationella regleringsbanken på svenska, och att International Monetary Fund, IMF skapades 1931, och naturligtvis var då inte heller detta utan andra bakomliggande vinstsyften ifrån skaparna som drev igenom detta förlopp.

Detta skapande var nu alltså inte enbart en godtycklig, händelsevis eller på något vis en olyckligt vald slump, utan ett planerat förlopp med ett syfte och mål, som det naturligtvis skulle komma att visa sig senare, och vilket vi nu ser konsekvenserna av eller kanske snarare de ovedersägliga bevisen för idag.

Inom den internationella handeln fanns dock guldet kvar ända fram till 1960-talet, så som riksbankernas yttersta garanti för nationernas inbördes avräkningar, eller omskrivet till att länderna inte litade på varandra ifråga om att de uppriktigt skulle redovisa sin finans och valutapolitik, vilket med ett dagsaktuellt exempel har visat sig vara befogat

Vilket då alltså fortfarande utgjorde någon form av gyllene boja för ekonomiernas helt ohämmade ekonomiska ”värde” tillväxt, som exempelvis i form av fiktiva värdens tillkomst, alltså skapandet av imaginära värden, eller enklare beskrivet, värden vilka skapas utifrån en efterfråga och vilja till skuldsättning.

Senare så kom dessa system att ytterligare kompletteras med bland annat ett system som benämns Fractional Reserve system, vilket var den principiellt sista spiken i denna finans och valutasystemets kista, när sedan den svenska kreditmarknaden år 1985 så till sist avreglerades av den svenska regeringen, så var resten av förloppet en ren tidsfråga beroende på informationshastigheten, till haveriet i nu.

När sedan kronvalutan tvingas frångå sitt fasta växelkursvärde omkring 1992, så går slutligen denna realvärdeanpassningsprocess in på sitt absoluta upplopp, eller slutfas genom att kreditbildningen/valutabildningen då är i det närmaste principiellt oreglerad och kredittillväxten blir exponentiell för att täcka de finansiella kostnaderna i systemet.

Pengar eller valuta är i dag, i allt väsentligt enbart redovisningsposter utan real värdegrund.

Men hur går då detta skapande av pengar egentligen till? 

Svar: Alla pengar skapas genom skuldbildning som emotvärde till valutabildningen.

Frågan är egentligen bara vad som egentligen skall utgöra det värdebeständiga motvärdet till den valuta som skapas, och denna fråga bestämmer sedan i sin tur om detta sätt att skapa valuta på är ett penningsystem eller ett kreditsystem, i penningsystemet finns värdet i valutan garanterat av utgivaren, som i exempelvis det svenska fallet med privatbankerna som skapar valuta genom kreditexpansionen, men inte alls garanterar något värde på valutan, med andra ord en felaktig konstruktion. Ett kredit system har endast en utfärdare av valuta och det är då lämpligt vis staten som bär värdeansvaret i detta, om man inte önskar sig flera valutor

Pengar skapas, eller valuta bildas, alltså genom att banker skapar en skuld gentemot en låntagare som vill låna pengar, och på så vis sker en skuldbildning. Denna skuldbildning motsvaras alltså sedan av en valutabildning en värdering/valutering av skulden, detta vill säga att bankerna enligt denna metod bildar denna valuta utifrån de regleringar som gäller för banker och som kontrolleras av bank och finansinspektionen, Basel 1 och Basel 2 heter dessa regleringar inom IMF.

Detta sker inom ramen av det system som i ovan nämns som Fractional Reserve systemet och det är där som den nuvarande kreditexpansionens möjligheter har kommit och kommer till bruk.

En godtycklig bank har som exempel i detta fall 1000 kronor i tillgångar, med dessa som säkerhet eller fraktion-del i reserv, får banken sedan låna ett givet belopp av valuta av Riksbanken mot en repa.

Detta innebär i exemplet att banken får låna 8000 kronor i en vecka mot en ränta som riksbanken fortlöpande korrigerar(repa).

