Måhända är individerna inom mänskligheten olika men till värdet finns det bara ett mätetal ingen är två, men att så många faktiskt skulle vara i så i det närmaste total avsaknad av en själsligt stabil grund eller självkänsla, det är faktiskt inte så lite förvånande.

Märk nu väl att självförtroende är något som beskriver förtroendet för självets möjlighet att hantera en uppgift.

Självkänslan är den känsla som etableras vid betraktande av självet, och lycka uppstår verkligen inte av att veta att man klarar en viss prestation, vilket nu tyvärr många lever i villfarelsen att detta verkligen gör. 

Prova tanken på prestationens värde utan andra människor, eller glädjen i att veta att man kan städa.

Alla prestationer inflateras, alltså minskar i glädjevärde, ju mer de upprepas, där utav det prestationistiska talesättet "säg den lycka som varar beständigt", eller "det är den rikes lott...".

Så lyckan eller glädjen av någon större betydenhet eller tid, kan egentligen aldrig komma ur annat än ur insikter och förståelse, för och från andra individer.