Många människor känner sig både glada och positiva när de ser på aktiemarknaden, och detta eftersom de på allvar tror att denna i sig återspeglar den verkliga ekonomin, och eftersom aktiemarknaderna är uppåt, så måste saker och ting följaktligen ha förändrats till det bättre under det senaste året. Någonting annat kan detta helt enkelt inte vara en fråga om. 

Men detta har ingalunda varit fallet, inte under ytan på riktigt. Detta är bara fanér utan substans, yta utan innehåll. Tomma löften utan uppfyllande mening.

Vad som egentligen har hänt, är att nästan inga skulder har betalats i våra ekonomier, utan i själva verket har vi istället lagt till ytterligare biljoners biljoner med dollar och andra valutor till de redan befintliga skulderna. Vad som nu dock är lite annorlunda än för ett år sedan, är att en stor del av den gamla skulden och alla de nya skulderna har överförts till allmänheten, och bort från det privata näringslivet, i synnerhet då de finansiella instituten alltså bankerna (och för all del även till viss del till biltillverkare).

Så vad detta egentligen handlar om är det mycket beklagliga faktumet att människor känner sig lyckliga för att vara djupare satta i skuld, och ganska mycket djupare dessutom. Och som de människor vi är, fokuserar vi så klart främst på kortsiktig njutning, som till exempel alltså återfinns i Dow Jones index och andra obskyra mått på påhittade siffror och rapporter, medan vi enkelt väljer att ignorera den enorma ökning av skulder, både offentliga och privata, som förr eller senare måste betalas om inte den valuta vi samtidigt så hett åtrår, skall bli värdelös.

Men, säger då de riktigt ignoranta och gärna politiska individerna, det är faktiskt inte så illa som det kan se ut, för när krisen är över så kommer vi tillbaka till tillväxt, och denna tillväxt kommer att ta hand om skulden?

Verkligen, jaså?

Men vad händer då om krisen varar, låt oss säga i tio år? En sådan typ av uttalande är i princip lika begåvat som att påstå att det kommer sol efter regn, eller att det jämnar ut sig på ett par tusen års sikt.

Allt som måste inträffa för att detta snabbt skall bli till rådande verklighet, det är att bostadspriserna faller, eller ens stagnerar. Och det verkar ju just nu inte precis så, att just ett prisfall skulle förbli någon vidare omöjlig situation för att vara lite försiktig när man uttrycker sig.

USA har ingen privat fungerande bolånemarknad idag, eller ens en fungerande bostadsmarknad. Inte heller Kanada, Storbritannien, Holland och många andra länder för den delen. Bostäder säljs och inteckningar bara godkänns eftersom staten tar bort dem från långivarnas händer och böcker så fort affärerna stängda. Lånen är ju vidare sedan värdepapperiserade, och har sålts vidare som i Amerikas exempel till centralbanken.

Med andra ord ligger hela risken för alla och hela lånen på detta sätt helt och hållet på skattebetalarna.

Och då är det ju naturligtvis inte särskilt bra om ifall priserna på bostäder faller. Alldeles speciellt när arbetslösheten inte alls kommer att sjunka. När regeringarna sedan istället börjar höja skatter eftersom statsskulder kommer att slå igenom olika takfunktioner, då börjar en inte alltför lustig tillvaro för väldigt många individer.

Det största problemet är att det inte ens är praktiskt möjligt genomförbart att betala av dessa kapitalskulder. Detta avbetalande kommer inte ens att börja hända under de närmast kommande åren, om ens någonsin. Det kommer vara att betala ränta på dessa skulder som kommer att bli den mest omedelbara och påtagliga huvudvärken för det moderna samhället

I en värld där pengar lånas ut på rekordlåga nära noll räntor, betalar Storbritannien nära 4% på sin 10-åriga brittiska statsobligationer.

Varför? Titta här:

Storbritannien närmar sig nu stormens öga, detta eftersom Bank of England nu måste börja varva ner sina kvantitativa lättnader ( sedelpressen). Banken har nämligen köpt mer 10-åriga brittiska statsobligationer under de senaste nio månaderna än vad regeringen har meddelat. Detta har på ett för många nästan magiskt sätt utrotat kostnaderna för att finansiera underskotten, men detta kommer att med naturlagsmässig säkerhet att vrida det hela dramatiskt åt ett annat håll i början av 2010. Marknaderna vet nämligen om detta. Marknaderna kräver nu därför en riskpremie på sterling.

Många andra länder står inför samma frågor. Och detta omfattar givetvis även USA. Låna pengar kommer att bli dramatiskt mycket dyrare. Detta är verkligen marknadens mekanismer i arbete i sin fulla prakt.

Den globala tillgången på statsobligationer ligger därför nu långt större än efterfrågan.

Detta skrev jag före krisen i Grekland.