Banken förfogar nu över 9000 kronor och har en skuld på 8000 att betala inom en vecka, alternativt låna beloppet om igen av riksbanken, eller av en annan bank och interbankräntan, till den då rådande reporäntan.

Det är sedan med detta belopp på 9000 kronor som grund i banken, som banken äger rätt att alltså kreditexpandera beloppet på 9000 kronor till ett utlåningsbelopp om 90 000 kronor som banken sedan kan låna ut till låntagare mot en säkerhet. Vad som är en godtagbar säkerhet för valutabildningen i detta, kan alltså precis som dagsläget nu utvisar, visa sig vara någonting som fullständigt saknar relevant värde eller som i vart fall kan ha ett väldigt otillräckligt värde.

Detta innebär således att ett valutabelopp om 1000 kronor har expanderat till ett valutabelopp på 90 000 kronor, och detta helt utan att den värdegrund som valutan skall beskriva egentligen på något sätt har förändras, värdegrunden är realekonomiskt fortfarande bara värd 1000 kronor.

I normal terminologi skulle väl detta fenomen benämnas inflation.

Men i det nu aktuella dagliga fastighetssammanhanget, så göms begreppet istället i något som kallas för värdeökning, men som alltså egentligen inte är något annat än en rent dold inflationseffekt, och som inte kommer till uttryck så länge värdet kan hållas bundet i skulden. Någon bubbla är det som sagt inte tal om.

Bankernas kreditexpansion kan ju alltså därmed ovillkorligen konstateras vara en given förutsättning för prisökningarna på fast egendom. Detta beskrivs enklast genom att tänka sig en sluten ekonomi med en given penningmängd, vilket inte skulle göra prisökningar möjliga utan att motsvarande prissänkningar ägde rum, följaktligen så måste penningmängden ovillkorligen öka.

På detta sätt har bankernas kreditexpansion alltså även skapat en dold och till nu uppbunden inflation. En inflation som genom att valutavolymen nu har expanderats så till den grad att dessa fiktiva värden inte längre kan bindas till skulden utan att tappa i trovärdighet, och därför nu därför börjat att få en direkt inflaterande återverkan på den reala ekonomin, alltså när skuldvärdena inte mera kan hållas bundna.

Denna fiktiva och skuldabsorberande värdegrund har även sedan vidare även omsatts i en rad olika konstruerade finansinstrument, vilka i princip har haft som enda syfte att alltså absorbera valutaexpansionens inflationseffekt. Dessa instrument kan faktiskt i viss mån liknas med de kända och övervärderade holländska tulpanlökarna på 1600 talet, alltså något som då i det närmaste fullständigt var och alltså nu således är igen, utan någon som helst real värdegrund.

Omskrivet så kan detta liknas vid att den reala värde producerande ekonomin inte mer förmår att bära upp ytterligare fiktiva värden, utan det att den reala valutan börjar direktinflateras.

Detta är den i nu rådande situationen, där en förestående hyperinflation vilken givetvis börjar på de geografiska platser där valutan realiseras eller omsätts från sin fysiska värdegrund, alltså på pumpplatsen för olja och för fysisk industriproduktion med realt allmänvärde, för att sedan sprida sig vidare till den övriga globala ekonomin, för att till sist göra valutan som kommer direkt ur sedelpressen mindre värd. Detta syns idag tydligt med överhettningen i Norge och inflationssituationen i den producerande delen av världen.

De krafter som kan skapa eller ändra pengars värde återfinns även i samspelet mellan politiska åtgärder och valutamarknaden, i form av finanspolitik eller valutapolitik.  Dock är detta lite av en medial hägring, eftersom dessa politiska styrmedel i princip och egentligen helt har mist sina möjliga effekter, alltså främst på grund av att ytterligare aktörer kan påverka valutavolymen, alltså genom att privatbankerna tillåts bilda valuta enligt gällande regleringar.

Men om detta vet vanliga individer i samhället emellertid nästan ingenting.

Hur denna konst egentligen går till, det vet bara några enstaka politiker, akademiker, bankmän och valutaspekulanter och några centralt placerade ämbetsmän.

Finansministrar har länge idkat "learn by doing", med framgång för makten, och detta till stort men för det allmännas väl och även till men för demokratin. Några representanter (men antagligen inte alla) i riksbanksfullmäktige, kan säkerligen också besvara frågor, om hur pengar egentligen skapas och vidare behåller sitt värde.

Det finns lustigt nog nämligen ingen lärobok i ämnet ifråga, ingen skrift i forskningsrådsnämndens publikationer "Källa" som illustrerar de vetenskapliga kontroverserna i detta, och som vidare diskuterar saken. Och i studieförbundens kurskataloger kan jag ju säga att där söks det förgäves efter en studiecirkel om hur pengar skapas och värdesäkras. Och det verkar symptomatiskt nog vara precis likadant i alla andra länder inom IMF.

Riksbankschefer och andra utvalda penningvårdare träffas emellertid från tid till annan under olika former av uppmärksammade möten inför lyckta dörrar och lär då istället av varandra hur man gör, detta naturligtvis för att vidmakthålla detta system, som bygger på det annars så välkända ekonomiska begreppet tilltro eller förtroende.

Annars hade ju rimligtvis åtminstone någon form av transparens kunnat företes i detta, men precis som ordet för-troende anger så är inte syftet ägnat att beskriva det verkliga rådande förhållandet i detta, utan alltså i stället att skapa just förtroende.

Men vanliga medborgare och våra valda riksdagsledamöter i gemen, har emellertid inte ens en liten aning om hur denna blandning av vetenskap och psykosocial konstfärdighet fungerar, och som skapar dessa så kallade värdesäkrade pengar, eller med facit ihand kanske snarare skapar dessa inte alls värdesäkrade pengar.

De flesta vanliga individer i samhället lever i detta i en villfarelse, att banker och penningvårdare främst verkar för samhällets bästa. Vilket ju knappast ens på något enda sätt kan sägas vara den gällande verkligheten. Dessa aktörer verkar enligt vanliga företagsekonomiska maximer, och då är det ett  banalt vinstmaximeringsbeteende som gäller, och ingenting annat!

Men med avseende på den transparens som sedan finans och valutasystemet har idag, så kan det ju kanske tyckas att det genom historien rimligtvis borde ha rests några enstaka frågor kring detta penningskapande, och om inte annat så i alla fall utifrån det faktum att det i princip inte finns någon egentlig information att uppbringa om själva skapandet av pengar.

Men å andra sidan så är det ju så att till och med religionen, som inte kan sägas vara något modernar verktyg för att utöva makt, beskriver att förledandets bästa bedrägeri alltid är övertygelsen om att inte existera. Jfr Djävulens bästa bedrägeri.

Och i denna okunskapens dimma så lämnar nu alltså de nationella parlamenten i allt fler länder över frågan till riksbankerna som i detta läge blir självständiga och ställs utanför de demokratiska processernas kontroll. Det är rent anmärkningsvärt att så många demokratier har ansett det nödvändigt att göra detta undantag från de folkvaldas makt och kontroll, men detta har givetvis sina givna orsaker i bankerna, det förklenande och illavarslande är väl snarast att inga politiska protester ens har synts till .

Och nu inom den Europeiska unionen är det ju alltså meningen att varje land skall lämna över ansvaret för skapandet av pengar och vakthållningen kring deras värde till EU:s blivande centralbank i Bryssel. Man vet rakt inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.

Detta borde för demokratins skull således absolut förändras. Inget politiskt system kan fortleva utan ett valutasystem. Men ett av annan otillbörlig part kontrollerat valutasystem, det överlever hur många politiska system som helst.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram